Hur bemöta 'orättvisa'?

Har tvillingar på 13 år och en bor hos mig och en hos pappan. Pappan har vänt den sonen mot mig så han vill inte längre ses. Vi har aldrig kommit överens och pappan har skapat mycket konflikt genom åren. Han har gott om pengar och ger ofta väldigt dyra saker till boendesonen. Jag har själv lägsta inkomsten mellan tider av arbetslöshet men har ändå verkligen prioriterat sonen och gett honom det han behöver och lite till även om det inte varit det 'bästa och dyraste'.

Nu får den andra sonen tydligen hela barnbidraget och nu vill sonen hos mig också ha det. Pappan har sagt att bidraget är barnens och det är svårt att få honom att tro annat. Det känns ibland som att han haft det bättre hos pappan och mitt hjärta går sönder... Det skulle vara pappans dröm om även andra sonen valde bort mig.

Hur hade ni gjort och bemött detta?

En andra fråga:

Pappan har sagt till den andra sonen att han inte har det bra hos mig, att han blir tjock här för att jag ger dålig mat. Absolut inte sant, tvärtom. Och säger till honom att hans riktiga mamma är en grekiska (vi gjorde ivf med donatorägg i Grekland), kallar mormor 'plastmormor' och kusinetna för 'låtsaskusiner'. Indirekt kallar han mig då plast/låtsasmamma...Allt detta kom när sonen hos mig inte ville hem till honom längre för att han inte var snäll. Detta höll på i två år. Nu har de varit vänner i ett år. Sonen hos pappan är väldigt känslig för alla konflikter som varit och jag tror det känns skönt för honom att bara vara hos en. Därför har jag inte 'varit så på' att han ska komma. Men är det bäst? Hur hade ni försökt hålla liv i kontakten?

Förlåt om det blev långt och rörigt ????