Syskon i familjehem

Du borde absolut fortsätta höra av dig. Det är jätteviktigt tror jag.

Du ska absolut fortsätta höra av dig! Du vet ju inte om familjehemmet försöker påverka dom.

Fortsätt höra av dig! I tonåren så tänker inte barn på att de kan tappa kontakten med syskon om de inte hör av sig. Men du som vuxen förstår konsekvenserna på ett annat sätt. 

Tonåringar kan låta bli att höra av sig för att de tar dig för självklar, de kan räkna med att du alltid ska finnas där för dem ändå. Det är inte det sämsta att de tänker så om dig. Sedan kan det också vara att de känner sig osolidariska mot familjehemmet om det är de som håller kontakten, eller att familjehemmet påverkar dem med flit i någon riktning. 

Fortsätt vara den som  hör av dig och bjuder in även under de själviska tonåren, så kommer ni förhoppningsvis att hitta varandra på ett annat sätt när de är vuxna sedan. 

Fortsätta fortsätta fortsätta

Du vet inte vad dem har för fosterföräldrar.

Fortsätt och ha kontakt, även om du inte få respons fortsätt. 

När jag var ung fick jag en systerdotter som betydde hela världen för mig. När jag flyttade hemifrån sov hon ofta hos mig, följde med på semestrar o dyl. När hon var 13 förlorade vi kontakten. Vi ses ju på släktkalas o dyl men jag har ingen egen kontakt med henne. Nu nästan 10 år senare, efterklok som man är ser jag att det var för att hon slutade att höra av sig som på barns vis. Små barn kan ju gärna säga att de vill sova över, följa med eller sitta i knä. När de blir äldre ligger det på oss vuxna att fortsätta relationen annars försvinner den. Så jag tycker absolut att du ska fortsätta höra av dig. Föreslå en promenad, shopping eller komma å titta på när de har sina aktiviteter (eller vad de nu sysslar med). De tänker inte på att de ska bevara o vårda och r relation just för att de är tonåringar/barn så gör det du. Gör dem till en självklar del av er familj? Bjud alltid in när ni fyller år och allt vad det kan vara.

Fortsätt höra av er. De mår förmodligen inte så bra. Kan de inte bo med dig så dem slipper leva med helt okända människor? Stackars ungar

Vadå okända människor? De har bott där sen de var 7 och 8 och har jättefin kontakt med sina familjehemsföräldrar.

Jag har träffat deras familjehemsföräldrar och de är jättebra och mån om att de ska ha kontakt med oss så jag skulle inte tro att det är de som hindrar dem.

Ok, då har du en kontakt så. Bra.

Men dina syskon kanske inte har lust så? Dem är i en period / fas i livet?

Jag tycker du ska fortsätta göra av dig men kanske lite mindre ofta och försöka hålla det lite allmänt, så de inte känner sig pressade. De kanske är i en jobbig fas och inte riktigt orkar med fler kontakter. Det kan hända ganska mycket i huvudet i tonåren och särskilt om de upplevt ett sådant trauma. De var barn då, de börjar bli äldre nu och kanske håller på att bearbeta mer som vuxna.