Anonym (Suck) skrev 2021-03-24 20:43:32 följande:
Jag är inte den typen som är särskilt pratglad av mig, lyssnar hellre än att prata men gör väl lite väsen av mig också ibland. När jag kommer till mitt arbete så hälsar jag på mina kollegor oavsett om jag gillar dem eller inte och likaså när jag går hem säger jag hejdå. För mig hör det till rent hyfs. Har dock en kollega som varken säger godmorgon eller hejdå fast jag säger det till personen utan låtsas som om jag inte finns. Hen behöver inte gilla mig eller för den delen prata med mig alls men tycker ändå att man kan säga godmorgon. Jag är säker på att personen i fråga pratar illa om mig till de andra kollegorna men det är ingenting jag lägger någon större vikt vid. Blir hen lycklig över det är jag glad att jag gör hen glad ????
Hur hade ni hanterat en sån situation med en sån kollega?
Det beror helt på. Jag jobbar på en enorm arbetsplats med flera tusen anställda och det är orimligt att hälsa på alla dem. Omsättningen är också stor, det kommer folk som praktiserar, vikarier, it-tekniker med ett uppdrag på en period osv.
Vi jobbar också skift många av oss, så man vet inte riktigt vilka som är där just den dagen eller om nån kommer in senare under dagen.
Så jag hälsar på dem jag jobbar nära, de som jag lärt känna och som sitter i rummen nära mitt och som delar lunchrum. Och om vi dyker upp ungefär samtidigt på dagen. I princip, om det är en vikarie på en annan avdelning som äter i samma lunchrum kanske jag inte hälsar. Jag går heller inte runt och säger god morgon eller hejdå, utan det säger jag om jag råkar möta nån jag känner när jag kommer eller när jag går.
I din situation hade jag bara inte brytt mig. Jag hade slutat hälsa också och inte tänkt så mycket mer å det.
Om personen pratar illa om dig är det kanske nåt att ta upp med ledningen?
