• skorpion78

    Selektiv mutism

    Jag är ensanstående till en dotter på 8år. Hon fick diagnosen för ca. 1 år sen men haft den sen hon var 6år. Dom kunde inte veta då om det var blyghet eller selektiv mutism. Men nu vet vi. Hon är så sprallig o social hemma med hennes storebror o mig. Men detta är så svårt när vi åker iväg till mina syskonbatn som är hennes kusiner. Hon sitter i mitt knä o säger inget o svarar inte när någon pratar med henne. Och hon äter inget tex när dom har kalas. Jag äter offtast inget heller eftersom det är så svårt att ha henne i knät. Hon vägrar sätta sig på egen stol. Så alla bara undrar varför hon är så blyg. Då jag förklarar gång på gång varflr hon är tyst. När hon e hemma så hon väldigt pratsam och springer runt som vilken 8åring som helst. Dom misstänker att hon även ADHD. Någon i samma sits? Vi väntar fortfarande på behandlingsstid på Bup. Och i skolan får hon bra hjälp. Men detta med att åka iväg det blir jättejobbigt. Om hon ska leka med sina kusiner måste jag följa med o vara i närheten annars vägrar hon. Glömde ju skriva att hon har separationsångest.

  • Svar på tråden Selektiv mutism
  • Hyllemor

    Min son hade selektiv mutism från 2-4 års ålder, men det försvann i 4-årsåldern, utan hjälp utan enbart på grund av miljöombyte (ny stad, ny förskola). Jag själv utvecklade selektiv mutism under åren jag var 13-15 år gammal, och där var orsaken just miljöombyte (ny skola). Jag önskar än idag att jag hade kunnat få rätt hjälp då, eftersom det inte bara påverkade mig då, utan fanns delvis kvar under många år efter det. Min mamma förstod först när jag skulle börja gymnasiet att någonting var fel, men jag lyckades bryta det utan psykolog, eftersom lärarna på gymnasiet var mer förstående kring det hela, eftersom de hade haft överlämningskonferens från högstadiet.


    Så, boka en tid till BUP - väntetiderna är långa, ibland flera år långa, men det kan vara värt det, speciellt för ditt barns skull!

  • Hyllemor

    Och läs på mer om selektiv mutism! Att ditt barn vill sitta i ditt knä när du äter har ju inte enbart med selektiv mutism att göra, utan även ångestproblematik. Förstärk inte ångesten! Läs, läs och läs! Det finns många böcker i ämnet och även diskussionsforum på facebook och andra ställen på nätet! Så fick jag hjälp med min son. Den seletiva mutismen försvann förvisso när han bytte förskola, men att han skulle våga saker som andra barn vågar, krävde en aktiv insats från mig.

Svar på tråden Selektiv mutism