Kalla fötter

???????????

Jag har plötsligt panik. Jag och min blivande sambo har precis köpt hus, affären går igenom om jag får sålt min bostad för en viss summa och det verkar gå trögt på marknaden, vilket är lite av en kluven tröst just nu.

Innan vi skrev på kontraktet har vi noggrant gått igenom vår ekonomi och pratat med flera banker innan vi tog beslutet. Men det vi inte gick igenom var löneskillnaderna och hur vi ska lägga upp vår ekonomi. Min blivande sambo vill ha separat ekonomi tills det att vi gifter oss, eftersom att vi vid en separation då äger vårt eget sparande. Till saken hör den att i vår beräkning så går jag 67 000kr back vid köpet, han vill upprätta ett skuldebrev och en avbetalningsplan med ränta. När vi gick igenom kalkylen gick vi inte in på detta utan var båda kära i huset och han sa att VI har råd och kan köpa det för att jag har mer pengar. Dumt nog trodde jag att han var beredd att investera mer för vår framtid och att vi skulle komma att ha gemensam ekonomin.

Hade vi pratat om detta innan så hade jag aldrig skrivit på detta kontraktet, utan vi hade fått köpa ett billigare hus. När jag har framfört detta säger han att han inte godtagit att köpa ett billigare hus, utan hade det kommit till det hade vi slagit ihop ekonomin. Hans mamma har även uppmanat honom om att skriva skuldebrev och att han inte ska dela ekonomin för än vi är gifta vilket han också står fast vid. Det känns lite konstigt och mer som att han förbereder en krockkudde för separation än att vi blir en enhet.

Han vill att vi delar alla kostnader rakt av trots att han tjänar närmare 10 000kr mer i månaden och att han vill att mitt sparande ska vänta eftersom jag ska betala av skuldebrevet till honom först och ifrågasätter nu att jag vill spara upp en buffert på börsen först. Till saken hör också den att jag jobbar tio mil bort från där vi bosätter oss, det är min hemmakommun och jag har min familj här så jag vill så klart inte bo någon annan stans egentligen. Men i eftertankens kranka blekhet borde jag bosatt mig närmre mitt jobb.

Jag söker nya tjänster i området, men det är svårt och det är en liten stad. Jag känner just nu vad fan har jag gjort mot mig själv. Hade jag tänkt strategiskt så hade jag flyttat dit jag jobbat eftersom det också är lättare att hitta bytt jobb i en större stad och jag hade haft kontroll över mig själv utan att hamna i skuld till min blivande sambo. Det som kändes varmt känns nu otroligt ångestladdat.

Just nu vill jag bara sälja min bostad och bosätta mig närmre min arbetsplats där jag har kontroll över mig själv istället för att försätta mig i denna dåliga beroendeställning. Nästa vecka är det påsk och vi ska fira hans mammas 60-årsdag och jag vill verkligen inte följa med, jag vill distansera mig så mycket jag kan men det känns försent vilket ger mig en fruktansvärd inre panik och jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag vet att jag i allt det här borde ha tänkt längre, gått igenom det mer noggrant och vi skulle ha diskuterat det tidigare och jag känner mig så otroligt naiv och det här har blossat upp till en konflikt. Ursäkta om det blev långt, men jag behöver skriva av mig.

Är det någon som varit i en liknande ekonomisk situation, hur delar ni upp det där hemma? Om köpet inte går igenom har jag möjlighet att ta mig ur den här situationen.

Mvh

Fröken kalla fötter