Barn oroligt över pappan
På förmiddagen idag slog min man (världens bästa människa) foten i en tröskel och vi misstänker att han bröt en tå. Oerhört smärtsamt, och reaktionen var givetvis vrål, hoppa på ett ben till soffan, ligga och andas högt medan han kved av smärta.
Dottern 1,5 år bevittnade alltihop och blev mycket ledsen. Ville komma upp till mig direkt, vilket hon fick, och grät. Jag förklarade lugnt för henne att pappa hade ont och att han slagit sig, men att det inte var någon fara. När hon lugnat sig gick vi och tittade till pappa som också var lugn. Hon fick se att jag klappade och blåste på pappa och även hon försökte blåsa på pappas fot. Sen försökte vi distrahera med en boll och leksaker.
Nu har det gått ett par timmar och hon är fortfarande orolig när hon ser pappa. Vill inte bli buren av honom, blir gnällig och börjar suga tummen direkt när han kommer i närheten. Tittar oroligt mot honom och när han inte är i närheten vill hon prata om honom. Säger pappa upprepade gånger.
Vad kan jag göra? Fortsätta älta det (ja pappa slog sig, han hade ont) tills hennes behov att bearbeta det gått över? Eller släta över och bara säga att allt är bra och distrahera.
Ska hon få vara ensam med pappa lite? Vad tycker ni?
Blir rädd att deras anknytning störs av detta.