Ingen sex pga av sjukdom

Menar du att hon är för sjuk för att ha sex el att hon har låg lust? Är det det sistnämnda kan man jobba på det ju

Jag tänker att ni skulle gå och prata med någon om detta, för hon kan få hjälp att finna lusten igen. Om hon vill så finns det alltså möjligheter för er. Det verkligen svårt men jag tycker sex är en del i ett kärleksförhållande och om inte min man alls hade lust eller velat ha sex så hade jag känt mig väldigt oattraktiv. Men är ni intima med varandra på nåt sätt? Tar ni i varandra? Kysser ni varandra? Jag tycker du ska prata med henne och säga att du önskar ni tillsammans kunde försöka att hitta lusten igen.

Hon har inte så mycket besvär av sin sjukdom men lusten är borta helt. Kanske för att hon i perioder går på medicin men själv säger hon att hon ser på sin kropp på ett annat sätt. Hon förknippar den med sjukdom och inte njutning. Vi hånglar lite ibland me alltid på mitt initiativ. Hon tar aldrig första steget. Jag försöker ha lite vardagsintimitet med att man kramas när man kommer hem efter jobbet eller pussas innan man lägger sig. Hon säger att hon tycker det är viktigt och gillar det men skulle jag sluta så skulle det minska med 90 %. Tror hon gillar bekräftelsen det ger och kanske inte själva närheten.

Är den här tråden seriös? Din fru är kroniskt sjuk, ni har barn tillsammans och du funderar på att skilja dig för att du inte får ligga? Väx upp säger jag!

Jag är imponerad över hur bra du tacklar det hela.

Det är fint att hon ändå tänker tanken att det måste vara frustrerande och jobbigt för dig, det är det verkligen inte alla som gör som har tappat lusten, men det är ännu finare att du då håller ihop och säger att det inte gör något.

Vet du om hon VILL hitta sin lust igen? Eller är hon nöjd att slippa ha lust? Om hon vill hitta lusten så är det ju fullt möjligt men det kommer inte komma av sig själv utan kräver jobb från hennes sida. Att ändra tankemönster, börja försöka ha sex trots att hon inte är så sugen innan. Oftast, om man vill, så blir man kåt när man väl kommit igång. Och lust föder lust.

Man behöver börja tänka på sig själv som en sexuell varelse igen och man behöver börja tänka på sin partner som en person man vill ha sex med.

Eftersom hennes tanke finns på din frustration så tror jag det finns goda möjligheter till ett bra samtal. Viktigt att du inte låter anklagande dock. Kanske kan just frågan om hon vill hitta sin lust igen vara en bra ingång till samtal. Säg att du saknar henne, att du tycker att hon är fin och sexig, inte att du saknar sex utan sex med just henne.

Är du seriös? Kan du inte skriva nåt nyanserat med tips och råd så låt bli, så jäkla trött på alla kommentarer som bara är otrevliga och inte hjälper ett dugg. Läs igen om du vill försöka förstå eller låt bli och lämna tråden.

Alltså. Vissa får aldrig varken sexliv öht eller barn eller fru. Tycker inte du ska ha ångest över detta liv

Fast med detta tankesätt borde alla vara glada över det man har för det finns alltid nån som har det värre. Sen är inte en fru nåt man bara får eller som är givet i livet. Det krävs två personer för att få en relation. Jag skulle ju kunna säga att jag får örfilar av min man varje vecka men jag ska vara glad att jag har en man så jag får stå ut med det.

Men prata med henne! Berätta hur du känner.

Problemet är ju intimiteten i sin helhet. Varför vill hon inte krama och pussa dig? Är hon rädd att väcka din lust då och inte kunna gå vidare?

Innan du fundera på att skiljas. Sök hjälp! Gå till en parterapuet och få ordning på ert samliv. Hjälp finns att få.

Fast det handlar om att vara tacksam för det man har och inte bara fokusera på det man inte har. Om man har en man som ger örfilar är det inget att vara tacksam över då få man lämna och vara tacksam man slipper honom..

Håller helt med här!

Rannsaka här. Saknar du sex eller har avsaknaden av sexlust lett till att ni inte längre har intimitet? Jag levde många år i en relation utan ett aktivt sexliv, det förekom då och då, helt på min partners villkor och då förväntades jag tända till på två röda och vara tacksam för det jag fick. Urtrist. Jag tänkte hela tiden att problemet var att vi inte hade sex.

Träffade en ny partner, som inte heller var en speciellt sexuell varelse men där det däremot finns intimitet och fysisk närhet i vardagen och saknas rädsla för att röra varandra för att det kan leda till jobbiga situationer. Vi har inte sex oftare än vad jag och min fd hade, i snit 2-3 gånger per år, men jag har verkligen inte samma tankar kring att det är just själva sexet som saknas. För att allt annat runtomkring sex finns där, förutom just de där sista 10 %.

Men så som du skrev innan så var det att han skulle vara tacksam för att inte alla får en fru. Det är en viss skillnad i att jämföra med andra och att man ska vara nöjd och glad för det finns andra som har det värre. Än att vara tacksam över att man har en god relation i övrigt och att man är glad över den personen. Det är viktigt att hitta en bra balans i sitt liv, att inte ta allt för givet och vara tacksam men samtidigt sträva efter att må bra och hitta lösningar där det finns problem. Att nöja sig fast man inte mår bra och försöka intala sig att man borde vara nöjd för att andra har det sämre ger inte lycka. Jag tycker man ska kunna prata i ett förhållande om man saknar och mår dåligt över något, sex och intimitet är starkt kopplat till kärlek mellan två partners och man kan må dåligt och känna sig otillräcklig och oönskad. Fysisk närhet behöver inte bara vara sex men är viktigt för oss som människor. Och att då ha en partner men ändå inte ha fysisk närhet kan bli psykiskt jobbigt efter ett tag.

Så du menar att har man en fru ska man inte klaga?
Men det är okej att klaga om man INTE har en fru?

När är det okej att beklaga sig? Eller är det helt enkelt så att man inte ska klaga eller ventilera sig överhuvudtaget i något sammanhang?

En man på Familjeliv ska aldrig klaga, han ska härda ut. Det är ju egentligen hans fel från början. Kvinnorna däremot, de ska lämna förhållandet vid minsta bekymmer. Endast den helt perfekte mannen är bra nog.

Tack för alla tips. Jag antar att jag redan förstod att vi måste tala om det innan det blir värre men det är så svårt. Jag kan inte se nåt scenario där hon inte får ångest/panik över att familjen håller på att splittras och att nu måste få tillbaka sin lust. Det lär ju vara det absolut effektivaste sättet att inte få tillbaks den så det riskerar att bli en ond cirkel. Jag önskar att vi kommer fram till att vi har ett gemensamt problem som inte är någon fel utan beror på omständigheterna som vi inte kontrollerar och nu ska vi försöka lösa det.

Låter bra, du förstår ju verkligen henne i detta med och hon verkar ju förstå med då hon mår dåligt över det. Men du behöver ju inte lägga upp det som att familjen håller på att splittras utan mer som att detta löser vi tillsammans för bådas skull. Ta hjälp och ta det lugnt. Nu har en god grund att stå på och ni har en spännande tid framför er med att upptäcka varann igen, försök se det så.

Precis som Y skriver så lägg inte fram det som att familjen håller på att splittras (att du har tankar på att lämna henne) utan bara att du önskar för bådas skull att ni kan få igång sexlivet igen. Men också att du älskar henne oavsett. Precis som du skriver så är ju press inget bra sätt att få tillbaka sexlusten så att nämna att du håller på att bli galen och snart inte vet vad du tar dig till är ingen bra utgångspunkt. Men ni verkar ha en fin relation i bottennapp ni har goda möjligheter att hitta tillbaka om båda vill och är villiga att jobba på det. Det är inget som kommer lösa sig över en natt.

Jag är i lite liknande situation som TS. Lever också i ett förhållande där min partner på grund av kronisk sjukdom tappat sexlusten till 100%. För tillfället är det två år sedan vi hade sex.

Vet inte om jag vill kalla det lustigt, men innan sjukdomen så var det oftast jag som var den med låg sexdrift och hon fick vara den som tog initativ.

Jag vet inte riktigt hur jag klarar det, men jag gör det helt enkelt. Kanske är det lättare när sexdriften är låg. Ibland kan jag komma på mig själv att fantisera om andra, men det är tankar jag kväver fort. Jag brukar också tänka att det inte spelat någon roll om jag lämnat henne, för jag tror inte jag lockat någon att ha sex med mig ändå.

Vet inte om jag kan komma med något jättebra tips till TS, för mig har det hjälpt en del att lägga mycket energi på arbetet, samt att träna, då får man annat att tänka på.

Din fru har en kronisk sjukdom som tar bort hennes sexlust skriver du. Hon är medveten om det här problemet tydligen. Du får väll prata med henne berätta hur jobbigt du tycker det är. Kanske hon kan gå halva vägen ni ligger inte med varandra men hon kanske kan hjälpa dig på andra sätt. Det kan ju eventuellt få henne att njuta själv av att ha en harmonisk och glad gubbe hemma.