Låta barnet gå kvar i förskola/skola efter orosanmälan

De har skyldighet att anmäla vid misstanke. Ni är inte de första eller sista och även om det svider så byt inte bort en skola som barnet trivs i :) Det var för barnets skull och läggs alla anklagelser ner så är det jättebra. Tyder på stor omtanke om eleverna.

Jag tänker att det är skillnad beroendd på varför de anmält. Misstanke om våld? Missbruk? Etc.

Vi är som sagt skyldiga att anmäla om vi får misstankar om något. Vi är ej en utredande myndighet. Jag skulle om/när det bli nedlagt försöka bita ihop och fortsätta. Tänk det som att de verkligen har barnets bästa för ögonen.

Med liknande händelser i bagaget är mitt absluta råd att byta både skola och förskola, OM ni verkligen vet att anmälan saknar grund.

Har det bara börjat så fortsätter det, och att känna sig totalt värdelös som förälder där man måste träffa dem som satt stämpeln på en är ohållbart.

Lita på en som genomlevt detta helvete.

Det försegår en orosanmälan hysteri just för tillfället tyvärr fick vi höra av våran utredare, det tar bort fokus för barn som verkligen behöver hjälpen fort alt barn inom NPF där skolor vägrar ta ansvar vad gör man då jo enklaste utvägen är anmäla eller för minsta lilla för rektorn vet inte egentligen var dem skall placera denna anmälan i för fack och anser socialförvaltningen får städa upp. Med andra ord bolla över ansvar. Ta det med ro och stå kvar om erat barn trivs där, tar det för mkt neg energi så byt. Vi valde kämpa kvar på samma förskola där verksamhetschefen avgått efter anmält 6st familjer på raken för att hen tyckte vårdnadshavare bör gå kurser hur du blir en bra förälder. Sj hade vi ett barn inom NPF där chefen vägra ta in hjälpmedel efter påtryckningar från oss och BUP, det du får som tack är då en onödig anmälan. Synd om socialförvaltningen som får agera byråkrati detektiv, åter igen ni kommer säkert få en mkt kompetent utredare att samarbeta och se var skon klämmer ifrågasätt senare skolan.

Är det verkligen för barnets skull? Vore det inte bättre att ta kontakt med oss föräldrar direkt och diskutera deras oro med oss direkt, istället för att gå bakom ryggen på oss och anmäla till socialtjänsten? 
En utredning från socialtjänsten är ett ganska stort ingrepp i den personliga integriteten på alla möjliga vis. De har varit hemma hos oss och ställt frågor om allt mellan himmel och jord.

Massor av människor får veta att vi har denna anmälan över oss. Socialen börjar då utreda våra andra barn och tar kontakt med deras skolor och ställer frågor. Därmed bemöts man med misstänksamhet även där.

Ja, jag känner att det kommer bli mycket svårt, för att inte säga direkt omöjligt. Att få till någon form av relation igen med skolan efter något sådant här går nog egentligen inte. Det känns jättejobbigt. Sen vet jag inte vilken relation man behöver heller. Undrar vilka de långsiktiga konsekvenserna blir av att behandla dem avståndstagande. Vad kan det finnas för nackdelar tror ni? Att man inte vill delta i föräldramöten och utvecklingssamtal är väl en sak, men annars?

Vad gäller saken? Alltså vad är anmält och utreds?

Skulle vi få en en anmälan av skolan som man,vi vet är helt utan grund är det bäst att bara samarbeta. Sedan skulle det vara jobbigt vi bor i en liten kommun, alla känner alla typ och det pratas rejält med med skit om folk, har hört riktigt hisnande berättelser om familjer jag känner till och som har barn på mina barns skolor under utvecklingssamtal av lärare. Saker jag inte har med att göra och saker som verkar vara helt uppåt väggarna.

Vet man vad anmälan grundar sig i, och om de misstagit sig sig så hoppas jag det framkommer snart. Skolan kan ju också brista rejält och då kanske vissa skolor är snabba att lägga skulden på föräldrarna. Ibland är det kanske en kombination. Skulle själv bli väldigt paranoid tyvärr om man skulle få en anmälan på sig här, eftersom det redan är ett ganska infekterat litet samhälle, så jag undrar om utredningar verkligen går rätt till ibland. Jag hoppas det. Men när folk och familjer har släkt och vänner överallt och är sammankopplade privat på olika vis så blir jag lite skeptisk. Men jag hoppas det inte är så här där du bor TS.

Skolan anmäler inte "helt utan grund" som du skriver. Däremot är skolan inte en utredande myndighet, så finns misstanke måste skolan anmäla oavsett vad enskilda personer på skolan tänker om själva misstanken. 

Det kan t.ex. handla om barn som säger "mamma slår mig". Det måste anmälas. Sedan vet alla som jobbar med barn att barn kan säga saker som inte är sanna. En del hittar på och en del säger t.ex. "slår" men menar något annat. Men är orden sagda måste de tas på allvar och det är inte skolans sak att utreda. 

Skolan måste också anmäla sådant som väldigt hög frånvaro, även om föräldrar berättar om sjukdomar etc. Det FINNS föräldrar som ljuger om sjukdom och håller barn hemma pga sådant som missbruk, psykisk ohälsa etc. Därför finns en kontrollmekanism, men det innebär inte att någon på skolan tänker något illa om den som anmäls för hög frånvaro. Det är ju bara en rutin för att fånga upp de som faktiskt far illa.

Har man inget att dölja och är så bra förälder som man säger, så samarbetar man med utredningen och sväljer stoltheten och gör det bästa för barnet. Även om det såklart är jättejobbigt. Alla som anmäler i sitt yrke förstår också att det är jättejobbigt och det är också jättejobbigt att göra en anmälan. I synnerhet när man inte är säker själv på att familjen behöver hjälp. 

Ja det kan man ju tycka att de borde ha gjort. Tagit kontakt direkt. Men de kanske inte vågar det. Kan vara för barnets skull också, eftersom annars kanske en förälder håller barnet ifrån skolan tex om någon påtalar något.

Jag är själv glad faktiskt att skolan kontaktade mig, de kunde likaväl vänt sig direkt till socialtjänsten och himmel och jord kunde rivits upp när ett av mina barn åk 6 hade ritat en teckning. Men fick ett mail på en fredag sent som löd: Vi har uppmärksammat något allvarligt och vi vill att ni kommer till skolan tid och dag nästkommande vecka.

Höll på att dö av stress. Pratade med mitt barn om vad som kan ha hänt, om hen visste något. Nä allt var bra som vanligt. Sedan berättade hen att hen hade ritat en sak på Bilden och det var nog problemet som de ville prata om. Så berättade hen vad hen ritat och hur hen tänkt.

Att sitta där sedan med rektorn, som tur var hade förståelse och bägge mentorer som blängde på mig (tyvärr hade bara jag möjlighet att gå dessutom då tiden var omöjlig att rubba) var en mardröm. Sedan fick jag denna teckning framslängd framför mig. Men det löste sig och han hade lämnat en rimlig förklaring till denna teckning både till lärarna och oss föräldrar och ja så vi gick vidare.

Men jag är glad att det uppmärksammades, för det hade varit tjänstefel att inte göra det. Jag är glad att vi kunde prata om det tillsammans. Jag hoppas att de hade gått vidare till socialnämnden om de trots allt hade känslan att något inte stämde.

Eftersom det rätt ofta inte leder till en utredning ens, med orosanmälningar, så är det väl lite märkligt om de skulle starta utredning, kontakta övriga barns skolor osv - om det verkligen inte är något minsta lilla? 

Ibland förstår inte föräldrar att det faktiskt finns fog, ursäkta om jag skriver så, men du förstår säkert.