Är det värt att försöka få EV?
Mitt ex valde partyn och kompisar redan när hon var 1 år.
Detta var för 8 år sedan.
Jag har hela tiden spelat med och varit tillmötesgående, visst jag har ställt in enstaka umgängen vid t.ex sjukdom såsom influensa, feber, magsjuka, men det är lätträknade gånger. Säger sig själv att jag inte vill skicka iväg min flicka på umgänget om jag ligger magsjuk och spyr eller hon för den delen...
Exet stämde mig på umgänge i rätten 2015 för jag saboterade tydligen.
Jag var medgörlig och även önskade lite mer umgänge så de kunde få bra kontakt och "domen" blev umgänge varannan helg och även nån dag i veckan, nu flera år senare så har inte detta skötts alls från exet trots att det var han som var drivande i allt..
Jag har dokumenterat allt sen 8 år tillbaka.
Alla gånger exet ställt in umgänget pga sjukdom, bilen är trasig, måste jobba över, måste åka 60 mil bort och hämta grejer åt jobbet, mögel i bostaden och flyttat 5 gånger, han glömde bort sin helg och dessutom nu har karln haft Covid-19 5 gånger och massa annat..
Sedan har man fått ett meddelande från någon gammal bekant där exet sitter på en fest och super och till mig så skulle han jobba hela helgen.
Han ljuger såsom en travhäst spurtar på upploppet och jag tar inga diskussioner med honom för jag vet att då blir det försvarsläge och bråket är igång.
Jag spelar bara dum och med och håller god min, men jag vet ju att han står och råljuger..
Nu slog han rekord.. Inte ett endaste umgänge på 1 år...
Inte ett ljud ifrån honom på 10 månader, innan dess så har han ställt in alla umgängen pga diverse anledningar.
Jag har slutat jaga honom för flera år sedan, men jag skickade faktiskt ett sms i somras och erbjöd han hämta min flicka lite tidigare på fredagen för vi var ändå lediga, jag fick aldrig något svar. Det var midsommar och det var väl viktigare att festa..
Plötsligt hörde han av sig i helgen, han hade tappat bort mitt nummer, han hade varit här och knackat på , men ingen har varit hemma.
(Konstigt när man jobbar 8-17 måndag till fredag)
Han har mått dåligt och varit deprimerad osv.
Samtidigt står vi här med gemensam vårdnad och saker tar ibland flera månader innan man får en underskrift eller ett godkännande..
T.ex passansökan tog flera månader..
Jag är SÅ trött på detta och funderar på att söka ensam vårdnad, men är det ens värt det och dra upp något sånt eller är det att kasta pengar i sjön?
Att gå till familjerätten osv är lönlöst, det har vi gjort.
Han ställer in då med och när vi väl är där tillsammans så sitter han och ljuger och vill absolut ha umgänge osv. Men sen när det väl är hans helg så hör man ingenting.
Kan någon ge råd och tips?