Separation, otrohet, livskris...

Skäpp alla 3 då ingen är rätt för dig. Lev ensam ett par år och försök hitta dig själv istället för gå från famn till famn.

Välj den du älskar, men tror inte du älskar någon av dem.

Jag håller med, släpp alla tre och var singel ett tag. Du kommer att träffa person D så småningom och då kan du gå in i er relation med öppet sinne och utan smutsig gammal byk.

Du verkar inte ha svårt att få männen att förälska sig i dig så du behöver knappast oroa dig över att inte hitta någon, men var kräsen nu och ta inte första bästa som kommer i din väg.

Jag dömer dig inte för otroheten, den första gången kan det ha varit vad du behövde för att ta dig ur en relation du inte var helt lycklig i men då ska du inte falla tillbaka i den av bekvämlighet. Det är klart du fortfarande har någon slags känslor för ditt ex och det är naturligt att man glorifierar historien och kanske bara minns det som var bra. Men kom ihåg hur du kände dig då, det fanns en anledning till att du ville lämna honom eller hur?

De två andra är inget annat än rebounds, ingen av dem är ens i närheten av att vara din drömprins.

Ta det lugnt, fokusera på dig själv och dina barn och odla dina egna intressen ett tag. Rätt vad det är kommer du att träffa Honom och då kommer alla de här tre killarna att blekna i jämförelse! Jag lovar!!

Du är ju helt snurrig! Du verkar haka fast ditt liv på att du måste vara ihop med någon? 
Mitt tips är att du söker dig till någon typ av terapi och reder ut varför du beter dig på det där sättet (hoppar på ny kille så fort det är lite kämpigt hemma) och lär dig hur du i stället kan hantera sådana situationer. 
Du beskriver alla tre männen utifrån deras kroppar också (hur de "tar hand om sig"), du är kanske en väldigt ytlig person? Det andra du skriver om dem kommer på plats 2, tolkar jag din text som. 

Om du skulle välja en av dem och vara tillsammans med, så är risken hög att du ändå om ett år eller två är otrogen med person D, för att det uppstår något bekymmer hemma. Därför måste du, som jag ser det, bearbetat detta hos dig själv för annars kommer du nog alltid göra så här, och jaga vidare efter "lyckan" (eller vad det nu är). 

Och självklart ska du vårda relationen med dina barns pappa eftersom ni har barn ihop. Men det ni hade som var bra - vänskapen, de förtroliga samtalen, familjelivet, det kan ni ha kvar utan att ni har en kärleksrelation. Plocka russinen ur den kakan. Behåll honom som en god vän och familjemedlem, som en bror. Han kommer också att träffa någon så småningom och då måste du vara storsint och acceptera och välkomna även henne. Det viktigaste för er är att era barn har det bra eller hur?

Tyvärr brottas jag med den jobbiga känslan att jag sårar alla tre, eller åtminstone person B och C. Tycker inte om att göra folk ledsna. Samtidigt tänker jag att jag kanske gör mitt livs sämsta beslut åtminstone vad gäller person B. Vi hade något som kändes väldigt bra, åtminstone ett tag.

Håller med. Jag är nog extremt rädd för att vara ensam och behov av bekräftelse. Jag vet att betett mig illa och vill aldrig göra det igen. Jag drar en lärdom av detta och vill bli en bättre människa hädanefter.

Du sviker dina barn i första hand om du väljer någon av dessa män

Läs detta en gång till... Du sviker dina barn när du väljer ett destruktivt förhållande.

Du sviker dig själv i andra hand.

Varför är det värre att såra dessa män än att såra dig och barnen?

Jag har också gått från en relation till nästa i hela mitt vuxna liv, har aldrig varit singel en längre period och tyvärr har jag också ibland gått i i en ny relation utan att riktigt avsluta den förra. Jag var kär i kärleken när jag var yngre, lätt att bli förälskad och alldeles för lätt att ge upp när allt inte var rosaskimrande längre. De senaste åren hade jag längre förhållanden men blev rädd för att vara ensam när det tog slut, så jag hittade alltid snabbt en ny att förälska mig i. Jag har träffat jättefina killar, inga riktiga grodor så det är inte dem det varit fel på, det var jag.

Jag tröttnade på mig själv och bestämde mig för att förändra mig. Jag gick i celibat nästan ett år och mognade i mig själv, all den tid jag alltid lade ner på en man gav jag bara mig själv och mina barn. Sedan började jag dejta försiktigt men bestämde att jag ska vara oerhört kräsen nästa gång jag träffar en kille. Började dejta en läkare som var perfekt, snäll, snygg, rolig och vi delade intressen, hade jättemysigt ihop men han jobbade tyvärr så mycket att vi sällan kunde ses. Det var bra i alla fall när vi sågs och nyttigt för mig att ta det långsamt för en gångs skull.

Sedan åkte han på semester och medan han var borta sprang jag av en slump på mitt livs stora kärlek. Pang!! En man som fick mig att känna känslor jag aldrig förr upplevt - och då har jag ändå varit förälskelseknarkare i nästan hela mitt liv. Vi matchade perfekt! Enda problemet var att han är 19 år yngre än mig och väntade på att få besked om uppehållstillstånd - han är inte svensk. Men jag hade inget val, det måste vara vi.

Så jag dumpade läkaren och nu är jag gift med min underbara unga man och efter några års äktenskap är vi bara kärare och mer sammansvetsade än någonsin. Trots alla motgångar och fördomar vi möter.

Vad jag vill ha sagt är väl dels att ha tålamod, du kommer att belönas med den äkta kärleken om du bara ger dig själv tid och tillåter dig att våga vara ensam ett tag. Och att kärleken inte alltid kommer i den skepnad som vi tror.

Ingen verkar rätt för dig. Jag tycker du ska vänta på att D ska trilla in i ditt liv. Personen D kommer inte skapa några tvivel alls.

Men då gäller det att hon startar om från noll. Kapa kontakten med A, B, C och leva själv ett tag.

Instämmer.

Här var det tydliga monkey branch kvinnor. Detta är en anledning till att män slutar dejta. Spanar efter BBD utan tanke på vilken konsekvens det har för motparten. Ett kvinnligt koncept som blir allt mer vanligt. Snyggt tjejer!

Nejdå men hon ska inte nöja sig med ett halvdåligt förhållande med en man hon inte älskar helt och fullt. Alla råder henne ju faktiskt till avhållsamhet, att välja nästa partner mer noggrant och att sedan hålla sig till honom.

Alltså, har du inte redan passerat "göra folk ledsna" stadiet för länge sen, typ när du började vara otrogen? Känns ju lite konstigt att först vara otrogen i ett år för att sen oroa sig för att göra folk ledsna, mer ledsen än att bli bedragen i ett år går väl inte att komma i en relation?

Försökt inse, förhållandet med barnens pappa dog i samma sekund du började vara otrogen, och varje ligg har varit ännu en spik i kistan, på ett år blir det ganska många spikar. Så den kan du nog räkna bort helt. Slätt honom fri så han kan hitta sig någon som är trogen och du kan på sikt hitta någon du trivs bättre med. Win win för båda.

Vad gäller övriga snubbar så håller jag med om vad andra skrivit, du behöver mogna i dig själv och din syn på förhållanden innan du ger dig in i ett nytt förhållande. Var singel ett tag, jobba med sig själv, SEN kan du leta nytt. Att fly från ett förhållande rakt  in i ett annat med det bagaget och den synen på förhållanden (jag är trogen men bara så länge jag är 100% nöjd, annars är jag otrogen) du har så lär det skita sig igen förr eller senare.