hur kan så många egentligen behöva TRÄNA på att arbeta?

Vad tror du själv?

Jag kan tänka mig att det inte direkt fanns nått annat val än att ta sig till jobb och säkra mat på bordet. Ingen brydde sig och fråga hur de mådde egentligen, och ingen visste hur det kändes att vara utbränd eller andra osynliga åkommor. Det man inte vet har man inget ont av.

Tiden har ju visat att de som får mest stöd har också lättare att komma tillbaka till normalt liv igen. De som går tillbaka till jobb för snart efter att ha varit utbrända gör nog inget bra jobb och är i gen rolig arbetskamrat heller.

Somatiskt och psykiskt hänger ihopa mer än vad man tror.

Det  har blivit så här för att samhället har kommit på att även människor med diverse handikapp och diagnoser har rätt till ett värdigt liv som är så självständigt som möjligt, istället för att sitta och ruttna på diverse insitutioner, blandade hej vilt med olika behov som ingen varken vill eller kan tillgodose i sånna miljöer.

Det beror väl till en ganska stor del av att ?mental? sjukhus togs bort där många av de här personerna tidigare bidde på. Det var väl både bra och dåligt att dessa togs bort.

Personer med det hjälpbehovet har alltid funnits. Jag har läst fruktansvärda beskrivningar av människor som fått bo halvnakna i stall eller hållits instängda och ensamma eftersom man skämdes och/eller var rädda för dem.

Du har kanske hört sången om Stackare den som liten är, som går mellan hus och gårdar. Händer och fötter är fulla med snö, ögonen fulla med tårar. Liten och trötter, våt om sina fötter. Och har kissat i sin sko.

(I äldre texter kan Liten betyda att någon är fattig, inte nödvändigtvis ett barn.)

Eller om Flickan med svavelstickorna.

Eller om när Emil går till fattighuset med julmat.

Det är inga sagor egentligen. Bakom oss har vi århundraden fulla med människor i samhällets utkant som lidit och dött. Nu vill vi inte ha det så längre utan hjälps åt så att folk inte ska behöva gå runt nerpissade och frusna och tigga.

Arbetsträning är för i många fall för att se vad folk klarar efter t.ex utbrändhet. Det är för att se om man klarar och hur mycket= utredning av arbetsförmåga. Folk kan arbetsträna på tidigare arbetsplats eller helt vanliga jobb utöver de aktörer som finns. Hellre att folk får testa än att bara gå hemma som långtidssjukskrivna för att de kraschar direkt om de börjar jobba 75-100%. Jag har varit involverad i liknande och har sett ett flertal "lyckliga historier" där folk numera försörjer sig på vanliga jobb, byt bana efter utbrändhet eller långtidssjukskrivning.

 

Att raljera över boendestöd som rätt fungerande kan få någon att klara ett arbetsliv/studier eller helt enkelt ha ett värdigt liv utan misär känns fånigt. Ett boendestöd är ingen hemtjänst. Inte för att det är fel att ha hemtjänst heller. Men med tanke på okunnigt raljerande så...

Det finns säkert sådana, men det finns också de som verkligen vill hitta någon att anställa men som får skickat till sig folk som inte lägger 2 strån i kors, de kommer inte i tid, de står helt handlingsförlamade halva dagen, de surfar på arbetstid och vid tillsägelse så bryter de ihop går hem och kommer inte tillbaka. Efter några av dessa så ger man som arbetsgivare upp.

Delvis sant. Men personen som arbetstränar får ju faktiskt känna på vad hen klarar av för typ av arbetsliv och får i lugn takt lära sig hantera att få arbetsuppgifter igen. Efter arbetsträning klarar kanske personen att gå tillbaka till sitt tidigare jobb. Har förekommit i min närhet.

Men jag har också sett exempel med människor som nog aldrig kommer att klara av att ha ett vanligt jobb. De går mellan korta anställningar med lönebidrag. Men bättre det än att ständigt vara isolerad i hemmet, tänker jag. (Eller att tigga, som ju var alternativet förr.)

Jag har arbetstränat en kortare period efter att jag hade varit sjukskriven för utbrändhet. Jag arbetade på min arbetsplats jag var på innan, och planen var att jag skulle fortsätta där. Enligt planen skulle jag arbetsträna för att se om jag hade tillräcklig ork, först bara 25%, sen 50% och det gick så bra att jag fortsatte där sen. Nu, ca 8-9 år efter sjukskrivningen är jag ff kvar på samma ställe och gick upp till heltid ca ett år efter sjukskrivningen. Det föll väl ut! Jag fick höra att det var ganska vanligt att man inte klarade av att återvända till sin gamla arbetsplats. 
Hade jag inte fått arbetsträna utan bara blivit instängd igen efter att ha varit sjukskriven nästan ett år, hade det troligen blivit en för hög tröskel. Nu är det ett helt vanligt jobb och inte en anpassad sits som det du nämnder i din TS. 

Alla de du tänker på som tex är på Samhall, det är ju för att vårt samhälle idag är så komplicerat. Förr var de flesta yrken enklare, man lärde sig det praktiska och så var det bra med det men idag finns det väldigt många jobb som sådana personer inte klarar av. De kanske inte hantera en dator på ett kontor tex. Då måste man ha annan sysselsättning. 
Förr hade sådana personer varit dräng på en bondgård eller liknande, och många hade varit fattiga torpare som knappt hade mat för dagen. Sedan hade vi industrialismen som drog mycket folk till städerna men de slets ut och dog i förtid. De hade ingen utbildning i stort sett utan slängdes in i det hårda livet. Sedan har vårt samhälle rullat på och det krävs kompetens för alla yrken. Förr fanns de här människorna men de gömdes ibland undan eller bodde kvar hemma hos sina föräldrar tills de dog, fick göra småsysslor. Idag ska alla klara sig på egen hand, vi har mängder med singelhushåll osv. 

Rent krasst kan man väl säga att ett samhälle som det svenska, med lite medmänsklighet som försöker hjälpa alla sina medborgare behöver ha en massa olika insatser för att allas liv ska vara värda något att leva. Inte bli inspärrade på institutioner osv. I vissa andra länder där det är hårdare - ja där dör nog sådana människor i mycket högre grad, eller hamnar i fängelse osv. 

Det primära syftet med arbetsträning är inte att det ska leda till en anställning hos arbetsgivaren utan att Arbetsförmedlingen ska få underlag på hur personen fungerar i arbete. Kan personen inte jobba pga sjukdom som du skriver är det väl inte konstigt om det inte leder till någon anställning.

Själv tycker jag det är betydligt fulare när företag plockar in anställda med någon form av lönebidrag för att sedan kicka ut dem så snart det inte går att få det förlängt och ta in nästa person med bidrag istället. Till skillnad från arbetsträning är ambitionen här att anställningen ska kunna fortlöpa så småningom utan lönebidrag och lönebidragsarbetare jobbar ofta lika mycket som en vanlig anställd.

Sen finns det som med allt annat både seriösa och oseriösa aktörer.

Det var bättre förr.