Ni som har barn med ovanliga namn, tänker max några hundra i Sverige som heter, har ni eller barnet nånsin tyckt det är jobbigt? Dela gärna med er av vad de heter också ???? Vi har ett namn vi båda gillar till kommande bebis, men vet inte om det är för konstigt. Vi skiter fullständigt i vad folk tycker för vår skull, men tänker ju på barnet.
Hej, nu har ju inte jag barn men ett ovanligt namn. Jag både hatar och älskar det. Jag tycker att mitt namn är jättefint och hade aldrig velat byta bort det men hatar att inte kunna vara anonym. Nu är ju jag en person som aldrig tyckt om att vara i centrum eller sticka ut.
Är däremot gift med en man som bara älskar att ha ett ovanligt namn. Han är gärna i centrum och ser bara positiva saker med sitt namn.
Mitt (nu vuxna) barn har ett (i Sverige) ovanligt namn, som valdes för att det var finast helt enkelt. Det enda som jag tänkt är att det blir väldigt oanonymt med tanke på att efternamnet också är ovanligt, lättgooglad helt enkelt.
Barnet har aldrig uttryckt missnöje med namnet men skaffat sig ett smeknamn som används av kompisarna (som är ännu ovanligare). När hen var i åldern då det fantiserades om andra namn (som jag tror många hamnar i nån gång) så var det jnte vanligare namn hen tyckte var fina utan minst lika ovanliga.
Jag skulle personligen inte välja ett namn som var svåruttalat i den miljö som barnet skulle växa upp. Att det är ovanligt tror jag sällan är så negativt om det är lätt att säga och komma ihåg.
Ett par av mina barn har namn som är ovanliga i Sverige, men vanliga i engelskspråkiga länder (maken har sitt ursprung i ett sådant). Vi valde namn som uttalas lika på svenska och engelska, eller, så lika som det går det vill säga (tänk i stil med Liam eller Colin).
Jag frågade faktiskt nyss två av mina söner som har ovanliga namn, och den äldre kan tycka att det är lite träligt att behöva rätta folk som säger fel (tänk i stil med att heta Joanna och folk tror att man heter Johanna), men han är stolt över sitt namn. Den yngre bryr sig inte när folk uttalar det fel, hans ryckte bara på axlarna när jag frågade och sade att han förstår att alla inte vet hur det ska uttalas.
Jag läste en gång en artikel om det här. Människor som har vanliga namn, kan lätt tycka att det är tråkigt att jämt bli kallad "Anna K" eller "Ljusa Noah", och vill ofta under en period heta något som sticker ut mer.
De som heter något som just sticker ut mer, kan istället tycka att det är träligt att jämt få upprepa vad de heter eller bokstavera sitt namn, och vill ofta under en period heta någon som mer smälter in.
Det vi tänkte när vi valde namn, var bland annat som sagt att det skulle uttalas liknande på svenska och engelska, att det skulle vara klassiska, tvåstaviga namn och ha en etablerad stavning (vi valde genomgående den engelska stavningen). Inga hitte-på-namn eller kreativa stavningar ville vi ha.
Vårt äldsta barn har ett namn som två personer bär (i världen så vitt vi vet). Det är en gemensam gammal släkting som fick namnet på början av 1900-talet som båda barnen är uppkallade efter. Önskar inte skriva ut det eftersom det är så ovanligt. Barnet gillar det och ingen har faktiskt reagerat på namnet utan verkar tycka att det är normalt...
Jag tror man bör särskilja på namn som är ovanliga, tex Otilia eller iara men som ändå är etablerade. Visavi namn som är rentav konstiga tex Kimiekid.
Idag så verkar många leva under parollen att ett ovanligt namn gör deras barn unikt och speciellt, medan det i vissa fall snarare är föräldrarna till det stackars barnet som kommer uppfattats som speciella.
Ett ovanligt namn behöver inte vara något problem för barnet, speciellt inte om det är etablerat och har en historia. Nymodigheter som är påhittade tror jag blir/kan bli en börda.
Dela gärna med dig vilket namn ni tänkt
Mitt namn var jag ensam om i hela 18 år sen kom det två till idioter som döptes till detta tyvärr men det är ändå mitt namn och finns bara en haha det är ju ett så unikt namn bara jag fick men har aldrig tyckt det är jobbigt att heta detta brukar alltid få komplimanger:)
Mitt barn tycks vara ensam om den stavningen, den finns iaf inte med i SCBs namnstatistik. Med en annan stavning finns det över 5000 som har namnet. Men medelåldern på dem är 65 år så hon är rätt ensam om namnet i sin generation.
Det enda hon klagat på är stavningen, folk stavar ofta fel. Hon har inte klagat på att kamrater kan säga "min mormor/mamma heter så". Hon har skaffat sig ett kort smeknamn och alla kallar henne för det utom vi.
Jag har berättat för henne varför vi valde det namnet och den stavningen.
Själv har jag ett ovanligt förnamn. Ca 80 heter som jag. Dessutom har jag ett ovanligt efternamn. Jag har en enda namne som har både samma för- och efternamn.
Nackdelen är förstås att det är svårt att gömma sig och vara anonym. Andra kan dela med sig av sitt förnamn typ Anna, medan jag vet att bara med mitt förnamn så är det lätta att få veta vem jag är, var jag bor, hur gammal jag är etc.