Hej!
Jag är ett donator"barn" (22 år nu). Har sett en del trådar om donationer där olika personer står inför att göra det, och även en tråd där etiken kring specifikt äggdonation diskuteras. Fråga mig vad du vill!
Hur känner du Ang äggdonation? Har du tagit kontakt med din donator?
Är det enbart ägget som donerats i ditt fall eller även spermien?
Känner du till ditt genetiska upphov eller är det dolt för dig? Vid endel adoptioner kan man få veta sitt ?ursprung? vid 18-år (ibland tidigare om föräldrarna önskar).
Om inte har du ett behov av att känna till ditt genetiska ursprung eller är det oviktigt rent emotionellt (det kan så klart vara viktig om det exempelvis visar sig finnas genetiska sjukdomar men de sållas kanske bort som donatorer?)?
Om du har en farrelation till din genetiska pappa har det spelar roll i behovet av att veta eller inte veta ditt genetiska ursprung från äggets/mors sida?
Hur känner du Ang äggdonation? Har du tagit kontakt med din donator?
Är det enbart ägget som donerats i ditt fall eller även spermien?
Känner du till ditt genetiska upphov eller är det dolt för dig? Vid endel adoptioner kan man få veta sitt ?ursprung? vid 18-år (ibland tidigare om föräldrarna önskar).
Om inte har du ett behov av att känna till ditt genetiska ursprung eller är det oviktigt rent emotionellt (det kan så klart vara viktig om det exempelvis visar sig finnas genetiska sjukdomar men de sållas kanske bort som donatorer?)?
Om du har en farrelation till din genetiska pappa har det spelar roll i behovet av att veta eller inte veta ditt genetiska ursprung från äggets/mors sida?
Hur är relationen med din icke-biologiska pappa?
När fick du reda på att du "tillverkades" med donerad sperma?
Skulle du själv kunna tänka dig att donera?
Vad var jobbigast för dig med att växa upp som ett "donatorbarn"?
Jag är faster till en pojke på 8 år som kommer från donation. Han har en storebror som ej heller har en biologisk pappa, men där pappan själv har valt att avstå. Och en lillebror som min bror är biologisk pappa till, men ändå pappa till alla, och det har diskuterats adoption. Donatorn är anonym.
Vad var svårast under din uppväxt och fram till du kunde ta kontakt med donatorn, och vet du varför din mamma och biologiska pappa valde donation? Och kan du känna samhörighet med barn som kommit till via donation? :)
I mitt fall är det faktiskt spermiedonation! Äggdonation blev lagligt i Sverige runt 2003. Jag är född -99.
Jag känner idag min biologiska pappa. Tog kontakt när jag var 18.
För mig var det väldigt viktigt att få veta vem min biologiska pappa var.
Hur är relationen med din icke-biologiska pappa?
När fick du reda på att du "tillverkades" med donerad sperma?
Skulle du själv kunna tänka dig att donera?
Vad var jobbigast för dig med att växa upp som ett "donatorbarn"?
Jag är faster till en pojke på 8 år som kommer från donation. Han har en storebror som ej heller har en biologisk pappa, men där pappan själv har valt att avstå. Och en lillebror som min bror är biologisk pappa till, men ändå pappa till alla, och det har diskuterats adoption. Donatorn är anonym.
Vad var svårast under din uppväxt och fram till du kunde ta kontakt med donatorn, och vet du varför din mamma och biologiska pappa valde donation? Och kan du känna samhörighet med barn som kommit till via donation? :)
Jag kallas faktiskt för "moster" av mitt halvsyskons barn
Förlåt! Tänkte inte på det. :)
Jag hade en barndomsvän i uppväxten som är adopterad från Asien. Han hade även en bror adopterad från samma land men med andra genetiska föräldrar (eller hur man ska benämna dem). Min barndomsvän hade fanatiskt inget behov av att känna till sitt genetiska ursprung. I vuxen ålder fick han kontakt med sin mamma och syskon i Asien (jag vet inte om det var han som tog kontakt eller dem).
Jag tänker att oavsett om man blir till med embryodonation, äggdonation, spermiedonation eller är adopterad är det viktiga att barnet/det vuxna barnet ges möjligheten att ta kontakt med sitt genetiska ursprung eller iallafall får veta fakta (inform av textdokument om de genetiska individerna inte önskar kontakt eller avlidit). Så att den biten inte stänga ute. Man är oavsett en produkt av de/den andra icke-genetiska föräldern och dens sida av släkten i tillägg.
Fint att du har kontakt med din genetiska pappa och syskon. Hur hanterade din andra pappa det?