Ebo88 skrev 2021-04-19 08:38:56 följande:
Herregud jag var bedrövlig!
Jag uppfattas av andra som en standard människa med vettigt tänk och sunt förnuft, har jag fått höra.
Bortsett från när jag är gravid Haha!! Första graviditeten trodde jag att allt var kört. Jag trodde att jag hade tappat känslorna för min sambo (vi hade vart ihop i 6 år, inne på bort 10e år nu) för han drev mig till vansinne med sin blotta närvaro, stackaren.
Sa du bu, så sa jag bä. Allt var hemskt. Men det blev lättare när man förstod att allt berodde på hormonerna och att jag faktist inte hade blivit en helt annan människa permanent.
Jag var lika hormonellt påverkad 2a och 3e graviditeten också men det var betydligt lättare att gå igenom den bergochdalbanan då, när man visste att det var övergående och vad det berodde på.
Men ja, fruktansvärt jobbigt haha
Hahaha! Skönt att höra dock, även om det låter jobbigt... Jag märker att jag har lätt att tänka att alla ogillar mig och att det är därför nån kanske inte svarar direkt, inte uppskattar att jag messar fleeera gånger för att fråga om allt är okej, eller inte är soligt fågelkvittrande glad hela tiden ????. (Att tänka den rationella tanken att nån kanske är trött, haft en lång dag på jobbet, eller helt enkelt inte har tid just exakt då, eller så verkar inte dyka upp i huvudet - utan nädå, det är säkert nåt som är fel och det blir HEMSKT och nu kommer allt skita sig, ingen att tycka om mig igen och allt är värst. ????)
Sen är jag ju peppig och glad också, såklart. Men det är som nån instinkt att ?du måste se till att absolut inte bli lämnad just nu eller bli utstött ur flocken? eller nåt har klickat in i skallen. Lite missriktat sågär 2021 kan man tycka.
