Råd?

Jag är gift och min partner är från England. Vi har bott där i 6 år men flyttade precis innan Corona tillbaka till Sverige där vi bor nu. Hon har ett bra jobb och försörjer sig själv men hon vantrivs fruktansvärt i Sverige, och har bestämt sig att hon inte kan bo kvar här en vinter till. Mörkret, kalla inåtvända människor som inte har någon community utan bara ser till sig själva och knappt pratar med grannarna. Till saken hör att hon har en vuxen dotter hemma i England som hon saknar och vill vara nära. Vi har under de senaste 2 åren försökt få barn men har fått flera missfall vilket har varit väldigt påfrestande och mentalt tungt.

 Hon har lite gjort det ?för min skull? då det är jag som velat ha barn mer än hon då jag inte har några egna barn sedan tidigare. Nu har hon bestämt sig att hon inte orkar eller vill försöka igen. Jag vill absolut ha barn men det är inte någon ?deal breaker?, jag skulle kunna bli lycklig även utan barn tillsammans med henne. Tanken på att skaffa barn med någon annan gör mig ledsen då det är henne jag vill ha barn med och alltså inte bara ha barn för sakens skull.

 Jag har ett bra jobb som jag trivs med och jag vill inte flytta tillbaka till England. Dessutom börjar mina föräldrar bli äldre så jag känner allt mer att jag vill vara nära ifall jag behöver hjälpa dem med något eller om något illa skulle hända. Jag ser inte hur vi kan hitta en kompromiss utan att någon av oss blir lidande och olycklig. 

Jag bryter upp igen och flyttar med henne tillbaka till England = jag olycklig.
Jag övertalar henne på något sätt att fortsatt stanna i Sverige = hon olycklig
Vi går våra skilda vägar och skiljer oss = jag olycklig.

 

Jag vet inte vad jag ska göra, hur hade ni resonerat?