Hej!
Av skäl har jag blivit gravid och ska göra abort. Jag vill så gärna veta era upplevelser kring medicinsk abort? Och snälla om någon haft en "bra" upplevelse, dela gärna med er. Är så orolig.
Blödde ni mycket efter? Hur länge? Kan man göra den ensam hemma?
Tack så mycket.
Det gick jättebra båda gångerna. Det gjorde inte ont alls och jag blödde inte jättelänge efteråt heller. Det var drygt att behöva använda binda istället för tampong efter bara. Jag mådde lite illa efter första tabletten men absolut inte så illa att jag behövde spy eller vara hemma från jobbet.
Det absolut värsta jag varit med om psykiskt, men då gjorde jag det mot min vilja för jag blev hotad till det av mitt ex. Det ledde till väldigt svår psykisk ohälsa som jag fortfarande brottas med idag flera år senare. Rent fysiskt var det heller ingen rolig upplevelse om vi säger så. Blödde extremt mycket, fick sitta på toaletten i stort sett dygnet runt i ett par dagar för jag blodade ner allt annars. Det kom även massa klumpar som varierade i storlek mellan golvbollar, tennisbollar och stora som min handflata. Hade ett tag så ont (kom som värkar med nån minut mellan) att jag skrek rakt ut i flera timmar och trodde jag var döende (har sedan dess fått barn och vet nu att smärtan jag kände då gjorde lika ont som förlossningsvärkar långt fram i förlossningen), funderade på att ringa ambulans men ville inte för jag hoppades på att inte klara mig, pga psykiska smärtan det hela skapat. Hade ont som mensvärk i någon vecka efter de där extrema smärtorna. Fick ut fostersäcken intakt några dagar efter allt startade och såg fostret där i. Blödde sammanlagt ca 2 veckor. Var i v.9.
Tack för era svar. Tog första pillret idag och fick tid att göra aborten på sjukhus, så det känns ändå skapligt. TA hand om er!
Har gjort en medicinsk abort hemifrån. Det gick supersmidigt. Laddade upp med filmer att kolla på, gott snacks och bäddade supermysigt ute i soffan. Det kom igång snabbt och kändes som en kraftigare mensvärk, men för att det skulle börja blöda och komma ut var jag tvungen att gå runt lite hemma. Så fort jag kände att det kändes mer än som en vanlig mensvärk tog jag morfintabletten jag fick från barnmorskan, kände verkligen ingenting efter det.
Jag tror att det kommer gå jättebra för dig och all lycka! Förbered dig med sånt som får dig att må bra vid sidan 
Har gjort två (vill inte kalla dom för abort då det var planerat men blev uteblivet missfall, men vården kallar det förstås abort eftersom proceduren är samma) och det har gått hur bra som helst.
Tog smärtstillande samtidigt som första tabletterna och hade inte mer ont än som mensvärk. Fick frossa och feber några timmar in men det gick över snabbt. Jag tyckte det var väldigt skönt att vara hemma. Satt på handdukar i soffan och tittade på Netflix och när det kom stora blödningar (dom kom i intervaller för mig) så gick jag in och satt på toaletten typ en halvtimme tills det lugnade ner sig för stunden.
Har gjort två aborter. En i v 7 medicinsk abort. Var på sjukhus under dagen då jag var orolig pga min övrigt dåliga hälsa och jag ofta fått dåliga reaktioner på läkemedel. Smärtlindringen gjorde så det var mindre smärtsamt än vanlig mens som är rätt lätt för mig. Kände plötsligt en större fast klump komma ut när jag var på toa. Sedan kändes det om allt var över. Och gick hem efter några timmar.
Dock påverkad av morfinläkemedlet så min andning blev långsam och jag kunde inte sova, då jag vaknade av att jag inte andades, men jag märkte det först när jag var väl hemma igen. Lite läskigt. Blödde inte så mycket. Såg inget fosterliknande. Väldigt törstig. Ta med god dricka.
Abort v 9. Hemma med partner.
Tog inte så mycket smärtstillande pga rädsa för andningspåverkan så det eller att att jag var längre in i graviditeten gjorde att smärtorna var riktigt ordentliga. Troligen det mest smärtsamma jag känt. Riktiga värkar och fick humma mig o stöna mig igenom dem. Men ingen panikkänsla. Illamående. Kräktes tror jag.
Låg i sängen med vuxenblöja på. Kände att något var på gång, som att vattnet gick.
gick till duschen och där kom ett foster ut i säcken. Såg fingrar, tår, ögon, och med en minatyr-moderkaka. Direkt efter släppte smärtorna.
Blödde som en ordentlig mens i max en vecka efter.
Den jobbigaste aspekten var/är den mentala dock, pga att jag igentligen vill ha barn och allt i mitt liv utom min hälsa är redo.
Starka ni alla är! Tack för ni delar med er!
Inför denna abort försökte jag läsa på familjeliv och liknande, men finns såå dålig information på nätet så era historier uppskattas något enormt. Och förhoppningsvis någon annan i framtiden.
Nu känns det ändå bra, som att man inte är ensam i det liksom, många som gjort samma sak och man tar sig igenom det. God dricka ska tas med!
En förvånande sak dock, förstår att barnmorskan inte menar något illa men när de frågar om man vill se fostret? Det är ju självklart jätte individuellt men kan nog upplevas stötande för många. Är det inte bättre att man själv ber om det isf men skapar ju tankar... Lite skumt tyckte jag...
Starka ni alla är! Tack för ni delar med er!
Inför denna abort försökte jag läsa på familjeliv och liknande, men finns såå dålig information på nätet så era historier uppskattas något enormt. Och förhoppningsvis någon annan i framtiden.
Nu känns det ändå bra, som att man inte är ensam i det liksom, många som gjort samma sak och man tar sig igenom det. God dricka ska tas med!