• Anonym (Förälder)

    När har ni börjat prata vikt och klarspråk om vikt med era barn?

    När har ni börjat prata om vikt med era barn?

    Vi har aldrig någonsin nämnt ordet vikt med någon värdering i. Dvs vi pratar aldrig om mat och godis och sånt ur ett viktperspektiv utan enbart utifrån vad kroppen mår bra av, orka osv. Vikt i kg har enbart varit ett konstaterande, en siffra.

    Vi vuxna är överviktiga men försöker verkligen undvika att våra barn blir det också. Vi äter rätt så bra hemlagad mat hemma. Håller inte på och fikar, äter godis och chips regelbundet.

    Våra barn har hela tiden varit normalviktiga och rör sig och sportar mycket. Men, det som är bekymret är att äldsta nu är drygt 12 år och både rör sig betydligt mer själv och med kompisar i området, cyklar eller åker buss till skolan (beroende på årstid) och passerar mataffären på vägen, hon och kompisarna åker och äter lunch på Max och liknande, vi kan helt enkelt inte styra över allt hon gör längre. Vi har insett att det köps en hel del godis, choklad och glass, 200 gr chokladkakor regelbundet som hon ju inte visar men man hittar resterna i sopkorgen osv. Jag ser också att hon börjar vara lite rundare än tidigare, även om pubertet och sånt nu också bidrar till kroppsförändringar.

    Jag vill verkligen inte att hon ska få min tonårstid med överviktsproblem men vet inte hur man ska hantera detta.

    Vi pratar en hel del om det, att man inte kan äta allting alltid, att kroppen inte mår bra av det osv och hon säger att hon ska sluta handla osv men snart börjar det ju kännas akut att få henne att förstå att hon kommer bli överviktig av det. Men samtidigt är man ju rädd att skada med sån info.

    Hon har ju inte massor med pengar men det är billigt med choklad, man får ju massor för en tjuga idag.

    Hur gör ni?

  • Svar på tråden När har ni börjat prata vikt och klarspråk om vikt med era barn?
  • Långbenopluto

    Men alltså, en 12 åring kan man prata vikt med! Utan att överdriva åt nåt håll, nu innan barnet blir för tung.

  • Anonym (Frisk och stark)

    Vår 12-åring förstår kopplingen vikt och matintag sedan länge.
    De berör ämnet i skolan redan på lågstadiet här. De har "hälsovecka" och pratar om vad kroppen blir stark av och vad en balanserad frukost/lunch/middag innehåller, äter frukost tillsammans i skolan en dag osv. Och har då även aktiviteter av olika slag som ger en stark kropp. Nu i mellanstadiet tittar de på mängden protein, kolhydrat och fett i olika råvaror på NO som labb. Det är absolut ingen hets om att inte äta fett eller socker på så sätt, utan neutralt (av det jag hört av dottern i alla fall). 

    Så även hemma har vi pratat om mat ur det perspektivet. Och att godis, kakor, snabbmat inte innehåller så mycket näring och därför gör att ma näven behöver mat, och helt plötsligt harman då fått i sig alldeles för mycket alldeles för ofta. Mat är bränslet och om man får i sig för mycket under för lång tid utan lagras det i kroppen och man riskerar att bli tung och tycka att det är jobbigt att röra sig... vilket leder till en kropp som inte är frisk och stark.

    Och vikten av att veta på ett ungefär hur mycket man man behöver för att bli mätt och INTE tvinga att äta upp. Viktitg att känna när kroppen är nöjd.

    Om ni dessutom är överviktiga hemma och ser tendenser på er 12-åring så tycker jag absolut att ni ska prata om det!

  • Gryntroll

    En 12-åring har koll, de vet hur det hänger ihop. Kollas det något på TikTok eller Youtube så har hon definitivt koll.

    Om du själv fick problem med vikten i tonåren så tycker jag absolut att du ska prata om det. Givetvis inte skuldbelägga eller hetsa, men rent krasst att du samlade på dig övervikt iom att du kom in i puberteten och var helt omedveten om anledningen till det då och därför dröjde hann det gå väl långt innan du kunde göra något åt det.  samt att det är något som kan vara ärfligt och värt att tänka på.

  • Anonym (Vi då)

    Vid 3 typ. Vårt äldsta barn har varit överviktig sen han var 8 månader och vi kämpar konstant med vikten. Det sitter i generna för han är ett ÄD-barn och vi andra normalviktiga eller rent av smala så det finns ingen vettig förklaring på varför han verkar lägga på sig av varje tugga han äter fast vi hela tiden tänker på vad vi ger honom. Han är medveten om vikten och att hög vikt inte är bra. Att han sen inte fattar fullt ut är ju en sak, men han vet att det blir inte mer mat än vi ger honom utan bara grönsaker i så fall. Vi tjatar inte, väger ytterst sällan, uppmuntrar utelek, lagar nyttig mat. Det går sakta, men vikten har gått från grav fetma till bara fetma. Målet är normalvikt innan skolan.

    En 12-åring går ju absolut prata med om vikt, mat och hälsa på ett sätt som de förstår. Dessutom- om hon inga pengar har kan hon väl inte handla en massa godis så dra in där. 

  • sextiotalist

    Aldrig. Vi har aldrig pratat om sådant hemma. Men vi har inte haft problem med övervikt

  • Anonym (Förälder)
    Gryntroll skrev 2021-04-27 17:13:28 följande:
    En 12-åring har koll, de vet hur det hänger ihop. Kollas det något på TikTok eller Youtube så har hon definitivt koll.

    Om du själv fick problem med vikten i tonåren så tycker jag absolut att du ska prata om det. Givetvis inte skuldbelägga eller hetsa, men rent krasst att du samlade på dig övervikt iom att du kom in i puberteten och var helt omedveten om anledningen till det då och därför dröjde hann det gå väl långt innan du kunde göra något åt det.  samt att det är något som kan vara ärfligt och värt att tänka på.
    Jag var i precis hennes situation. Älskade kolhydrater, dålig på att äta frukt och grönt. Tränade mycket och trodde jag kunde äta vad som helst. Blev överviktig i tonåren och aldrig blivit smal (gått upp och ner i vikt genom åren)

    Och mina föräldrar vågade aldrig sätta ner foten, det var ju sån oerhörd rädsla för anorexia på den tiden. Så det sitter väl kvar i mig. 

    Och ja, hon kollar massor på tiktok och youtube. 
  • Anonym (Förälder)
    Anonym (Vi då) skrev 2021-04-27 17:16:57 följande:
    Vid 3 typ. Vårt äldsta barn har varit överviktig sen han var 8 månader och vi kämpar konstant med vikten. Det sitter i generna för han är ett ÄD-barn och vi andra normalviktiga eller rent av smala så det finns ingen vettig förklaring på varför han verkar lägga på sig av varje tugga han äter fast vi hela tiden tänker på vad vi ger honom. Han är medveten om vikten och att hög vikt inte är bra. Att han sen inte fattar fullt ut är ju en sak, men han vet att det blir inte mer mat än vi ger honom utan bara grönsaker i så fall. Vi tjatar inte, väger ytterst sällan, uppmuntrar utelek, lagar nyttig mat. Det går sakta, men vikten har gått från grav fetma till bara fetma. Målet är normalvikt innan skolan.

    En 12-åring går ju absolut prata med om vikt, mat och hälsa på ett sätt som de förstår. Dessutom- om hon inga pengar har kan hon väl inte handla en massa godis så dra in där. 
    Hon har inga stora mängder pengar men lite månadspeng har hon ju. Plus att hon tjänar en slant ibland på att tex baka åt en äldre släkting eller att vi ger något uppdrag som ger pengar eller liknande. Som sagt, man kan få rätt mycket choklad för lite pengar.  
  • Anonym (Sanna)

    Viktigt att du frågar dig själv: Är det värst om hon blir överviktig? Eller får anorexia eller bulimi?

    Själv minns jag tydligt samtalet jag hade med min mamma som sådde det första fröet till min anorexia, med en förstörd skolgång som följd (inlagd så mycket att jag knappt gick ut 9an med godkända betyg i kärnämnena - och jag var innan dess en otroligt motiverad elev med stora ambitioner). Och det var inget "elakt" samtal, utan mer om vikt och kopplingen till mat, att hon själv kämpat med övervikt i tonåren o.s.v. Blev livrädd att bli tjock, och dagen efter var första gången jag skippade skollunchen.

    Jag kommer inte ha såna snack med mina barn, enbart ur ett tandperspektiv i så fall - det är inte bra att småäta för tändernas skull. Vi har ingen våg hemma och kommer inte införskaffas.

  • Gryntroll
    Anonym (Förälder) skrev 2021-04-27 17:18:41 följande:

    Jag var i precis hennes situation. Älskade kolhydrater, dålig på att äta frukt och grönt. Tränade mycket och trodde jag kunde äta vad som helst. Blev överviktig i tonåren och aldrig blivit smal (gått upp och ner i vikt genom åren)

    Och mina föräldrar vågade aldrig sätta ner foten, det var ju sån oerhörd rädsla för anorexia på den tiden. Så det sitter väl kvar i mig. 

    Och ja, hon kollar massor på tiktok och youtube. 


    Egentligen kanske extra viktigt då, så att hon inte försöker bli av med övervikt genom att svälta sig. Bättre att veta vad som är bra för kroppen och hur man ska äta för att må bra och bli mätt.
  • Gryntroll
    Anonym (Sanna) skrev 2021-04-27 17:25:42 följande:

    Viktigt att du frågar dig själv: Är det värst om hon blir överviktig? Eller får anorexia eller bulimi?

    Själv minns jag tydligt samtalet jag hade med min mamma som sådde det första fröet till min anorexia, med en förstörd skolgång som följd (inlagd så mycket att jag knappt gick ut 9an med godkända betyg i kärnämnena - och jag var innan dess en otroligt motiverad elev med stora ambitioner). Och det var inget "elakt" samtal, utan mer om vikt och kopplingen till mat, att hon själv kämpat med övervikt i tonåren o.s.v. Blev livrädd att bli tjock, och dagen efter var första gången jag skippade skollunchen.

    Jag kommer inte ha såna snack med mina barn, enbart ur ett tandperspektiv i så fall - det är inte bra att småäta för tändernas skull. Vi har ingen våg hemma och kommer inte införskaffas.


    Ja tandperspektivet pratar vi också om!
Svar på tråden När har ni börjat prata vikt och klarspråk om vikt med era barn?