Partner blir personligt stött

Sådär betedde sig min partner med tills den dagen jag fick nog och ställde ultimatum: jobba med din lättkränkthet och offerkofta, eller så lämnar jag. Idag går han i terapi och beter sig inte alls illa längre. Orsaken enligt honom var dåligt självförtroende.

Om du däremot går runt och är passivt aggressiv, kall eller påhoppad din partner behöver du arbeta lika mycket med ditt egna beteende. Om du är på dåligt humör, ta några minuter själv för att återhämta dig.

Hoppas du slipper tassa på tå runt din partner i framtiden. Älskar han dig så kommer han att jobba på sig själv.

Tack för klokt svar! Jag har också känslan av att han inte tror att han duger. Känner han att han duger då hade han inte tagit det personligt utan kunnat se bortom sig själv.

Jag har dock svårt att ställa ultimatum men det kanske är ett sätt. Jag har påtalat att det inte är personligt samtidigt som jag förklarar den kärlek jag känner. Jag försöker också att inte göra för stor grej när det blir så här för då tror jag att hans känsla kan förstärkas istället. Jag gillar dock inte hur hans känslor får mig att få dåligt samvete för att jag vill vara själv eller säger nej på annat sätt där han kan tolka det som något personligt. Det kan till exempel vara ett förslag av honom om att laga mat som kräver mer tid när klockan är sent på kvällen och vi snart ska sova men middagen blivit försenad. Då vill jag säga nej för att klockan är mycket och föreslå att vi kan äta något enklare/snabbare att laga. Något händer då och jag får känslan av att han blir besviken för att hans alternativ valdes bort.

Jag har absolut att jobba på. Jag behöver egentid för att reflektera kring sådant här och annat. Därav blir det viktigt att också kunna säga nej från min sida. Att sätta gränser trotts det dåliga samvete han ger mig. Han skriker inte eller gråter, utan blir tyst och en besvikelse kan höras i rösten. Jag har svårt för människor som reagerar så här. Det gör mig svag då jag får dåligt samvete (fast jag inte borde ha det) och jag kan inte sätta gränser på ett bra sätt.

Varför säger du det? Är det för att "förvarna" i fall du skulle vara kortare än vanligt så att ingen blir ledsen? I så fall kanake du uttrycker det lite otydligt om svaret blir som du skriver. Kanske funkar bättre att säga " Jag har haft en väldigt dålig dag på jobbet idag, och är tyvärr lättirriterad så du vet. Förhoppningsvis går det över snart".

Alltså jag vill inte förstärka hans känsla. Jag tänker att säger jag mer eller mindre ?förlåt? för att jag har haft en dålig dag och inte vill ses så är jag rädd att han misstolkar och istället tolkar det som ?förlåt för att jag inte vill se dig?. Och det är verkligen inte så jag menar. Jag berättar orsaken att jag är trött och inte blir en trevlig person och behöver lugn och tid att tänka. Jag säger också att jag gärna ses men inte idag. Jag ger en tid till honom så han vet hur länge jag behöver och inte ska behöva fundera över det. Jag tycker att det inte borde vara en så stor grej men det blir det. Inte för att han skriker eller gråter men att höra hur någon går från glad till mer nedstämd och meningar som ?okej men då ska jag inte störa dig något mer?. Han är inte sur eller bitter men det hörs en besvikelse i rösten. Han tolkar det hela som att jag inte kan ta det lugnt med honom. Detta har han själv sagt. Jag har färskostar att vi kan ta det lugnt tillsammans men jag att jag också behöver tid för mig själv. Hoppas det var lite tydligare? :)