Relation med partner utan att romantisk kärlek finns - frågor, tips etc
Jag börjar närma mig 40 och har enbart några få korta relationer bakom mig. Den klassiska romantiska kärleken har jag dock bara känt en gång tidigare (men inte med någon jag var tillsammans med). Men jag vill definitivt skaffa familj.
Hon är 35 och, som jag, inriktad på att skaffa familj. Naturligtvis ringer den biologiska klockan (hon har inte barn sedan tidigare).
Hon är persisk men har bott i Sverige i över 10 år, kan språket bra och är väl integrerad i samhället (har uppehållstillstånd, studerar och jobbar). Trots vitt skilda bakgrunden är vi förvånansvärt samspelta vad gäller värderingar (hon är mycket mer liberal än genomsnittet i Iran och jag är mer konservativ än genomsnittet i Sverige). Det finns ingen religiös clash. Hon har tagit avstånd från Islam (då hon upplevd religionen förtryckande i Iran) och jag är icke-religiös.
Vi båda trivs gott tillsammans men vi hindrar liksom varandra från att känna det där extra. Jag känner inte kärlekskänslor för henne (i den mån man kan tala om romantisk kärlek) och hon är inte heller kär i mig. Vi stoppar liksom varandra då ingen vågar gå in fullt med alla känslor om inte den andre känner samma sak. Detta kan ha sin rot i tidigare svek och problem i våra liv (dock inte kopplat till varandra). Men vi tycker mycket om varandra och har ett bra sexliv.
Vi har helt olika taktik på vad som är rätt väg att gå. Jag är försiktig av mig, inte bara här utan i de flesta aspekter av livet. Det jag gör måste alltid marineras under lång tid innan jag tar steget. Jag vill ta det lugnt och se om något utvecklas. Jag är t.ex. orolig för att flytta ihop om man inte känner den romantiska kärleken (och såklart ännu mer orolig om det talas om att skaffa barn innan sådana känslor är påtagliga).
Hon är mer av tanken att vi måste gå in och verkligen försöka fullt ut direkt. Det vill säga, att flytta ihop ganska snart och att tämligen snabbt börja tänka på familj och barn. Hon tänker sig att inställningen och viljan är det som kommer skapa kärlek på lång sikt (detta kan vara en kulturell skillnad eftersom det är vanligare i Iran att man inte gifter sig direkt av kärlek men av trygghet och samspelthet och liknande).
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller tänka. Jag är helt enkelt orolig att det går för fort fram och att jag binder upp mig till en situation som på sikt kan bli jobbig om inte de rätta känslorna infinner sig.
Jag söker egentligen bara input från andra som kommer helt utifrån. Hur tänker ni kring situationen jag befinner mig i? Hur skulle ni resonerat själva? Vilka råd skulle ni ge? Har ni varit i en liknande situation ? och i så fall hur gick det?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-28 09:35
Jag glömde kanske det viktigaste. Vi har träffats i 5-6 månader så relationen är väldigt färsk.