Forum Familjerätt - Ekonomi & juridik
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Mamman låter inte mig träffa mitt barn längre..

    Sön 2 maj 10:06 Läst 0 gånger Totalt 13 svar
    Sön 2 maj 10:06

    Hej

    Mitt snart 11 åriga barns mor har fått ett psykbryt och låter inte mig och min familj träffa barnet längre. Barnet har bott hos mamman hela sitt liv och hon står som vårdnadshavare, jag har en bra relation med mitt barn men nu har hon bestämt sig för att jag inte ska få träffa barnet och sätter sig på tvären och är otrevlig. Det här är såklart oroväckande för att hon skadar indirekt mitt barn genom att skuldbelägga barnet, det här verkar hon inte förstå eller bry sig om.

    Jag vet att enligt barnkonventionen så ska ett barn få träffa båda föräldrar då detta är mycket viktigt för barnets uppväxt så jag har rätt och lag på min sida. min fråga är hur jag skall gå till väga framöver.

    Har någon här varit i samma situation eller vet hur man ska göra? Socialen eller advokater?

    Snälla svara bara om ni vet eller har erfarenhet. Halvsanningar eller personliga åsikter hjälper mig tyvärr inte.

  • Sön 2 maj 10:11 #1

    Familjerätten

  • Sön 2 maj 10:14 #2

    Kontakta ett juridiskt ombud

  • Sön 2 maj 10:28 #3

    Spara alla sms/mail, spela in era telefonsamtal. Hon motarbetar dig kraftigt och du borde ansöka om gemensam vårdnad hos tingsrätten. Kontakta en advokat.

  • Sön 2 maj 12:15 #4

    Det du gör är först att kontakta familjerätten i din kommun och be om samarbetssamtal. Som förhoppningsvis kan leda till ett juridiskt bindande avtal där barnet får sin umgängesrätt reglerat. Om detta inte funkar så gör du en stämning via tingsrätten med begäran om umgänge. Det kostar 900.

    Om både du och barnet vill ha umgänge och du inte har gjort nåt dumt som inte framgår av trådstarten så kommer du att få umgänge.

    Något måste ju ha hänt som gör att mamman agerar på detta vis? Vad var utlösande?

    Hur kommer det sig att du aldrig varit vårdnadshavare?

  • Sön 2 maj 13:02 #5

    Tack så mycket alla för era vettiga svar. Då ska jag kontakta familjerätten i första hand!

    Alla sms är sparade och jag kan ju säga direkt att de inte ligger henne i fatet... Där har hon skjutit sig i foten. Kommer familjerätten vilja se dessa, är det normalt förfarande?

    Anledningen till hon har fått psykbryt är att barnet har det bra och roligt med mig och respektive, detta är fruktansvärt för henne och inget hon kan stå ut med. Så pass trasig och sjuk kvinna är det jag har att göra med. Kul va...

    Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av kvaliteten på svaren jag fick här!

  • Sön 2 maj 13:12 #6
    Fadermurphy skrev 2021-05-02 13:02:40 följande:

    Tack så mycket alla för era vettiga svar. Då ska jag kontakta familjerätten i första hand!

    Alla sms är sparade och jag kan ju säga direkt att de inte ligger henne i fatet... Där har hon skjutit sig i foten. Kommer familjerätten vilja se dessa, är det normalt förfarande?

    Anledningen till hon har fått psykbryt är att barnet har det bra och roligt med mig och respektive, detta är fruktansvärt för henne och inget hon kan stå ut med. Så pass trasig och sjuk kvinna är det jag har att göra med. Kul va...

    Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av kvaliteten på svaren jag fick här!


    Nej familjerätten är inte intresserad av era sms.

    Familjerätten kan bara hjälpa er prata och förhoppningsvis komma överens frivilligt. De kan inte fatta några beslut mot någons vilja. Det kan bara tingsrätten göra.

    Ligga en i fatet betyder att något är negativt för någon.
  • Sön 2 maj 13:14 #7

    Är det så hon säger till dig? Barnet får inte komma till dig för att hon har för roligt hos er..

    Har svårt att tro att hon säger så.

    Vad uppger hon själv för skäl?

  • Sön 2 maj 13:23 #8

    Okej då är jag med, vad skulle hända om familjerätten kallar henne till ett möte med mig och så dyker hon inte upp helt enkelt? Rinner allt bara ut i sanden då?

    Om jag läser mellan raderna om vad som händer så börjar barnet fästa sig lite för mycket vid mig och min respektive och kanske börjar föredra att vara hos mig mer och mer... För en så pass otrygg person med dålig självkänsla som barnets mamma är så rasar allt om hon förlorar den enda kontroll hon har i sitt liv, dvs barnet. Det är detta som är problemet och det är därför hon hindrar mig från att ha umgänge med hen, för att behålla kontrollen.

  • Sön 2 maj 13:30 #9
    Fadermurphy skrev 2021-05-02 13:23:51 följande:

    Okej då är jag med, vad skulle hända om familjerätten kallar henne till ett möte med mig och så dyker hon inte upp helt enkelt? Rinner allt bara ut i sanden då?


    Jag skulle säga att det ännu tydligare visar hennes samarbetssvårigheter och bäddar för att du själv skulle kunna begära enskild vårdnad i slutänden. Det finns alla möjliga varianter, även om det så klart krävs en hel del krångel från hennes sida för det.
  • Sön 2 maj 17:29 #10

    Okej, får hoppas att det inte ska behöva gå så långt och att hon besinnar sig och inser att det hon håller på med endast skadar barnet, det är hos henne problemet ligger. Ingen annan. Problemet är att jag tror inte hon är förstår detta...

    Du verkar väldigt kunnig inom ämnet, är detta något du jobbar med?

  • Sön 2 maj 17:50 #11
    Fadermurphy skrev 2021-05-02 17:29:23 följande:

    Okej, får hoppas att det inte ska behöva gå så långt och att hon besinnar sig och inser att det hon håller på med endast skadar barnet, det är hos henne problemet ligger. Ingen annan. Problemet är att jag tror inte hon är förstår detta...

    Du verkar väldigt kunnig inom ämnet, är detta något du jobbar med?


    Vem, jag? Nej, men jag har deltagit i många sådana här trådar och man lär sig allt mer med tiden. Och jag tycker oavsett att du ska ansöka om gemensam vårdnad.
  • Sön 2 maj 19:08 #12
    Fadermurphy skrev 2021-05-02 13:23:51 följande:

    Okej då är jag med, vad skulle hända om familjerätten kallar henne till ett möte med mig och så dyker hon inte upp helt enkelt? Rinner allt bara ut i sanden då?

    Om jag läser mellan raderna om vad som händer så börjar barnet fästa sig lite för mycket vid mig och min respektive och kanske börjar föredra att vara hos mig mer och mer... För en så pass otrygg person med dålig självkänsla som barnets mamma är så rasar allt om hon förlorar den enda kontroll hon har i sitt liv, dvs barnet. Det är detta som är problemet och det är därför hon hindrar mig från att ha umgänge med hen, för att behålla kontrollen.


    Familjerätten kan inte tvinga någon att delta i samtal. Allt sker frivilligt. Vill hon inte så får du ta det via tingsrätten istället.

    Du säger att du läser mellan raderna, men jag undrar vad hon säger till dig när hon nekar umgänge? Vilket skäl uppger hon? Hur länge sedan var det du hade umgänge nu?
  • Sön 2 maj 19:17 #13
    Fadermurphy skrev 2021-05-02 17:29:23 följande:

    Problemet är att jag tror inte hon är förstår detta...


    Här har du kärnan, har du förhoppning om att någon genom samtal kommer få barnets mor att ändra sig?
    Om du tror det så satsa på att få hjälp hos familjerätten.
    Är du övertygad att det inte kommer hjälpa så är det bara att mentalt ställa in sig på en process i tingsrätten, de är de enda som har möjlighet att tvinga någon.

    Får man fråga hur det kommer sig att du inte drivit på hårdare under alla de år som gått för att ta för dig mer i föräldraskapet? Varför har barnet bott bara hos modern?

    Kom ihåg att ALLT du gör eller yrkar på MÅSTE vara i barnets bästa intresse. Ibland är det svårt att hålla sig opartisk och se saker o ting ur ett barnperspektiv,
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll