Fastän jag fick visa leg på Systemet tills jag fyllde 40 och alltid har har uppfattats som yngre så har jag i år för första gången fått åldersångest. Är det bara ?covidåret?? Har jag bara fått för mycket tid att tänka? Jag är kvinna/frånskild/singel/barnlös och lever inte som en typisk person i 40-års åldern. Varför känner jag mig plötsligt uråldrig? Har verkligheten bara kommit ikapp under detta urtrista år eller överdriver jag?
Det händer vid 40 tycker jag och har hört många säga samma. Man börjar märka förändringar i huden och kroppen. Många som plötsligt är yngre. Mycket yngre. Man blir medelålders. Jag såg också ung ut, men tyckte att jag plötsligt blev en tant. Jättetråkigt, men vad ska man göra liksom. Är 45 nu. Sedan har väl Covid verkligen inte hjälpt och gjort en mer medveten om hur snabbt allt kan förändras.
Jag är 42 år och känner mig också uråldrig just nu. Faktiskt tror jag att det är coronaskiten som har ställt till det.
Jag är jämt hemma, diskar, städar och passar upp på familjen. Jag har blivit tjock, oengagerad och har dessutom förlorat jobbet på grund av pandemin.
Trots att jag låter negativ har jag en god syn på att jag kan dra upp mig igen. Jag tror att när vi börjar träffa folk igen och man blir något sedd av sina nära och kära kommer det att bli bättre. Inte trodde jag att man kunde bli så här bekväm som jag är numera. Jag behöver inte duscha och fixa håret varje dag, inte sminka mig, inte fixa med trevliga middagar för jag träffar ju ändå ingen utomstående. Det var ju ganska skönt några veckor men nu känner jag mig bara lat och ovårdad.
Kanske är denna tråden startskottet för att vi ska bli starka och fräscha igen? 
Är 40 och känner sorg inför åldrandet. Jag är ju 18 inombords men får en chock när jag ser en kutryggig kvinna på väg att bli tant, i spegeln. Jag beter mig som 20 och gillar saker som. 20-åringar gillar och det blir ännu en skam att försöka dölja det ich anpassa sig. Plötsligt ska man börja tänka på att vissa kläder kanske inte lämpar sig med mera. Sorgligt.
Jag har samma "problem". Jag är 48 år nu och tills för två år sedan gissade alla på att jag var 30-32 år och jag tyckte själv också att jag såg ung ut. Jag är fortfarande välhållen för min ålder och folk blir förvånade när de får höra min ålder men jag märker definitivt en förändring i hudens spänstighet, den har blivit torrare och jag är lite rödflammig i ansiktet. Min hårkvalitet har förändrats och blivit sprödare och mindre glansig. Jag har kommit i klimakteriet och har inte haft mens på ett år och jag tror det minskade östrogenet är en stor bov. Det senaste året har jag också gått upp ganska mycket i vikt, pga mer stillasittande och för att jag tröstätit och druckit ganska mycket vin. Det har varit ett deppigt år. Jag brukar inte ha svårt för att gå ner i vikt men det känns som att jag kommer att få kämpa nu om jag vill komma i form igen. Jag har bestämt mig för att nu är det dags att ta tag i det på allvar om jag inte ska fastna i den här vikten. Jag trivs verkligen inte alls med hur jag ser ut nu, jag tycker själv att jag har åldrats tio år senaste två åren... känner mig ful och gammal och tråkig.
Jag har samma "problem". Jag är 48 år nu och tills för två år sedan gissade alla på att jag var 30-32 år och jag tyckte själv också att jag såg ung ut. Jag är fortfarande välhållen för min ålder och folk blir förvånade när de får höra min ålder men jag märker definitivt en förändring i hudens spänstighet, den har blivit torrare och jag är lite rödflammig i ansiktet. Min hårkvalitet har förändrats och blivit sprödare och mindre glansig. Jag har kommit i klimakteriet och har inte haft mens på ett år och jag tror det minskade östrogenet är en stor bov. Det senaste året har jag också gått upp ganska mycket i vikt, pga mer stillasittande och för att jag tröstätit och druckit ganska mycket vin. Det har varit ett deppigt år. Jag brukar inte ha svårt för att gå ner i vikt men det känns som att jag kommer att få kämpa nu om jag vill komma i form igen. Jag har bestämt mig för att nu är det dags att ta tag i det på allvar om jag inte ska fastna i den här vikten. Jag trivs verkligen inte alls med hur jag ser ut nu, jag tycker själv att jag har åldrats tio år senaste två åren... känner mig ful och gammal och tråkig.
Tack för ditt svar! Jag känner likadant. Huden/håret tycks plötsligt blivit ?blaha?, ingen menopaus i sikte dock. Jag har också fått några ?coronakilon? som till synes de flesta, men det går ju bort snart. Men barnlös och singel, när ska det gå över????????
Jag fick barn tidigt och de har redan flyttat hemifrån så jag har den biten avklarad, och nu lever jag också ensam. Jag har inte heller allt det där andra som man "borde ha" vid min ålder. Jag har inte gjort smarta karriärsval utan jobbar med ett låglönejobb, alla mina kollegor är mycket yngre än jag och jag äger ingenting förutom mina personliga ägodelar och möbler. Bor i hyresrätt, äger ingen sommarstuga, har inte körkort eller bil. Har inte en krona på sparkonto och har inte någon pension att tala om. Jag är fortfarande ganska sorglös och bekymrar mig inte så mycket för framtiden. Den dagen den sorgen. Undrar fortfarande när jag ska växa upp ;)
Jag är inte 40 än men börjar tycka det är jobbigt att bara ha ett par år kvar dit för kan för mitt liv inte se en 40-åring i spegeln. Folk tror jag är 30 för det yngre ut men har aldrig haft en fin, ungdomlig kropp utan den här jämt varit "ful" så kan bli lite ledsen över att aldrig ha fått uppleva den känslan. Sen får jag smått panik över att mina föräldrar blir ju äldre också. Plus tanken på låg pension för egen del i den här takten. Också börjat fundera över om jag går miste om en massa saker för att jag är en känslomänniska som inte tänker särskilt långt fram och är rädd att jag står där om 10 år och ba jaha? Så nej, du är inte ensam TS! Tror faktiskt Covid påverkar. För mycket tid att grubbla på saker.
Men jag förstår inte.... om man vill se yngre ut så finns det ju en hel del man kan göra för att se yngre ut...Men visst, det kräver en hel del engagemang och intresse. Men om det är viktigt för en så är det väl bara att engagera sig i frågan och ta tag i det...
Men jag förstår inte.... om man vill se yngre ut så finns det ju en hel del man kan göra för att se yngre ut...Men visst, det kräver en hel del engagemang och intresse. Men om det är viktigt för en så är det väl bara att engagera sig i frågan och ta tag i det...