Kan en introvert vara ihop med en extrovert?

Självklart, om de har respekt för varandras olikheter. Man måste ju inte vilja ha samma jobb för att vara tillsammans.

Om hon får mkt av sin extroverta sida tillgodosedd på jobbet, och han likaså med sin introverta sida, så kan de mötas på mitten hemma. 

Beror ju på vilket slags liv man vill leva tillsammans. Jag är mer extrovert och har gärna fullt upp på helgerna med aktiviteter, utflykter, släktkalas, vänner. Jag vill leva med en man som är likadan, inte någon som helst är ensam och undviker sociala tillställningar.

Jag har vänner som är introverta och mest är hemma och chillar själva på helgerna. Som behöver vara ensamma för att samla energi. Som uttryckligen sagt att de aldrig skulle orka med att leva som mig.

Jag vill leva med min man och inte leva parallella liv. Men jag vet par där den ena far runt och träffar och den andra sitter hemma i sin fåtölj och det verkar ju funka för dem. Det går ju om man vill, om man respekterar varandra och har förståelse för hur den andra är.

Ja, det går såklart. Men som det skrivs ovan så behöver båda respektera varandra och även var beredda att kompromissa.

Men den som är extrovert bör vara en person som har intressen där partnern inte är viktig att ha med. Och medan den utövar sin hobby/sport/annat umgänge utan partners så får partnern sin egentid och kan pyssla med sina saker i enskildhet. Resten av tiden hittar de på saker som passar dem båda. 
Så har det i alla fall fungerat för mig och sambon där jag är den mer introverta. 

Men om den extroverta vill att partnern alltid ska vara med på allt bör den hitta en mer likasinnad - som då såklart behöver gilla samma saker. 

Jag ser inget problem med din exempel, men så är den ju inte extrem heller. Som introvert skulle jag personligen inte klara av att vara ihop med någon som är väldig extrovert. För några år sedan var jag intresserad av en kille som jag känner sedan jag är barn (fast inte så bra). Efter att ha tillbringad 1-2 timmar med honom på en gång märkte jag att jag aldrig skulle kunna vara tillsammans med honom. Han är snällt och klock och allt, men han är väldig extrovert och jag kände att mer än någon timme i sträck någon gång i månaden skulle helt enkelt vara för mycket för mig. HAN skulle vara för mycket.

Det beror lite på vilka av de introverta egenskaperna killen har? Är han väldigt social och utåt men samlar energi i ensamhet eller är han obekväm i sociala sammanhang och inte önskar umgås med människor?

Respekterar man olikheterna går det fint. Om han inte är social och hon även älskar att umgås med folk på fritiden kan det vara slitningar om exempelvis hon blir irriterad om han aldrig följer med på tillställningar.

Ja men det är klart att det går. Dels för att det där med karaktärsdrag är väldigt dåligt förankrat vetenskapligt (nu talar vi inte om sociala fobier utan bara introvert, extrovert, MBTI-testresultat) - vi är mycket mer varierande och skiftande än en handfull olika kategorier - och dels för att det handlar mer om hur personerna passar ihop och kan tillgodose sina olika behov. Personer av precis samma sort kanske skulle driva varandra till vansinne om de båda behöver ta plats på samma sätt.

Väljer man dessutom ett jobb som ger en mycket eller lite socialt samspel så kan man även justera på det sättet. Ett extremt ensamt jobb kan ge lite utrymme för socialt liv på fritiden och tvärt om kan ett extremt socialt jobb ta hand om den del av det behovet.

Självklart. Jag känner många par där den ena är introvert och den andre extrovert. Motsatser dras till varandra. Ofta tycker den introverte att det är skönt med en extrovert som älskar att prata och mingla. Den introverte behöver inte ta den rollen utan kan slappna av i sociala sammanhang. 

Jag hade aldrig stått ut med en extrovert partner. Men har svårt att tro att två extroverter skulle funka ihop? Ingen av dom skulle ju få en syl i vädret

Min man är extrovert och jag är introvert. Vi lever i ett lyckligt äktenskap. Förvisso uppstår det tjafs ibland när han ska prata om allt och jag inte gör det. Han får mycket av sitt sociala behov tillgodosett på sitt jobb. Ibland får han åka och träffa vänner själv, men oftast följer jag med även om jag inte är lika socialt aktiv vid dessa tillfällen.

Vi har lyckats få till en son tillsammans som är väldigt introvert i sammanhang utanför familjen, men väldigt extrovert tillsammans med oss i familjen.

Vad man trivs att jobba med spelar väl väldigt liten roll. Hur man vill umgås med sin partner spelar däremot störreroll. Om den ena alltid vill umgås i grupp och den andre helst på tu man ha d och hatar att umgås i större grupper kan det ju bli ett praktiskt problem.

Innebär extrovert fördig per definition att man är extremt pratsam?

Om den ena ofta vill träffa folk och ha gäster hemma och den andra oftast vill ha lugn och ro kan det ju bli lite jobbigt.

Generellt håller förhållanden lättare om man liknar varandra på den punkten. Men är båda förstående och ger varandra det utrymme som behövs så går det så klart ändå!

Minns något norskt program där psykologer analyserade parrelationer. De var noga på just den här punkten - om man inte är överens om hur det sociala livet ska se ut blir det svårare.

Kanske. Finns introverta som blir oengagerade efter en tid.

Ja, de älskar att prata om sig själva hela tiden

Jag tillhör nog skaran som säger nej.

Den ena får energi av att vara social med andra medans den andre får energi av att vara med sig själv.

Den som inte får sina behov tillfredsställda kommer dräneras på energi och bara vara ett tomt skal.

Ska den introverta släpas med ut eller ska den extroverta sitta hem tyst i soffan bara för att visa förståelse för den andre? Nej, det kanske funkar ett tag men i längden mår relationen inte bra.

Jag är introvert och sätter mig alltid för mig själv på rasten. De som är extroverta har verkligen ingen förståelse för mig. De tycker jag är väldigt udda, och så försöker de få med mig i gemenskapen. Och när jag ignorerar och tittar i mobilen eller lyssnar på musik istället för att sitta och lyssna på allt kackel ska de ändå kommentera, fråga och dra in mig i samtalen. Har jag möjlighet går jag numera iväg på resten istället.

Ok.Intressant med alla olika definitioner som finns av extrovert och introvert.

Att extroverta verkar ha svårare med tystnad, generellt sett, är väl inte att ljuga. Det måste fyllas med något, vill minnas jag läst att det har med dopaminåterkoppling på något vis att göra.
Men att ALLA extroverta ALLTID vill ha snack är väl inte heller en sanning.

Det är klart att de kan.

Men man kanske inte kan vara både en klängranka OCH extrovert OCH kräva att en introvert partner hänger med på allt man vill göra.

Jag som extrovert är även självständig och jag har mitt eget liv med kompisar och gör utflykter själv med vänner ibland, medan han ägnar sig åt datorspel eller böcker.

Jag har heller inget problem med att sitta själv i soffan och kolla vad jag vill på Netflix. Ibland får jag sällskap, ibland inte.

Min man får anpassa sig ibland och gå på någon större fest om året där man kan bli bordsplacerad med folk man inte direkt känner.
Jag fick anpassa mig när han inte ville ha ett stort bröllop då han inte vill stå i
centrum.

Det går om man kan resonera om det.

Inte nödvändigtvis.

Jag vill veta hur andra fungerar, det är det mest intressanta som finns hur andra ser på världen och sin egen tillvaro och mening i den. Vad de skulle göra om de inte gjorde vad de gör om dagarna. Vart de vill resa. Vilka böcker de har läst- ge mig lite nya böcker och ny musik att lyssna på så att jag kan förstå dig!