Min granne / arbetskamrat...

... som är en idiot? Nja jag vet inte om det är den rätta ordet i detta sammanhanget.

Vi kom i kontakt genom hans fru. Vi var nyinflyttade o kände inte några i området , en dag fick jag en meddelande att de bor några hus borta , våra barn går i samma förskola o det vore trevligt att lära känna varandra. Vi träffade några gånger men det funkade inte så bra mellan barnen och mina började gnälla att de vill inte umgås mer med de. Då höll han på att bygga något och jag föreslog vänskapligt att min man som är snickare kan hjälpa till. Så blev det . Och de bjöd på middag. Vi bjöd tillbaka. O så gick det . (Jag tyckte(tycker) han är jätte sexig och föll för honom liite. - Nja det har inte att göra med saken egentligen)

Det visade sig att han är arbetsledare på ett plats vilket matchar mitt yrke väldigt bra. Och de hade en ledig plats. Jag var fortfarande utan jobb. Han presenterade mig till hans chef, som tyckte om mig och jag fick jobbet .

Nåväl från och med då blev han även mitt arbetsledare. Ok. Men det blev det lite komplicerat. Mina kollegor behandlar honom som ?chef?. Jag fallerar inte framför honom, jag håller en vänskapligt ton även på jobbet och behandlar honom som en kompis. Jag märkte att det var kanske inte vad han förväntade sig. Arbetsplatsen ligger utanför samhället ca 30-40 km, utan kollektivtrafik, vi åker bil. Jag hör alltid av mig till honom när jag kommer med eget bil och frågar om han vill komma med mig. Så är det inte från hans sida. Varje gång jag vet att vi ska jobba båda två dagen innan hör jag av mig för att samprata vad ska vi komma med. Det gör han aldrig. Han är min arbetsledare. Så han bör veta mycket väl vilka dagar kommer jag och när jag är ledig. Ändå har det hänt att han körde med sitt bil till jobbet och inte ens frågat om jag vill åka med.

På jobbet vissa dagar är han gullig och vänskapligt. Och ibland är han nästan sur och håller näsan högt upp.

Jag vet inte hur ska jag behandla det här ...

Du måste skärpa dig. Man behandlar inte sin arbetsledare som kompis på jobbet, där går arbete före privatliv.

Det känns dessutom oroande att en man du fallit lite för/tycker är sexig, och ändå föser du ihop era familjer (när barnen inte vill) och tigger skjuss eller vill skjussa själv.

Många åker gärna själva till jobbet för att kunna sitta i egna tankar. Respektera det! Har ni inte bestämt samåkning så får du faktiskt ta egen bil.

Och som sagt dra ner på vänskapsnivån på jobbet. Det är respektlöst att behandla sin arbetsledare som kompis på jobbet, det går att hålla en bra vänskaplig nivå ändå, men han ÄR din ?chef? när du är där.

Av en eller annan anledning vill han inte samåka. Respektera det!

Det vore klockrent . Ändå känns det inte så. Svårt att förklara .

Vi är 2-3-4-5 personer från samma stad beroende på dag (oregelbundna arbetstider) . Man passar på att samåka, alla. Han åker ofta med någon annan. Jag åker ofta med någon annan. Vi ständigt letar efter lösningar att slippa ta egna bil då vi bägge har småbarnsfamilj men bara en enda bil vilket vi gärna lämnar hemma ifall familjen skulle behöva.

Men ja du kanske har rätt att av någon anledning vill han inte samåka. Jag tycker bara det är så konstigt. Vi är grannar. Vi bjuder hem varandra. Vi börjar på samma tid och slutar på samma tid på jobbet . Måste åka 30-40 km och så åker vi inte tillsammans? Det låter så konstigt för mig... varför liksom?