Män och kvinnor kan inte vara bara vänner, eller?
Jag (tjej) jobbar inom ett mansdominerat yrke så ungefär 90-95% av mina kollegor är män. Jag är gift och är inte intresserad av någon vid sidan av. Märker jag av att det finns något sånt intresse backar jag direkt. Däremot finns det vissa kollegor jag klickar bättre med och gärna umgås med på fika/lunchraster (mindre nu under Corona så klart men man måste ju fortfarande äta). För att förtydliga, det handlar inte om att smita iväg till ett mysigt café utan matlåda i det gemensamma fikarummet men ändå att jag och "Kalle" kollar med varandra om lunch och om nån av oss har möten som styr när det går att äta så försöker den andra att anpassa sig. I flera av fallen har vi även någon typ av kontakt utanför arbetet även om det är i lite varierande grad.
Genom att läsa här har jag lärt mig att det är många kvinnor som inte anser att män kan vara vänner med kvinnor. Och ja, vissa "Kalle" räknar jag nog till mina vänner. Ännu så länge har det inte varit några problem och jag har nog träffat alla fruarna vid det här laget men varje gång jag lär känna en ny "Kalle" känner jag en viss oro för att ställa till något.
Hur tänker ni kring det här? Speciellt ni som jobbar inom mansdominerade yrken där det lite handlar om att umgås med män eller sitta själv i ett hörn.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-05-08 19:19
Jag anser alltså att det går utmärkt att BARA vara vänner (har manliga vänner även utanför jobbet). När jag läst här har jag däremot märkt att det finns gott om kvinnor som tydligen inte håller med mig.
Oftast lär jag känna även frun till min manliga vän och även om vi inte nödvändigtvis blir bästisar brukar jag göra ett försök att lära känna henne. Är det något mer jag kan göra för att stoppa eventuell (och totalt ogrundad) svartsjuka innan den bryter ut?
