Frågor

Nu är mitt bonusbarn vuxen och utflyttat men hon var bara ett år när jag träffade så jag kan ju berätta lite om hur vi gjorde, även om det var ett par år sedan :)

Jag hade inga barn när jag träffade min (numera) man. Eftersom jag älskar barn och själv funderat på att skaffa barn inom en snar framtid var det mest positiva tankar när han berättade om dottern.

Jag träffade dottern efter några månader och efter ytterligare ett år flyttade vi ihop.

Jag och dottern klickade direkt, annars hade vi nog aldrig fortsatt vår relation.

Både jag och min man hade samma åsikt om min roll i vår familj. Han hade inte kunnat leva med någon som inte såg hans dotter som en del av sin familj, och jag hade inte kunnat leva med ett barn där jag inte fick vara familj. Jag och pappan har varit föräldrar hos oss med lika stort ansvar båda två.

Ekonomiskt har vi alltid haft gemensam ekonomi, så den som haft störst inkomst för tillfället har stått för den större delen av kostnaderna, oavsett vem av oss det varit.

Jag skulle inte kunnat tänka mig att ha en annan ansvarsfördelning eftersom vi ville ha gemensamma barn. Jag tror inte på att dela "dina/mina/våra" barn när barn lever tillsammans, samma regler, krav och förväntningar, samma prioriteringar osv måste gälla alla.

Skulle jag däremot idag finna mig separerad och på väg in i en ny relation hade jag dels inte valt att bli sambo och dels inte involverat en ny i barnens uppfostran - tänker nämligrn inte skaffa fler barn så den anledningen har likaom försvunnit :)

Har man INTE fler barn inblandade så tänker jag att det finns en uppsjö olika sätt som är precis lika bra som att ta ett föräldraansvar. Allt från det till "extra vuxen" som plockar russinen ur kakan. Gäller ju även om barnet är äldre när man träffas, då blir det även en annan situation när de gemensamma barnen är små.

Det viktigaste är att alla parter är överens, verkar oftast vara när man har olika åsikter om ansvar och delaktighet som det går åt pipan, och självklart - att barnet mår bra i den nya relationen. Man måste inte älska sitt bonusbarn men ingen skall behöva leva med någon som inte tycker om en.