Jag funderar på att studera till gymnasielärare. Men jag har hört att en del sadlar om efter några år i yrket. Varför? Att alla individer är olika, så är det ju, men finns det någon gemensam nämnare? Hur ska man var som person för att orka med yrket? Några egenskaper som inte passar i yrket? Vad är de största utmaningarna?
Jag glömde tillägga att jag varit utbränd, och vet inte om det är en dålig idé att bli lärare då. Hoppas att någon kan komma med input.
Jag glömde tillägga att jag varit utbränd, och vet inte om det är en dålig idé att bli lärare då. Hoppas att någon kan komma med input.
Jag funderar på att studera till gymnasielärare. Men jag har hört att en del sadlar om efter några år i yrket. Varför? Att alla individer är olika, så är det ju, men finns det någon gemensam nämnare? Hur ska man var som person för att orka med yrket? Några egenskaper som inte passar i yrket? Vad är de största utmaningarna?
Och där har du orsak nr 1 att inte bli gymnasielärare, såvida du inte tänkt jobba deltid. Stress är det värsta, och jag har ändå jobbat i snart tio år både kommunalt och på friskola. Svårt att säga vilket som är värst egentligen. Just nu är jag tjänstledig men kommer gå ner kraftigt i tid när jag går tillbaka nästa höst och därefter får jag se om jag orkar eller om jag måste söka mig vidare, antingen till en annan skola eller annat yrke helt och hållet.
När jag var ny som lärare, hade bara jobbat nåt år, så bytte jag skola pga flytt till en annan stad och redan vid höstlovet var jag helt sönderstressad. Vid jul träffade jag läkare akut som varnade mig att om jag inte gjorde förändringar i mitt arbetsliv så skulle jag få permanenta hjärtskador. Jag blev alltså utbränd, och det är något som kommer att påverka mig antagligen för resten av livet. Som ny är det helt enkelt mycket att tänka på oavsett var man jobbar och det kan vara riktigt tufft. Med din bakgrund skulle jag starkt rekommendera en helt annan karriär.
Du behöver vara oerhört flexibel (som även i grundskolan). Du behöver vara beredd på att jobbet inte enbart handlar om att undervisa i de ämnen man studerat. Mentorskap, samarbete med kollegor, med elevhälsan osv är saker som ingår och som tar en stor del av arbetstiden.
Flexibilitet i hur man bemöter ungdomarna är mycket viktigt eftersom alla är olika. En stressad lärare som kanske har svårt att snabbt svänga om på en femöring i planeringen och själv då bli stressad är inte bra.
Jag har arbetat på gymnasiet i ca 28 år. Trivs mycket bra. Det är stor skillnad på var man arbetar så det går inte att säga att alla skolor är lika. Själv har jag nästa enbart arbetat på teoretiska program men hör från vänner som arbetar på yrkesprogram hur totalt olika världar det kan vara, mycket för att karaktären på de olika programmen sätter tonen, och väldigt olika elever söker sig till olika program (nu pratar jag förstås väldigt generellt).
Jag skulle säga att mycket beror på varför du skulle söka dig till det här yrket, hur du kommer lyckas: är det ett positivt val = du vill verkligen detta, och vet det, eller är det ett negativt val = jag måste omskola mig och jag kommer inte på nåt annat.
Tyvärr drabbas idag ofta nya lärare av att de inte är förbereda på hur arbetet är efter utbildningen. Sedan beror det också på hur man är som person, hur nära man har till stress osv.
Jag som är gammal i gården har kunnat utvecklas i takt med skolan, och det har skett många förändringar sedan jag började jobba som lärare 1995. Visst är det en hel del stress men jag och mina äldre kollegor är gamla slitvargar som klarar det. Vi får stötta upp våra yngre kollegor för vi vill ju att de ska stanna kvar.
Jätteroligt men beror en del på skola.
Arbetsbelastningen kan vara mycket hög. De målstyrda kurserna och pressen att alla ska klara sig fast de inte är nära, kraven på att skriva vad de ska göra fast det vi ska betygsätta är förmågor och kunskaper, inte görandet.
Mentorskapet. Kan bli hur tungt som helst.
Den fysiska arbetsmiljön är ofta dålig, hög ljudnivå, mögel i väggarna mm.
Men det är också ett otroligt givande yrke, där man ständigt får utvecklas och mötet med ungdomarna ger ofta en massa energi.
Du bör vara nyfiken, något extrovert och ickeperfektionist. Saker kommer intd gå som du tänkt dig, det måste du kunna hantera och släppa. Flexibilitet också viktigt såklart.
Jätteroligt men beror en del på skola.
Arbetsbelastningen kan vara mycket hög. De målstyrda kurserna och pressen att alla ska klara sig fast de inte är nära, kraven på att skriva vad de ska göra fast det vi ska betygsätta är förmågor och kunskaper, inte görandet.
Mentorskapet. Kan bli hur tungt som helst.
Den fysiska arbetsmiljön är ofta dålig, hög ljudnivå, mögel i väggarna mm.
Men det är också ett otroligt givande yrke, där man ständigt får utvecklas och mötet med ungdomarna ger ofta en massa energi.
Du bör vara nyfiken, något extrovert och ickeperfektionist. Saker kommer intd gå som du tänkt dig, det måste du kunna hantera och släppa. Flexibilitet också viktigt såklart.
Jag hade världens skit-schema på ren svenska! Ett sånt där man knappt hinner andas emellan lektionerna. På måndagar hade jag sex eller sju olika pass, 40-60 minuter vardera. Dessutom förväntades man ta pedagogisk lunch ett par dagar i veckan men ingen egen paus som kompensation samma dag, och om man hade tomt i schemat behövdes det för att rätta elevarbeten eller planera osv. Det slutade med att facket skickade ett av sina högre uppsatta ombud (regionsnivå på den människan) för att tala rektor tillrätta, det var inte bara jag som hade det så alltså.
På min nuvarande arbetsplats (friskola, gy) har vi max två pass per dag men då antingen hel fm eller em, det är bättre än att springa runt så mycket. Då har vi istället en förbaskat massa annat vi ska göra, och då har vi ändå mentorer som sköter allt kring eleverna. För varje uppgift en elev gör ska vi fylla i digitalt hur det gått för dem, samt ge personlig formativ feedback. En gång i månaden ska vi uppdatera betygsmatriserna för att sedan på ett stormöte med arbetslaget gå igenom varje elev, varje ämne. Då har vi ett excel-ark där vi färgkodat hur varje elev ligger till per kurs. En gång i månaden ska arbetslaget också göra en utvärdering inom ca 15 områden där vi bedömer hur vi arbetat för att förbättra oss, t ex kan marknadsföring vara en sak, elevernas praktikplatser en annan osv. Dessutom deltar vi i projekt, kommer nya varje termin minst, där vi testar olika pedagogiska verktyg med eleverna och utvärderar det efteråt. Det är ändå aldrig nåt som vi fortsätter med så det känns lite som slöseri med tid. Vi har samarbete med de närmaste skolorna inom koncernen där vi besöker varandra ett par gånger om läsåret för sambedömning och liknande saker, jättebra så klart. Vi har också våra personliga målsättningar som man kommer överens om med chefen i början av läsåret, och som är en del av lönesamtalet på våren. Sedan har vi NP förstås med allt det innebär (jag brukar ha ca 4 kurser per år som har det, av mina totalt sju kurser på en heltid), och så förväntas man delta i planeringen av någon av årets aktiviteter, t ex studentlunchen, julfirandet eller nåt annat, och delta i marknadsföringsevent, föräldramöten etc 2-3 tillfällen per termin, helg och/eller kväll.
De flesta lärare kan nog skriva under på att man jobbar mer än man får betalt för, absolut. Det där med att gå till rektor och prioritera sina uppgifter låter fint men blir inte riktigt så i praktiken ändå oftast. Man kan slippa nåt litet men det är så många stora saker som man bara inte kan lägga på andra. Så du jobbar först på plats, sedan har du din förtroendetid som kan vara upp till 10 timmar i veckan, det gör du alltså på din fritid, om man så säger, och det är för att jobba in ledighet under loven i så fall. En kollega var smart nog att sitta kvar på skolan och göra de timmarna, då var hon ledig när hon åkte hem. Men sedan kommer allt det andra. Man slutar inte vara lärare för att man är ledig utan man råkar på allt möjligt material som man kan använda i sin undervisning, man kanske klurar på hur man ska förbättra en uppgift osv, det ingår också i förtroendetiden så klart men man gör mycket mer än man tror. Och ja, man gör det för att hinna med, oavsett om det är planering, bedömning eller att förbättra arbetsmaterialet eller nåt annat. Man gör det för att man måste också, om kursen misslyckas, även om man diskuterat med chefen innan, så ligger ansvaret ändå på läraren.
Det finns också jättemånga positiva saker med att vara lärare, absolut! Men jag hade låtit bli om jag hade förstått hur mycket det är hela tiden med allt möjligt som ska göras. Undervisningen är det lättaste, men det kommer så mycket annat som tar udden av glädjen.
Definitivt. Men det beror också på arbetsplats. Jag jobbar nu som sagt på en friskola, eleverna kallas för kunder (fattar ju vem som helst hur bra det blir....) och om eleverna misslyckas är det jag som får skit. Främst från rektor men man kan också få skit från SI när de kommer på besök om man t ex har för många elever vars NP-resultat avviker från deras slutbetyg. Igen, gissa hur bra det blir...
Jag tycker personligen att jag har lite större utmaning som jobbar på ett yrkesprogram med killar som inte är särskilt studiemotiverade och jag undervisar i rena pluggämnen, det blir lite uppförsbacke kan man säga. Det betyder att i de där fina excel-arken med färg som jag nyss nämnde så är många av mina elever verkligen i riskzonen långt in på våren. Det är inlämningar som aldrig kommer, muntliga framföranden som aldrig blir av osv. Jag kan ju inte klämma blod ur en sten liksom, men varenda månad får man sitta och försvara sig med näbbar och klor för varför det ser ut som det gör. Samma för de andra pluggämnena så klart, men det spelar ingen roll, de får också motivera sig inför rektor.
Du kommer att bli en fantastisk tillgång gör dina elever om du inser att du måste vara flexibel i fina ämnen vad gäller att så långt du kan paketera dina kunskaper i en sådan form att undervisning och inlärning är så nära varandra som möjligt men om du tror att eleverna är på plats för att nå upp till din nivå och dina ämnen så blir det svårt att skapa en god studiemiljö och eleverna kommer att förknippa fig med tvång, frustration och ovilja. Du behöver vara lyhörd, flexibel, PÅLÄST, öppen och tydlig. Du sätter tonen och tyck om dina elever. Man minns de energiska, personliga och galet duktiga lärarna. Man vill bara glömma de andra. Och ställ krav som eleverna kan leva upp till. Låt dem i mesta möjliga mån sätta de egna reglerna och följ dem utan undantag. Jag har jobbat i tio år och älskar det!
Ingen egen erfarenhet, men en av mina närmaste vänner sadlade om efter ett antal år på gymnasieskola. Anledningen var främst stressad arbetssituation pga mycket problem med eleverna. Alla problem och hanteringen runt det tog så att säga över från de vanliga läraruppgifterna. Lägg sedan till begränsade resurser och frustrationen över att eleverna aldrig fick det stöd som behövdes. Det blev för mycket.