Ni långa kvinnor

181 cm lång kvinna här. Tyckte det var jobbigt i tonåren att vara lång, var 173 cm när jag var 12 år, fick alltid kommentarer om min längd. Sen blev jag vuxen och nu sträcker jag stolt på mig, bär även klackar ibland. Har aldrig sett min längd som ett hinder i vuxen ålder.
Haft män som är både längre och kortare än jag, kortaste har varit 1 dm kortare, aldrig brytt mig om mannens längd. Det är inte där attraktionen sitter för mig. 

Men visst är det så att många killar gillar långa tjejer?

Jag är 179 cm. Hade en del komplex när jag var yngre, men mer för att jag trodde att jag enligt samhällsnormerna "borde" ha det än att jag faktiskt tyckte att det var ett problem. Är glad över min längd idag. Jag har dejtat kortare killar men alla jag har varit tillsammans med har varit lika långa eller längre än mig.

Över 180 och har väl aldrig direkt haft komplex på det sätt att jag gått runt och funderat/mått dåligt över min längd. Som vuxen älskar jag att vara lång och jag har aldrig känt att min längd varit i vägen när jag letat efter partners. Minns däremot specifika situationer under min uppväxt då det var jobbigt...

Som när jag gick i lågstadiet och var ute och lekte med mina vänner, någon barnslig lek som var fruktansvärt kul för oss och jag råkade överhöra två mammor på lekplatsen diskutera vad som kunde vara för fel på mig...Jag var ju redan lång som en högstadieelev så de trodde väl att ngt var galet i hjärnkontoret där jag sprang omkring och flamsa med mina jämnåriga...

Så jag blev tidigt väldigt självmedveten och vågade inte alltid leka på samma sätt offentligt som mina vänner. Sedan blev jag ju aldrig extremt lång (läkare hade sagt till mamma att jag troligen skulle bli över 197) utan kom tidigt i puberteten och stannade av vid 180.5 cirkus...

Jag är 175. När jag liten (fram till högstadiet) var det kanske inte så kul alltid vara längst. Både bland pojkar och flickor. Efter det tänkte jag nog inte så mycket på det. Och efter 20 var/är jag endast nöjd över det :).

Jag är 180 cm lång och att vara lång har aldrig stört mig. Kanske för att jag var plågsamt sen vad det gäller pubertet och tillväxtspurter så jag var bland de absolut kortaste fram tills det att jag var 15-16 år och växte om klasskompisarna. Jag kommer ihåg att jag behövde vänja mig av med att böja mig bakåt för att titta upp på mina kompisar till att titta ner på dem.
Jag bodde ett par år i Tokyo och där kände jag mig som en jätte, men annars är det gott om långa kvinnor och män i mitt liv, både på jobb och privat, så nu sticker jag inte ut.
Jag har aldrig valt partner efter deras längd.

Jag är 188 cm lång och jag är inte precis nöjd  med min längd 

Är 1,79 och tyckte inte om att vara längst av mina kompisar under den tidiga tonåren. Då var det viktigt att vara som alla andra. Det gick över vid 16 års åldern då jag började få mycket uppmärksamhet av det andra könet. Svårighet att få män p.g.a min längd?! Skulle snarare tro tvärtom. Haft män som varit kortare, lika långa och längre men kan nog erkänna att jag trivs bäst med en längre man även om det inte är det viktigaste. Min nuvarande man sedan 15 år är 1,90 vilket jag gillar då jag gärna har lite klack på skorna.