Hur var er första tid som nyseparerad??

Nu gissar jag på att du är några år äldre än mig men jag gick nyligen igenom detta, mina barn är dock 2 och 4. Den förstå tiden var brutalt jobbig, nu får jag känslan av att ni kanske är enade om beslutet eller att du tagit initiativet.

För min del kändes allt okej i en vecka efter hennes flytt, sedan rasade jag totalt. Alla löser en sån kris (i mitt fall var det en kris) olika bra och det tog åtminstone 3-4 månader innan jag kände att jag var någorlunda fungerande igen.

Det man bör veta är att oavsett känslorna som kan komma så går det över men man måste få tid på sig.

Idag är vi bästa vänner och det fungerar faktiskt ganska bra.

Vad gäller bodelning är jag inte jätte kunnig, men är ni på god för kanske det inte heller är så svårt att enas kring vem som tar vad till ett nytt boende?

Det värsta är tristessen då jag inte har barnen, många skulle nog njuta av att ha ledig tid där man kan träna och ta hand om sig själv men för min del blir jag tokig av det plötsligt långsamma tempot att vara själv.

Hoppas att det ger lite input på känslan kring separation.

Jag är övertygad om att du kommer vara lycklig ett år från nu om du själv vill ta tillvara de chanser som finns.

Må väl

Hade barn i ungefär samma ålder och var den som flyttade. Har möjligheten att kunna bo nära varandra (mindre ort) så att barnen kan komma och gå fritt mellan boenden på fritiden. Men vi har haft varannan vecka hela tiden och nu har äldsta flyttat hemifrån. Tips är svårt, eftersom alla tycker och känner olika. Men som jag tycker:

- Hjälp tonåringar att packa/packa upp så att det inte blir allt för jobbigt. Mina har aldrig bett om att få sluta flytta mellan oss - vilket jag tror är bäst för alla i slutändan. 
- Var delaktig även när det inte är din vecka. Plugga ihop (fungerar på distans om man inte bor nära), skjutsa till träningar, fika, etc. (Kräver dock kanske att man inte ligger i krig med sitt ex.) 
- Ha dubbelt av IT-relaterade saker om du har råd. Glömda laddare och att koppla i/ur dator, tangentbord, etc skapar dålig stämning hos en tonåring Jag upplever inte att det är mer än kläder och skolböcker som behöver packas.
- Bestäm tydligt när man flyttar. Lätt för en tonåring att låtsas sova hos andra föräldern när hen ska på äventyr annars.
- Var lyhörd om det inte fungerar. VV kanske inte passar alla. Men förklara att det är något som ni föräldrar vill för att få bo med sitt älskade barn <3

Jag upplevde både tomhet och frihet med mina egna veckor första tiden. Mådde fruktansvärt dåligt (även om det var jag som lämnade). Behövde tid ensam för att sörja och ladda om. Samtidigt skönt att veta att barnen var hos mitt ex som mådde ännu sämre. Använde tiden till att jobba, träna och kolla på serier.

Kan föreställa mig att det är sju resor värre att separera med små barn

Jag köpte ut honom. Han valde mäklare. I bodelningen så förde jag in allt i excel och noterade inköpspriser, lät han välja vad han ville ha så länge vi hade lika mkt värde var. Han var ganska upprörd över skilsmässan så jag valde att låta honom köra på för att få optimala förutsättningar för att reparera en vänskapsrelation längre fram, för barnen skull.