• Heyyou2021

    MA/MF?? Hjälp snälla

    Hej!

    Jag är ny här sen idag då jag scrollat igenom varenda tråd för att jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska känna.

    17 april så plussade jag. Andra barnet. Så lyckliga, förväntansfulla. Allt kändes så spännande och roligt. Jag hade dock en magkänsla att detta kommer inte gå vägen. Det kommer inte gå bra. Denna bebis kommer inte komma till oss. Försökte släppa det så gott som möjligt men oron låg och gnagde i bakhuvudet hela dagarna. Tröttheten slog till några dagar innan plusset och jag visste redan då att jag var gravid. Några veckor gick efter plusset och jag blev illamående, ömma bröst, magen blev svullen (tarmarna) osv. Inga svåra symtom så utan mer att det var skönt. Sen försvann dom, som över en natt. Bara sådär. Jag blev nojig och pessimistisk. Jag tänkte och oroade mig. Drömde mardrömmar om MA/MF och att jag födde för tidigt och att min bebis inte överlevde. Fruktansvärt.

    Men igår så började jag blöda, väldigt lätt, väldigt ljust rosa. Oj vad jag grät i natt, och imorse. Sjukanmälde mig till och med från jobbet. Vilket aldrig aldrig händer.

    Men fick som en smärta på vänster sida av magen. Ringde min BM, som skickade mig vidare till gynakuten. Där fick jag en tid. Vi pratade dom kände och klämde, upptäckte att min äggstock på vänster sida är svullen och inte såg ut att må jätte bra ut. Jag förstod noll.

    Men äntligen, VUL. Jag hade hoppet uppe, att det skulle se bra ut. Men läkarna blev tysta, stod bara och kollade och zoomade in och ut. Inga hjärtslag, inget alls. Jag borde vara i vecka 9+3 om jag ska gå efter mensen. Men enligt måttet på fostret, så var det i vecka 6+3. Nu ska jag gå en hel vecka fram tills nästa fredag, för att kolla VUL igen om ägget blivit befruktad senare än vad vi trodde ? Om hjärtat kanske slår nästa fredag. Men allt känns så hopplöst och jag har gråtit hela dagen, jag har fått lite sömn, fick i mig lite mat men jag gråter bara hela tiden. Vad ska jag göra? Vad ska jag tänka? Är det helt kört nu? Har det avstannat? Finns det ens en chans till att fostret mår bra? Min sambo stöttar mig och är världens finaste människa. Men jag känner mig så himla ensam. Ensammast i världen helt ärligt. Jag är så uppgiven. Snälla om någon gått igenom detta. Skriv. Berätta för mig. Vad som hände och hur man tar sig igenom detta.

  • Svar på tråden MA/MF?? Hjälp snälla
  • Anonym (Blåklockor)

    Hej. Jag har tyvärr upplevt det du går igenom, 2 gånger efter varandra, mina första graviditeter. Jag fick tidigt problem med bruna flytningar, gammalt blod osv, symptom som försvann samt en känsla att det inte var rätt. När dom kollade var det fortfarande rätt tidigt så hjärtat skulle ändå inte synts så jag fick vänta 2 veckor, båda gångerna. Det var fruktansvärt jobbigt. Sen när jag kom tillbaka var det ju tydligt MA. 

    Man tar sig ju igenom det, för att det finns inget annat att göra. När jag väl fick min diagnos kändes det bättre, och att få tabletterna och börja blöda var ärligt talat en lättnad. Äntligen fick jag tillbaka kontrollen, och kunde börja om på nytt. Om du är orolig för tabletterna för MA så gick det hur bra som helst för mig. Däremot slog sorgen till igen några dagar efter behandlingen. 

    Jag är gravid igen nu och hittills ser allt bra ut, men visst ligger det förra och spökar i bakhuvudet. Jag förväntar mig blod varje gång jag går på toaletten och blir ibland förvånad. Så det sätter ju sina spår. Jag blev erbjuden att prata med någon inom vården och kanske jag skulle nappat på det. Fundera på det, för stunden kan det kännas som man vill bita ihop och klara sig själv men det kommer mycket tankar efteråt också. 

  • Heyyou2021

    Nu svarar jag nästan en månad senare. Men tack för ditt svar ändå. Det var ett MA. Tyvärr. Nu lite mer än en månad senare känns det fortfarande jobbigt. Men det är som du skrev att när man väl fick tabletterna och började blöda så kändes allt mycket lättare. Lättare att acceptera att den bebisen inte var menad att komma. Men det gör fortfarande fruktansvärt ont i mig.

    Grattis till din graviditet! Håller tummar och tår att allt går vägen och att du får din lilla ärta. Haha jag kallade vår dotter för lilla ärtan när hon låg i min mage. Grattis till det mest fantastiska du någonsin får uppleva! Men jag beklagar även för det du innan förlorat.

    Jag vet helt ärligt inte om jag någonsin kommer våga bli gravid igen. Jag måste nog få tid och läka och acceptera allt detta. Det tog hårt på både mig och sambon då vi längtade och vad så lyckliga. Men man kommer igenom detta med!

Svar på tråden MA/MF?? Hjälp snälla