Sitter och funderar på hur det kommer bli med jobbet sen när jag ska börja igen, länge kvar visserligen, men man tänker ju alltid. Jag jobbar mest kvällar och helger, och det känns som om det kommer kännas jobbigt nu när man har liten att tänka på. Hur fungerar det för er som jobbar så?
JObbar visserligen dagtid numer, men jobbade kvällar o helger o nätter tidigare.
Det funkade hur bra som helst eftersom mina barn behövde mindre barnomsorg. Jag hade alltid en massa ledig tid.
Längtar tillbaka till vården med de himla bra arbetstiderna jaghade, men inte till den pissiga lönen. *S*
Jag jobbar 3-skiftsjobb,och då jobbar jag oftast 2helger av 3.
Då jag jobbar morgontur så är lillen hos dagmamman.
Då jag jobbar kväll så får jag börja först kl16 och då hinner pappa hem så då är lillen med någon av oss den dan.
När jag jobbar nätter så är han hos dagmamman på dagen och kommer hem 16-tiden med pappa så då hinner vi ju träffas en stund innan jag ska till jobbet igen.
Detta resulterar i att lillen behöver vara hos dagmamman ca 8-13ggr/mån beroende på hur min jobblista ser ut,och då kan vi vara tillsammans rätt mycket 
Så jag tror att han får det bästa från "båda världarna" så att säga 
Hoppas du blev litet klokare av vad jag försökt beskriva.
Du ska se att det ordnar sig till det bästa för er med
Jag har ju jobbat kvällar/helger/jul/nyår etc alltid och dessutom varit ensam med min stora tjej, först när jag bodde i en annan kommun var det knöligt... för då hade jag inte barnomsorg på obekväm arbetstid, så då var det pusslande med mormor och moster och efter ett tag pappa som skulle ta henne... men när jag flyttade till Lund så löste det sig för här finns ett jourdagis, som är öppet kvällar, helger och röda dagar! Sååå skönt at slippa mecka med barnvakter etc så det har funkat bra här sedan dess... Nu hoppas jag ju att jag och Theas pappa inte ska separera utan att vi ska kunna ta henne för varandra när vi jobbar kvälll/helg etc för min sambo jobbar oxå obekvämt ibland.
Det knepiga tycker jag är att jag och sambon går om varandra... Jag jobbar från ca 12 till 22, och han börjar halv 7 och jobbar till 15-16. Så det blir liksom ingen riktigt tid med HELA familjen....
När jag fick första barnet jobbade jag bara kvällar och helger. Passade ju superbra! Behövde INGEN barnomsorg alls,jag gick 17-22 så mannen han komma hem precis när jag skulle på jobb. VI träffades ju sällan,men rent ekonomiskt var det bäst för oss.Jag hade/har bara 58%. Så jag jobbade ju inte varje kväll.Varannan helg jobbade jag. NU gör de stora förändringar i vården här så när jag varit barnledig vet jag inte alls HUR jag kommer att få jobba,tyvärr blir det nog INTE kvällar/helger som förr. Då kommer jag till min stora fasa att måsta ha dagis...Upp på morgonen och ..USCH. Gruvar redan,fast sonen bara är fyra veckor! Vi får väl se...Men JAG ÄLSKADE MIN KVÄLLSTJÄNST!!!