• Anonym (förtvivlad)

    Finns det något hopp?

    Jag vill redan från början säga att jag vet hur ni måste se på oss men jag ber er ändå att inte vara för hårda i era kommentarer.

    Det är så att min man och jag har enorma skulder och då menar jag verkligen enorma. Totalt har vi 1100000 kr i blancolån.

    Hur det har blivit så är en lång historia som bland annat innehåller psykisk ohälsa och en hel massa dåliga beslut.

    För en tid sedan ansökte vi om skuldsanering men fick avslag. Naturligtvis inser vi att våra skulder inte borde betalas av skattepengar men just nu är vi (framför allt jag) helt uppgivna.

    Vi gör allt vad vi kan och har hittills lyckats undvika kronofogden men jag vet inte hur länge till det går.

    Så varför skriver jag här? För att om möjligt få lite tröst och uppmuntran. Finns det någon som lyckats ta sig upp ur en sådan situation som vår? Har vi någon möjlighet att kunna få ett värdigt liv igen? Eller är allt kört? Hur ska vi orka gå vidare?

  • Svar på tråden Finns det något hopp?
  • Tecum

    Hopp finns det alltid men ni måste ha hjälp av bank eller annan rådgivare.  Hur är er situation nu? Har ni bägge jobb och inkomst? Första steg då är att samla lånen i ett enda banklån. Om räntan blir 5%  (högt men ni är dåliga kunder) är det ca 55.000 per år. Inte alls omöjligt om ni har två löner. Vad har ni för tillgångar som ni kan sälja? Egen bil kan ni glömma. Kan ni jobba något extra vid sidan om, hjälpa grannar eller vänner?

    Ska ni klara det måste ni suga på ramarna ett antal år och hanka er fram utan några extravaganser alls. Har ni det som krävs för det?

  • Anonym (förtvivlad)

    Ja, du det vet jag knappt själv. Maken har gjort dåliga bilaffärer. När vi träffades hade jag en bra ekonomi men i samband med vår sons födelse blev jag sjuk och är fortfarande inte frisk.

    Min man har alltid velat unna sig det goda i livet och har väl alltid varit lite ekonomiskt naiv. Det har gjort att jag fått ta rollen av "den tråkiga" som bromsat och stoppat.

    När jag blev sjuk (med en hel del sjukhusvistelser under loppet av flera år) orkade jag inte sköta den rollen och när jag började må bättre var det liksom för sent. Jag vill absolut inte skylla ifrån mig men det var så här det började.

    Sedan blev det den otroligt klantiga historien med lån för att betala andra lån. Jag vet hur det låter och jag skäms oerhört över vår situation.

    Vi gör allt för att dölja hur illa det är och än så länge vet ingen om hur vi har det och det har inneburit att vi dragit oss undan sociala situationer. Det är liksom bättre att inte vara med alls än att behöva erkänna att man inte har råd med det andra har råd med.

  • Anonym (förtvivlad)

    Mitt inlägg var svar till inlägg #1

  • Anonym (Avbetalningsplan)

    Kan du och din man sätta er ned och se vilka inkomster ni har samt nödvändiga utgifter (huslån/hyra, el, mat). Räkna på vad som blir över. Ringa runt bland långivarna och förhandla fram en avbetalningsplan som är hållbar.

    Det brukar vara lösbart men då måste även din man bli sparsam och inte unna sig saker framöver.

  • Anonym (o)

    Förstår att det är en superjobbig situation att vara i och att det känns dumt att ha försatt sig i den. Psykisk ohälsa gör att man inte orkar eller har svårt för att ta till annat än quick fixes som ofta gör att man förlänger eller förvärrar sina problem.

    Kan ni vända er till kommunens budget- och skuldrådgivning? Det låter som att ni behöver stöd, både praktiskt och moraliskt för att orka få ordning på det.

  • Anonym (F)

    Ta hjälp av kommunens rådgivare. Du skriver ingenting om era inkomster, har ni hyggliga inkomster?

    Med samlingsslån och ändrad disciplinerad livsstil går det att få ordning på det här. Ta hjälp för att göra saker och ting i rätt ordning.

    Pa: Skuldsanering innebär inte att skattebetalarna betalar era skulder. Det är långivarna som skriver ner sina fordringar och tar smällen. För att försäkra sig mot de som inte betalar har man högre räntor ds:

  • Egon den stora
    Anonym (förtvivlad) skrev 2021-06-04 19:50:56 följande:

    Ja, du det vet jag knappt själv. Maken har gjort dåliga bilaffärer. När vi träffades hade jag en bra ekonomi men i samband med vår sons födelse blev jag sjuk och är fortfarande inte frisk.

    Min man har alltid velat unna sig det goda i livet och har väl alltid varit lite ekonomiskt naiv. Det har gjort att jag fått ta rollen av "den tråkiga" som bromsat och stoppat.

    När jag blev sjuk (med en hel del sjukhusvistelser under loppet av flera år) orkade jag inte sköta den rollen och när jag började må bättre var det liksom för sent. Jag vill absolut inte skylla ifrån mig men det var så här det började.

    Sedan blev det den otroligt klantiga historien med lån för att betala andra lån. Jag vet hur det låter och jag skäms oerhört över vår situation.

    Vi gör allt för att dölja hur illa det är och än så länge vet ingen om hur vi har det och det har inneburit att vi dragit oss undan sociala situationer. Det är liksom bättre att inte vara med alls än att behöva erkänna att man inte har råd med det andra har råd med.


    Förstår att det måste vara en fruktansvärd situation.

    Men vill du ha lite uppmuntran så lyckades vi faktiskt få ihop en 1.5 miljoner på tio år utan att för den skull leva jättesnålt.

    Så om din kille för jobba massa övertid ett tag!
  • Anonym (förtvivlad)

    Tack för alla trevliga svar.

  • KKarate

    Det är viktigt skaffa sig en partner som förstår ekonomi. Annars kan det kosta lite livslust. Hålla på med någon som har otur när han tänker, ja det var väl vad som fanns till buds antar jag. Men det finns inga genvägar, inte ens skuldsaneringsgenvägen. Titta på lyxfällan och sedan gör du dubbelt så mycket som de gör där. Om de säljer halva bohaget, sälj hela bohaget. Om de säljer en av bilarna, sälj bägge bilarna. Stenhårt. Plocka burkar när du ser dem, drick vatten och ät spagetti dagligen. Ta extrajobb, säg upp alla abonnemang, och så fort ni får in lite pengar från burksamlande, försäljning etc, in på skuldkontot direkt så att räntan för de pengarna inte tickar längre. Kör hårt så kommer det nog att fixa sig. Just do it.

  • sextiotalist
    Anonym (förtvivlad) skrev 2021-06-04 19:22:09 följande:

    Jag vill redan från början säga att jag vet hur ni måste se på oss men jag ber er ändå att inte vara för hårda i era kommentarer.

    Det är så att min man och jag har enorma skulder och då menar jag verkligen enorma. Totalt har vi 1100000 kr i blancolån.

    Hur det har blivit så är en lång historia som bland annat innehåller psykisk ohälsa och en hel massa dåliga beslut.

    För en tid sedan ansökte vi om skuldsanering men fick avslag. Naturligtvis inser vi att våra skulder inte borde betalas av skattepengar men just nu är vi (framför allt jag) helt uppgivna.

    Vi gör allt vad vi kan och har hittills lyckats undvika kronofogden men jag vet inte hur länge till det går.

    Så varför skriver jag här? För att om möjligt få lite tröst och uppmuntran. Finns det någon som lyckats ta sig upp ur en sådan situation som vår? Har vi någon möjlighet att kunna få ett värdigt liv igen? Eller är allt kört? Hur ska vi orka gå vidare?


    Måste påpeka ett missförstånd. Det är inte skattebetalarna som betalar skulderna vid en skuldsanering (om det inte är skulder till staten) utan det är långivarna. Men det finns med i deras kalkyler.
  • Lucius Vorenus

    Med en miljon i skulder måste ni ha hjälp av en professionell då detta kommer att bli jättesvårt att klara på egen hand. Kontakta kommunens skuldrådgivare så är det ett första steg på vägen.

  • Anonym (Om)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2021-06-05 13:57:58 följande:

    Tack för alla trevliga svar.


    Vi du ha mer konkreta tips får du nog lösa ut lite mer, typ hur mycket ni tjänar, hur bor ni, hur stora är utgifterna osv. Detta går att lösa!

    Är lånet ett enda lån eller flera små?
  • Anonym (Zita)

    Det är en hög summa men inte omöjlig. Det ni måste göra är ju att i första hand minska utgifterna, skär ner överallt där det går, bosätt er billigt, inga dyra nöjen (dock lite nöjen, annars kommer ni inte orka), billig mat, endast nödvändiga kläder osv.

    I andra hand öka inkomsterna. Kan vara svårare men turas om att extrajobba kanske? Gå in på övertid om möjligt osv.

    Tredje hand eller snarare göras parallellt med det ovan: gå över alla skulder, hur stora de är, vilka räntor som finns osv. Tillsammans med en expert göra upp en plan i vilken ordning de ska betalas.

    Om det går, minska alla utgifter så att ni kan leva på en av era löner, den andre tar ni hela till skulder. Det borde gå. Om ni har ut vi säger 20-25000 kr var, lägg 25000 på skulderna varje månad. Det blir 100 000 på 4 månader och 300 000 på ett år. Beroende på räntor är skulderna då borta om 5-10 år.

  • Anonym (Om)

    Jag har kollat igenom lite vad vi har, och vi har betalat av ca 1 miljon på 10 år och vi har ganska normala löner, så visst går det. Det finns hopp men ni kanske behöver utomstående hjälp?

Svar på tråden Finns det något hopp?