Känner mig ensam

Tycker det är svårt att vänja mig vid mitt nya liv fast det snart är ett år sen jag separerade. Mina barnveckor är det fullt ös och har barnen som sällskap och ofta träffar vi någon kompis med barn eller barnens kusiner på helgen. Även om vi bara slappar helgen och går till lekplatsen eller så är vi ändå så möra efter veckan att det känns bra, mysigt och helt okej.

Sen kommer barnfria veckan. I början planerade jag in massor, gick på Tinder-dejter, hörde av mig till gamla bekanta bara för att inte sitta hemma "ensam". Men det var kul ett litet tag och nu känner jag att jag blivit en soffpotatis. Jobbar ju såklart men har inte så många vänner där jag bor nu och de jag har lever med sambo/man och barn och jag vill liksom inte tränga mig på bara för jag separerat. I början vet jag att jag kunde sitta och gråta när barnen inte var hos mig och kände mig ensam, sen under en period tyckte jag det var ganska skönt att vara själv. Nu är jag där igen. Känner mig ensam och ledsen. Vill ha kärlek i mitt liv och dela mitt liv med någon men känns så avlägset nu...tycker inte alls singellivet är kul eller givande och gillar inte att avverka en massa dejter...vill heller inte ut och röja mer, känner det blivit alldeles för mycket av den varan som faktiskt ökat min ångest. Vill leva ett tryggt liv med min kärlek och mina barn.

Någon mer i samma sits som behöver prata av sig?