"Hur känns de att vara gravid?"

Väntar mitt första barn. Min första graviditet, allt är nytt, spännande och läskigt ibland till och med.

Jag är i vecka 27 just nu, känner mig fortfarande inte gravid. Men , då har jag ställt mig själv "hur känns de då att vara gravid?" Ja, hur känns det för er? Alla graviditeter är ju olika, sen har man ju såklart fattat en egen uppfattning av symtom som "hör till" som "man ska ha" osv . Som jag tex dock inte har eller haft, och är såklart tacksam över det men ändå så föevånad.

- Berätta gärna folket, hur var/är eran första graviditet?

- I vilken vecka började du "känna dig gravid" ?

- om du är gravid just nu, vilken vecka och hur mår du?

- vilka symtom har du haft/har du?

- om du vart gravid eller kommit långt, minns du hur du kände i vecka 27?

Jag är jätte nyfiken hur andra har det. :) om du inte vill/orkar svara på alla frågor, svara gärna på någon eller berätta lite? :)

Jag är som sagt (redan? Kan man säga så nu?) i vecka 27, mina ända graviditets symtom är att jag svettas mer än vanligt (normalt svettas jag knappt och fryser ofta) , speciellt om nätterna.

Symtom jag hade förut som jag tyckte var jobbigt var ofta huvudvärk. Men nu har jag inte haft de på ca 2 veckor.

Min mage har vuxit, men ... jag ser mer ut som en person som gått upp i vikt "bara" eller som en "rundare person" vad jag fått höra av andra iaf..

I början var det mest lite illamående då och då, luktkänslighet och humörsvängningar (rejääält haha), från vecka 7 ungefär. Sen försvann allt och var ganska lugnt och fridfullt, haft väldigt mycket sammandragningar sedan tidigt av graviditeten (ca vecka 18). Fick en del foglossning ungefär i samband där i vecka 18. Så vid vecka 27 var det mest sammandragningar och foglossning typ inuti rumpan.

Är nu i vecka 33 och känner mig trött, tung och precis allt är jobbigt. Har väldigt ont i ljumskarna av foglossning just nu och sammandragningarna har lugnat sig lite efter några antibiotikakurer (gbs i urinen) men kommer fortfarande dagligen. På kvällarna är jag svullen om fötterna och måste lägga mig, har även konstig smärta under vänster bröst som drar sig bak på vänster sida av ryggen (förmodligen någon muskel som tar stryk). Humörsvängningarna har börjat komma tillbaka men tror mest det beror på att allt är så jobbigt just nu, så gråter bara sambon använder fel tonläge haha, stackaren

Nu vill jag bara ha ut ungen haha, är så trött på att ha ont överallt. Har kommit till underfund att jag hatar att vara gravid, första barnet här :P

Oj fy, låter ju inte direkt som en "härlig graviditet". :(

Jag känner mig inte direkt gravid, men önskar ofta att allt är över av orsaken att jag längtar så sjukt mycket efter bebisen! Men å andra sidan tänker jag, tänk om jag kommer "sakna" att vara gravid och man vet ju aldrig, kanske är första och sista gången jag är de så försöker njuta.

Fysiskt har de inte vart så jobbigt, mer psykiskt i början. Var så rädd för missfall, gjorde misstaget att jag läste för mycket på nätet och jämförde för mycket symtom med andra osv, tyckte de var konstigt att jag inte hade/har "dom där kända jobbiga grav symtom alla har". Men men allt var/är så nytt, man lär sig väll :D sen vet man ju aldrog om de blir jobbigare sen , då kanske jag ångrar att jag ibte njöt tillräckligt(?).

När har du bf?

Ja det var samma sak här, men är nog inte så konstigt att man är orolig i början och googlar (alldeles för mycket haha)

Jag försöker samla energi och vara glad över att vara gravid när jag ligger i sängen på kvällen och känner bebisen böka runt, det håller tålamodet uppe att den snart ska komma ut i alla fall :D Passa på och njut över att du ändå mår bra, klart du ska det! För snart är du kanske där och störtbölar för att du inte orkar böja dig ner och knyta dina skosnören haha

Gravid med nr 3 nu i v 28.

Första var jag enorm i v 27, bebisen var ca 30 %större i den veckan, hade foglossning(dock var den lättast), halsbränna, illamående, kramp i vader, klåda på hela kroppen, urinvägsinfektioner etc, nedstämd och orolig för komplikationer. Fick havandeskapsförgiftning i v 35+2 och de plockade ut han i v 36+3 och då var han 52 % större. Kände mig gravid redan i v 18.

Andra så bra graviditet. Dock låg hon långt ner och jag var konstant kissenödig. Var lite illamående. Mycket mindre dock och framförallt gladare :)

Nu med 3:an är jag minst hitills men så flåsig. Mer foglossning och tryckande neråt än med de andra . Såg idag bebisen på tillväxtultraljud och allt ser bra ut. Dock är så irriterad denna gången.

Tycker det varit så olika med alla graviditeter. Kände mig mest gravid med 2:an men hade mest symtom med 1:an. Dock har jag spytt med 3:an varje dag fram till v 20 och sen nu är det några gånger i veckan.

Gravid med nr 3 nu i v 28.

Första var jag enorm i v 27, bebisen var ca 30 %större i den veckan, hade foglossning(dock var den lättast), halsbränna, illamående, kramp i vader, klåda på hela kroppen, urinvägsinfektioner etc, nedstämd och orolig för komplikationer. Fick havandeskapsförgiftning i v 35+2 och de plockade ut han i v 36+3 och då var han 52 % större. Kände mig gravid redan i v 18.

Andra så bra graviditet. Dock låg hon långt ner och jag var konstant kissenödig. Var lite illamående. Mycket mindre dock och framförallt gladare :)

Nu med 3:an är jag minst hitills men så flåsig. Mer foglossning och tryckande neråt än med de andra . Såg idag bebisen på tillväxtultraljud och allt ser bra ut. Dock är så irriterad denna gången.

Tycker det varit så olika med alla graviditeter. Kände mig mest gravid med 2:an men hade mest symtom med 1:an. Dock har jag spytt med 3:an varje dag fram till v 20 och sen nu är det några gånger i veckan.

Tänk så annorlunda graviditeter kan vara hos en å samma person!

52% större låter jätte stort, oj.

Vad mysigt att du har fler barn :)

Oj! Men första bebisen där, var det ändå en normal graviditet, bara ett väldigt stort barn?