Gemensamma framtidsplaner och ekonomi

Jag och min partner har varit tillsammans i två år och ser en framtid tillsammans, men vi ser olika på tidsaspekter, planering och ekonomi etc.

Jag vill först säga att inget är aktuellt nu, jag håller på att starta upp företag och bor just nu hos min mamma och har skral inkomst så det är fortfarande en bit in i framtiden. Men jag vet inte riktigt vad som är rimligt att tänka.

Min partner bor själv i en etta och har ett bra jobb med bra lön och äger sin lägenhet. Vi pratar om att kunna flytta ihop tillslut och bilda familj och allt sånt, men jag tycker att han tänker på nåt sätt lite orealistiskt kring det hela. Jag tänker att jag kommer flytta så fort jag fått igång mitt företag och får in tillräckligt med pengar, och helst skulle jag ju vilja att vi flyttar ihop då. Jag är 27 och han 29 så det känns som att det ändå är dags om vi vill leva ihop och bilda familj. Att flytta in hos honom är dock inte ett alternativ eftersom att han bor så litet och det skulle inte gå att bo tillsammans i en etta med mina två hundar också så jag tänker att målet är att kunna flytta till något större. Jag vet ju att han är den som har mest kapital till det eftersom att han har en lägenhet att sälja, jag ska försöka spara så mycket som möjligt, men jag har inget kapital bundet i något, så det kommer ju vara han som går in med mest pengar i en bostad.

Kruxet är att han vill leva helt skuldfritt. Jag förstår honom och tycker att det är jättebra att han tänker ekonomiskt, utan att snåla, och inte ha massa lån, men han vill inte flytta förrän han betalat av sitt lån helt. Han räknar med att det kommer ta 2-3 år.

Jag känner dock att jag inte kan vänta hur länge som helst på att flytta ihop och bilda familj. Jag satsar på att kunna flytta ut inom ett år, egentligen så fort jag har en stabil inkomst och om vi inte kan bo ihop då så får jag hyra en lägenhet så länge, men jag vill ju kunna bo tillsammans. Han vill också bo tillsammans, men först när allt är klart. När vi kan köpa något och inte ha massa lån. Så han vill egentligen inte tänka på att flytta ihop och sen skaffa barn innan vi kan leva helt skuldfritt och inte ha bostadslån. Det är en ganska lång tidsplan.

Jag vill inte vänta hur länge som helst. Jag är 27 i år och har en enorm barnlängtan. Det är verkligen mitt enda mål och det jag jobbar för. Lyckas med företaget eller skaffa ett annat jobb, ha stabil inkomst, flytta och skaffa barn. Målet med allt är att kunna skaffa barn. Jag känner också en stress över att jag närmar mig 30 och vill börja med barn innan det blir ?för sent?. Jag vet att det är jättevanligt att vänta med barn tills efter 30, men jag är jätterädd för att inte kunna bli gravid. Min cykel är konstig och jag tror att jag kommer att ha svårt för att bli gravid och jag litar inte på att min kropp kommer kunna producera barn hur länge som helst. Så jag vill verkligen inte komma till punkten där jag missade min chans.

Hur realistiskt är det att tänka som min partner gör? Vi bor i Stockholm så bostäder är inte direkt billiga. Är det han som är logisk och vill betala av lånet och köpa nåt annat helst utan att ta lån alls? Är det jag som är naiv och har för bråttom med allt? Jag tänker ju att hans plan kommer ta minst 10 år att genomföra, men jag kanske har helt fel. Helst vill jag få vårt första barn innan jag blir 30, men det kanske är orealistiskt. Jag kanske bara är förblindad av min enorma barnlängtan..

Hur skulle ni tänka kring det här? Jag behöver verkligen tankar utifrån för jag vet inte hur jag ska tänka.