Har ALDRIG plussat!

Hej, 

Vi har inte försökt lika länge ca 1,5 år aktivt och aldrig fått ett plus heller. Oerhört jobbigt och ångestfyllt. Två IVF och väntar på 3e nu till hösten som jag inte har några höga förhoppningar om heller. Jag behöver kämpa varje dag för att orka med känns det som. Jag pratar gärna med de i samma sits.

Jag hoppas verkligen att det du ruvar på blir något, det är vanligt att man inte har några som helst symtom alls.

Så hade jag det också med första barnet. Allt såg bra ut och man kunde inte säga varför det inte gick. Blev gravid på första IVF-en. Barn nummer två kom till med hjälp av mediciner för att stärka ägglossningen och barn nummer tre kom till på första försöket helt naturligt. Ge inte upp, det ordnar sig nog!

Ja jag vet inte heller hur jag skall orka med längre. Har kommit till en punkt där jag inte ens orkar träffa mina vänner som har barn för att jag helt enkelt inte orkar mentalt. Man känner sig helt ensam och även om man har någon man kan prata om det med så är det liksom omöjligt för dem att verkligen förstå om de inte själva är i samma sits.. t.om. de som kan ha varit i samma sits verkar glömma det lika fort igen så fort de blivit gravida.. vet att det är jag som är extra känslig också men FAN det får man va!!! Det här måste vara något av de jobbigaste man kan gå igenom

Men oj. Du verkar ju helt skita i vad trådbeskrivningen är? Dessa tjejer vill inte höra solskenshistorier. De vill prata med någon i samma sits som dem. Och som jag uppfattar från ditt inlägg har du plussat minst 3ggr? Finns andra trådar för dig att skriva i!

Väntar också på mitt 3e IVF nu. Så jobbigt att klinikerna håller stängt

Hej!

Det kanske inte är någon tröst eller så, men man får lära sig otroligt mycket genom den nya serien som kommit, *Var fan är storken* blev en del tårar för man känner med dem, önska att alla som vill ha barn ska kunna få, men därifrån kanske ni kan göra en sådan utredning som ett par därifrån gjorde på serien, orkar du, så titta på den <3

Jag menade bara att jag satt i exakt samma sits i nästan 3 år innan det äntligen kom ett plus, så menade inget illa...

Trodde jag hade svarat under gårdagen, men verkar inte som mitt inlägg registrerade, så skriver igen :)

Jag tänker att det är okej att inte orka träffa sina gravida vänner eller vänner som har barn, nånstans måste man värna om sig själv också. På så sätt har det varit tacksamt med Covid för det har funnits en bra ursäkt att inte träffa människor. Man blir oerhört skör under processen och är i konstant kris, ens reaktioner är inte alltid så rimliga. Jag kan vara upp och ner 100 gånger på en dag och har oftast svårt att se saker från den ljusa sidan när det blir tufft. 

Det är superjobbigt, förstår såklart att de behöver semesterstängt, men när var dag känns som en oändlighet så är det en riktig plåga att behöva vänta flera veckor/månader samt en sommarstängning. 

Ja du har så rätt. Det är okej att inte orka umgås. Ena stunden känner man för att prata om det och andra inte. Det är verkligen tufft!! Är inte van att vara så här negativ. Funkar inte vårt försök nu den här gången så blir det också att vänta till i höst.

Precis, jättesvårt. Jag kan uppleva att jag blivit förändrad sen vi fick veta att vi har svårigheter att få barn, och även rädd att inte kunna bli den lättsamma jag tidigare varit, även om det löser sig någon gång. Lyssnat en del på poddar dock där jag hör lite samma sak och att det såklart blir bättre, men att det kanske fortfarande sitter kvar till viss del. Jag öppnade ett instagramkonto där jag ventilerar en del och kan möta folk i samma situation, känner att det ändå ger en del. Man får hitta sin egna ventilationsväg.

När har du testdag? var det en 2 dagars eller 5 dagars du fick tillbaka?

Jag har svårt att prata om det med folk. Inbillar mig att de inte förstår och bara tycker synd om mig och känner sig bättre i sig själv. Typ "så hemskt för henne TUR att inte jag har det så" och jag hatar det.

Jag har testdag 30/6. Satte in ett 3 dagars 8 celligt. Fick även 3 till frysen så du ser kvaliteten verkar helt ok... håller så klart tummarna! Men har haft mensvärk från och till så kommer inte våga hoppas förän jag tar ett test med ett stort stort plus på..

Det är svårt, därför det är skönt att vara lite anonym online med människor som ändå vet på något plan hur det kan vara, även om ingen känner exakt likadant.

Inte långt kvar då! Får verkligen hoppas det var guldägget. Och om det inte skulle vara det så har du 3 försök till, men kanske kan dom få ligga kvar om ni önskar syskon i framtiden. Varje gång jag varit besviken efter minus på IVF så har läkaren på mottagningen påmint mig om att det inte är en stensäker lösning och att det tar mer eller mindre försök för alla. Tror att snittet ligger på 3 IVF försök innan det lyckas, så såklart går det på 1a för en del, men 9e för vissa.

Så jag har verkligen stora förhoppningar, och på samma gång inte alls(!) inför vårt 3e nu i höst :)

Ja vi får hoppas att det är det! Mår fruktansvärt illa idag men det kan vara proggisarna, pms, ja vad som helst! 3e gången gillt säger de väl! Jag kommer hålla alla tummar och tår för dig iaf :)

Nu skall jag försöka tänka på annat (fast vi vet alla att det knappt går) och njuta av midsommar . Glad midsommar!!!! <3

Får hoppas det beror på något annat. Tack, vi får hålla tummarna ihop helt enkelt =)

Glad midsommar! <3 

Jag och mitt ex höll på i 4år (1år själva och 3år med behandling) och vi fick tyvärr aldrig se något plus. Jag har nu levt som singel i 3år och försöker leva med att inte få bli mamma.

Svåraste av allt är folks oförståelse och meningar dom tror gör en gott. Mitt tips är att försök få psykologhjälp eller liknande för det fick inte vi.