• Anonym (sara)

    Hur länge kan arbetsgivare vänta med omplaceringsutredning.

    Jag har nu väntat på att min arbetsgivare ska göra en omplaceringsutredning i ett halvår. Har haft en tidigare tråd om det. Arbetsgivaren förhalar och erkände vid senaste mötet att de tycker mina diagnos (som jag är född med, och som är adhd och därmed inte ens särskilt ovanlig) är för komplex för deras verksamhet, och därför vill de inte ändra mitt schema för de tror att jag inte klarar av att arbeta där. Fast jag har ju arbetat och dessutom varit en omtyckt medarbetare enligt min förra chef (arbetar för kommunen, har bytt arbetsgivare under sjukskrivning) i flera år innan jag blev sjukskriven.

    Anledningen till sjukskrivningen är en depression pga att jag haft svårt att arbeta på just den schemaraden jag haft, den andra diagnosen har jag som sagt alltid haft, arbetsgivaren har bara inte känt till den förrän nu då de sett den i mina sjukintyg.

    Chefen och hr gjorde en arbetsförmågebedömning redan i mars. Nu vill de inte placera mig utan vill skicka mig på ännu en arbetsförmågebedömning efter de alla haft semester, och min ekonomi blir bara svårare och svårare att hantera, och vet inte ens om jag kommer få sjukpenning efter sommaren. 

    De vill säkert pressa mig att säga upp mig. Men det finns egentligen ingen anledning att göra det, jag hade förstått om det handlade om att jag misskött mig på jobbet. Det känns som det handlar om rena fördomar.

    Jag har pratat med facket flera gånger, även hört av mig till facket centralt, med resultatet att jag fick ännu en representant med mig på mötet, men inget särskilt verkar hända ändå.

    Kan arbetsgivaren dra ut på omplaceringsutredning ännu längre, exakt hur länge? Finns det inga lagar alls?

  • Svar på tråden Hur länge kan arbetsgivare vänta med omplaceringsutredning.
  • Anonym (de jure)

    Du kan väl påminna arbetsgivaren om detta, kanske:

    "Omplaceringsutredningen ska dels göras i så nära anslutning som möjligt till den avslutade rehabiliteringsprocessen då arbetsgivaren konstaterat att återgång till ordinarie arbete är utesluten, dels i så nära anslutning som möjligt till en eventuell uppsägning. Underrättelse och varsel om eventuell uppsägning måste ske inom två månader efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning avslutats (30 och 7 §§ LAS)."

    www.arbetsgivarverket.se/ledare-i-staten/arbetsgivarguiden/ffr/rehabiliterande/omplaceringsutredning/

  • Anonym (sara)

    De använder även som argument att jag varit sjukskriven så länge och att det kommer bli för svårt för mig, vilket inte stämmer. Det var mycket svårare när jag var deprimerad, innan sjukskrivningen. Dessutom är det ju helt och hållet arbetsgivarens fel att jag inte började jobba redan i vintras.

  • Anonym (sara)
    Anonym (de jure) skrev 2021-06-23 19:13:59 följande:

    Du kan väl påminna arbetsgivaren om detta, kanske:

    "Omplaceringsutredningen ska dels göras i så nära anslutning som möjligt till den avslutade rehabiliteringsprocessen då arbetsgivaren konstaterat att återgång till ordinarie arbete är utesluten, dels i så nära anslutning som möjligt till en eventuell uppsägning. Underrättelse och varsel om eventuell uppsägning måste ske inom två månader efter det att arbetsgivarens rehabiliteringsutredning avslutats (30 och 7 §§ LAS)."

    www.arbetsgivarverket.se/ledare-i-staten/arbetsgivarguiden/ffr/rehabiliterande/omplaceringsutredning/


    Tack, det är något i alla fall. Min misstanke är dock att de tänker dra ut på rehabiliteringsprocessen för evigt och aldrig komma till punkten där den avslutas, alternativt vänta på att jag själv skaffar ett annat jobb eller liknande.

    Jag vet att många på mitt jobb har blivit sjukskrivna pga utbrändhet, det har varit enormt svårt för dem alla att komma tillbaka om de inte går med på exakt de förutsättningar som de arbetade under innan sjukskrivning. Så istället för att bara anpassa scheman lite, vilket absolut hade gått på min arbetsplats, eller någon av kommunens alla arbetsplatser, det handlar om att arbeta andra tider, inget stort egentligen hos en så stor arbetsgivare.
  • Anonym (klotet)

    Jag har varit både facklig representant på mitt jobb och skyddsombud i omgångar och min erfarenhet (jobbar inom kommunen) är att omplaceringar är rätt sällsynta, det är något man inte vill göra i onödan och är något som kommer på tal först efter en ganska lång rehabprocedur. Det har tagits upp några gånger där jag själv varit inblandad och hur lätt det är att få igenom en omplacering handlar lite om orsakerna bakom men också lite om "tur". Är orsaken fysisk kan det vara lättare, t.ex. person X har skadat benet. Person X rör sig mycket i sitt arbete/kör mycket bil/annat och skadan gör att person X inte kan utföra sina tidigare arbetsuppgifter. Person X hade mått bättre av att ha en tjänst där denne kan sitta mer eller styra själv hur mycket denne rör på sig, exempelvis en kontorstjänst. Arbetsgivaren sonderar terrängen och lyckas hitta en tjänst där person X kan utföra andra arbetsuppgifter på kontor och erbjuder detta. 

    Däremot upplever jag att det är svårare om orsaken är av organisatorisk och social natur, t.ex. att en medarbetare blivit utsatt för kränkande särbehandling (eller utsätter andra), eller när det finns utmattningsproblematik med i bilden. Här tycker jag också många medarbetare har rätt dålig koll och att man rätt tidigt från vissa medarbetares sida börjar efterfråga omplacering för att denne inte är nöjd med arbetstiderna, kollegorna, vissa uppgifter eller liknande. Lite "jag är less på mitt jobb pga [orsak] och vill ha en omplacering" istället för att göra som dom flesta gör; söker sig till ett annat arbete och säger upp sig från det jobbet man har. 

    Men även när det gäller t.ex utmattning så brukar det finnas en ganska strikt process som ska följas med en rehabutredning, försök till anpassningar inom ordinarie tjänst etc etc och där är omplacering inte steg ett utan kanske steg tolv. 
    För den enskilde medarbetaren kan jag förstå att det känns segt och utdraget men det handlar lite om att saker ska gå rätt till också.

    Du har inte försökt hitta ett annat jobb? Du har inte sagt exakt vad du jobbar med men utifrån det du skriver så gissar jag att det kanske är vård och omsorgs-relaterat? Om det är så borde det finnas möjlighet för dig att söka ett jobb inom samma område men som passar dig bättre rent organisatoriskt? Detta kan du ju göra parallellt med att utredningen på din nuvarande arbetsplats pågår. 

  • AnnaSthlm

    Ligg på facket och se dig om för nytt jobb. Det finns ingen garanti att arbetsgivaren har ett arbete att omplacera dig till, och då återstår uppsägning, om du inte kan utföra något arbete av betydelse enligt de förutsättningar som finns i verksamheten.

  • Anonym (sara)
    Anonym (klotet) skrev 2021-06-23 21:31:08 följande:

    Jag har varit både facklig representant på mitt jobb och skyddsombud i omgångar och min erfarenhet (jobbar inom kommunen) är att omplaceringar är rätt sällsynta, det är något man inte vill göra i onödan och är något som kommer på tal först efter en ganska lång rehabprocedur. Det har tagits upp några gånger där jag själv varit inblandad och hur lätt det är att få igenom en omplacering handlar lite om orsakerna bakom men också lite om "tur". Är orsaken fysisk kan det vara lättare, t.ex. person X har skadat benet. Person X rör sig mycket i sitt arbete/kör mycket bil/annat och skadan gör att person X inte kan utföra sina tidigare arbetsuppgifter. Person X hade mått bättre av att ha en tjänst där denne kan sitta mer eller styra själv hur mycket denne rör på sig, exempelvis en kontorstjänst. Arbetsgivaren sonderar terrängen och lyckas hitta en tjänst där person X kan utföra andra arbetsuppgifter på kontor och erbjuder detta. 

    Däremot upplever jag att det är svårare om orsaken är av organisatorisk och social natur, t.ex. att en medarbetare blivit utsatt för kränkande särbehandling (eller utsätter andra), eller när det finns utmattningsproblematik med i bilden. Här tycker jag också många medarbetare har rätt dålig koll och att man rätt tidigt från vissa medarbetares sida börjar efterfråga omplacering för att denne inte är nöjd med arbetstiderna, kollegorna, vissa uppgifter eller liknande. Lite "jag är less på mitt jobb pga [orsak] och vill ha en omplacering" istället för att göra som dom flesta gör; söker sig till ett annat arbete och säger upp sig från det jobbet man har. 

    Men även när det gäller t.ex utmattning så brukar det finnas en ganska strikt process som ska följas med en rehabutredning, försök till anpassningar inom ordinarie tjänst etc etc och där är omplacering inte steg ett utan kanske steg tolv. 
    För den enskilde medarbetaren kan jag förstå att det känns segt och utdraget men det handlar lite om att saker ska gå rätt till också.

    Du har inte försökt hitta ett annat jobb? Du har inte sagt exakt vad du jobbar med men utifrån det du skriver så gissar jag att det kanske är vård och omsorgs-relaterat? Om det är så borde det finnas möjlighet för dig att söka ett jobb inom samma område men som passar dig bättre rent organisatoriskt? Detta kan du ju göra parallellt med att utredningen på din nuvarande arbetsplats pågår. 


    Jag är inte diagnosticerad med utmattning kanske jag ska börja med, utan depression.

    Jag har varit sjukskriven ganska länge, därför är det inte lätt att få ett nytt jobb, då jag inte inledningsvis kommer arbeta 100%. Jag blir inte kallad på intervjuer, dessutom arbetar ju cheferna för de olika arbetsplatserna ju tillsammans och pratar med varandra. Jag söker alla tjänster som hade passat, men sjukskrivningen blir ganska svår att bortse från, om jag nu hade blivit kallad på intervju.

    För mig är det av rent medicinska skäl jag vill byta arbetstider, som passar ihop med min medicinering för adhd. Tar jag den fem dagar i veckan (en gång i månaden har vi sex dagars arbetsvecka) så får jag väldigt lite sömn (2-4 timmar/natt). Därför hade längre och färre arbetspass som man har på natten fungerat bättre, då det blir mer praktiskt tidsutrymme för sömn. Som det är när jag jobbar dag, så sover jag hela helgerna, och orkar inte gå upp.

    Större delen av mitt liv har jag tidigare arbetat på natten, och har då inte blivit trött (och till sist deprimerad) på samma sätt. Detta då jag hinner få sova några dagar mellan varje block av pass. Jag får även kraftig ångest av mina mediciner då de går ur, något som jag gärna minimerar, inte har varje dag förutom helgerna.

    Jag har provat alla andra lösningar som sömnmediciner, men kan pga biverkningar inte ta dessa.

    Tyvärr kan jag inte arbeta utan medicin, då jag inte har den uthålligheten och fokuset jag har på medicin. OCH kan inte ta den för ofta, jag behöver vara helt medicinfri när jag är ledig.

    Jag hade kunnat arbeta heltid på natten, därför känns det dumt att jag ska tvingas arbeta på dagen på de ca 50-60% jag klarar då.

    Även omedicinerad har jag svårt att sova tidig natt, så har jag alltid haft det sedan jag var barn.

    Jag är inte särskilt ung längre heller, jag har provat väldigt många olika lösningar som inte har fungerat.
  • Anonym (sara)
    AnnaSthlm skrev 2021-06-23 21:48:32 följande:

    Ligg på facket och se dig om för nytt jobb. Det finns ingen garanti att arbetsgivaren har ett arbete att omplacera dig till, och då återstår uppsägning, om du inte kan utföra något arbete av betydelse enligt de förutsättningar som finns i verksamheten.


    De har arbeten, det har legat utannonserat minst 8 tjänster under den här tiden bara inom min förvaltning, som är exakt samma typ av tjänst som jag har. Det handlar om att de inte vill. 

    Jag har förklarat i mitt förra svar angående nya jobb, jag söker allt jag kan.
  • Anonym (sara)
    Anonym (klotet) skrev 2021-06-23 21:31:08 följande:

    Jag har varit både facklig representant på mitt jobb och skyddsombud i omgångar och min erfarenhet (jobbar inom kommunen) är att omplaceringar är rätt sällsynta, det är något man inte vill göra i onödan och är något som kommer på tal först efter en ganska lång rehabprocedur. Det har tagits upp några gånger där jag själv varit inblandad och hur lätt det är att få igenom en omplacering handlar lite om orsakerna bakom men också lite om "tur". Är orsaken fysisk kan det vara lättare, t.ex. person X har skadat benet. Person X rör sig mycket i sitt arbete/kör mycket bil/annat och skadan gör att person X inte kan utföra sina tidigare arbetsuppgifter. Person X hade mått bättre av att ha en tjänst där denne kan sitta mer eller styra själv hur mycket denne rör på sig, exempelvis en kontorstjänst. Arbetsgivaren sonderar terrängen och lyckas hitta en tjänst där person X kan utföra andra arbetsuppgifter på kontor och erbjuder detta. 

    Däremot upplever jag att det är svårare om orsaken är av organisatorisk och social natur, t.ex. att en medarbetare blivit utsatt för kränkande särbehandling (eller utsätter andra), eller när det finns utmattningsproblematik med i bilden. Här tycker jag också många medarbetare har rätt dålig koll och att man rätt tidigt från vissa medarbetares sida börjar efterfråga omplacering för att denne inte är nöjd med arbetstiderna, kollegorna, vissa uppgifter eller liknande. Lite "jag är less på mitt jobb pga [orsak] och vill ha en omplacering" istället för att göra som dom flesta gör; söker sig till ett annat arbete och säger upp sig från det jobbet man har. 

    Men även när det gäller t.ex utmattning så brukar det finnas en ganska strikt process som ska följas med en rehabutredning, försök till anpassningar inom ordinarie tjänst etc etc och där är omplacering inte steg ett utan kanske steg tolv. 
    För den enskilde medarbetaren kan jag förstå att det känns segt och utdraget men det handlar lite om att saker ska gå rätt till också.

    Du har inte försökt hitta ett annat jobb? Du har inte sagt exakt vad du jobbar med men utifrån det du skriver så gissar jag att det kanske är vård och omsorgs-relaterat? Om det är så borde det finnas möjlighet för dig att söka ett jobb inom samma område men som passar dig bättre rent organisatoriskt? Detta kan du ju göra parallellt med att utredningen på din nuvarande arbetsplats pågår. 


    Ska tillägga också att min arbetsgivare inte är villig att kompromissa överhuvudtaget, de kan inte tänka sig att anpassa min nuvarande tjänst heller på något sätt. Det utryckte de förra rehabmötet, "du jobbar såhär eller så blir det ingenting, jag önskar mig också en massa roliga saker, men man kan inte alltid få som man vill" 
  • Anonym (Kalle)

    Är det en populär schemarad?

  • Anonym (klotet)
    Anonym (sara) skrev 2021-06-23 21:51:29 följande:
    Jag är inte diagnosticerad med utmattning kanske jag ska börja med, utan depression.

    Jag har varit sjukskriven ganska länge, därför är det inte lätt att få ett nytt jobb, då jag inte inledningsvis kommer arbeta 100%. Jag blir inte kallad på intervjuer, dessutom arbetar ju cheferna för de olika arbetsplatserna ju tillsammans och pratar med varandra. Jag söker alla tjänster som hade passat, men sjukskrivningen blir ganska svår att bortse från, om jag nu hade blivit kallad på intervju.

    För mig är det av rent medicinska skäl jag vill byta arbetstider, som passar ihop med min medicinering för adhd. Tar jag den fem dagar i veckan (en gång i månaden har vi sex dagars arbetsvecka) så får jag väldigt lite sömn (2-4 timmar/natt). Därför hade längre och färre arbetspass som man har på natten fungerat bättre, då det blir mer praktiskt tidsutrymme för sömn. Som det är när jag jobbar dag, så sover jag hela helgerna, och orkar inte gå upp.

    Större delen av mitt liv har jag tidigare arbetat på natten, och har då inte blivit trött (och till sist deprimerad) på samma sätt. Detta då jag hinner få sova några dagar mellan varje block av pass. Jag får även kraftig ångest av mina mediciner då de går ur, något som jag gärna minimerar, inte har varje dag förutom helgerna.

    Jag har provat alla andra lösningar som sömnmediciner, men kan pga biverkningar inte ta dessa.

    Tyvärr kan jag inte arbeta utan medicin, då jag inte har den uthålligheten och fokuset jag har på medicin. OCH kan inte ta den för ofta, jag behöver vara helt medicinfri när jag är ledig.

    Jag hade kunnat arbeta heltid på natten, därför känns det dumt att jag ska tvingas arbeta på dagen på de ca 50-60% jag klarar då.

    Även omedicinerad har jag svårt att sova tidig natt, så har jag alltid haft det sedan jag var barn.

    Jag är inte särskilt ung längre heller, jag har provat väldigt många olika lösningar som inte har fungerat.
    Anonym (sara) skrev 2021-06-23 21:58:04 följande:
    Ska tillägga också att min arbetsgivare inte är villig att kompromissa överhuvudtaget, de kan inte tänka sig att anpassa min nuvarande tjänst heller på något sätt. Det utryckte de förra rehabmötet, "du jobbar såhär eller så blir det ingenting, jag önskar mig också en massa roliga saker, men man kan inte alltid få som man vill" 

    Det kanske rent organisatoriskt innebär för mycket krångel för din arbetsgivare att du enbart jobbar natt och att det är där skon klämmer? Vet inte hur ni lagt upp det hos er men tippar på att man inte enbart jobbar natt utan att det är lite blandat? Om någon endast skulle jobba natt kanske det betyder att chefen måste fylla övrig tid med annan personal. Det som eventuellt blir över kanske inte resulterar i en heltidstjänst och det kanske inte ens finns ekonomin för det från början? Att det i slutändan helt enkelt inte går att få ihop?
    Försöker inte ursäkta din chefs taktlöshet utan mer vända och vrida på det ur flera olika perspektiv. 

    Om det är omöjligt för dig att få en tjänst där du enbart jobbar natt hos din nuvarande arbetsgivare kanske du ska börja titta på andra jobb där man jobbar mycket/enbart natt inom andra branscher? 
Svar på tråden Hur länge kan arbetsgivare vänta med omplaceringsutredning.