Lämna en destruktiv relation

Jag har varit i ett destruktivt förhållande sedan dag 1. När vi träffades för många år sedan så var jag inte klar med mitt ex och därför inte mogen för ett förhållande, vilket min sambo var. Jag blev smickrad efter hans långa uppvaktning och efter ett år var jag beredd att släppa mitt ex och valde honom. Men då var skadan redan skedd inom honom, som hans tillit och att han inte kände sig älskad av mig. Han kände sig aldrig tillräcklig, eftersom jag tidigare varit tillsammans med förmögna män som kunde köpa det mesta till mig och bjuda på dyra resor etc.

Hursomhelst så valde jag bort det livet och ville spendera det med honom istället, så vi flyttade ihop. Han gjorde allt för mig och behandlade mig som sitt barn på alla sätt och vis och jag njöt. Kände att jag var den som bestämde i förhållandet och jag visste vad jag ville ha och inte ville ha. Han drogs med i detta och försummade sin familj och sina vänner. Vi bråkade väldigt mycket, eftersom han innerst inne inte ville ha ett sånt liv och inte hade råd med det livet heller.

Hans ilska har bara växt sig starkare inombords och senaste året har jag märkt hur han bara vänt och blivit likgiltig. Han säger att han inte längre jagar mig eller stoppar mig om jag väljer att lämna och att han faktiskt inte längre bryr sig. Detta gör ont inom mig. Han har tom sagt till sitt barn att han inte kan lämna mig för att han inte klarar att vara ensam och är en förhållande-människa, men att han inte älskar mig så mycket längre. Han kallar mig alla möjliga fula saker när han är arg och säger "dörren är där om det inte passar!"!

Nu är det omvända roller, att jag vill försöka lösa problemen och söka hjälp utifrån, men nu är inte han intresserad längre, utan säger att jag är den som måste ändra sig, inte han!!

Ju mer taskig han är, fryser ut mig, ignorerar mig etc när han är arg....desto mer panikslagen blir jag. Vill bara lösa det. Alla mina förhållanden verkar bli såhär....först jagar männen mig och är helt besatta av mig, för att på slutet inte orka med mig längre och blir nästan likgiltiga.

Han bryr sig fortfarande om vem jag har på facebook etc och är fortfarande otroligt svartsjuk och kollar upp saker jag gör etc...men han verkar inte bry sig om jag skulle lämna. Kanske för att jag senaste halvåret inte stuckit ifrån honom en enda gång. Jag vet att om jag lämnar en gång till så kommer han aldrig mer ta tillbaka mig.

Känner någon igen sig i min berättelse? Vad ska man göra när han inte är intresserad av att få hjälp, samt att han tycker att jag är felet till allt och bör ändra mig, för han är felfri. Jag kan ta på mig 80% av skulden till att allt blivit som det blivit iom min bakgrund, att jag fortfarande träffade mitt ex helt i början, samt att jag vid vissa tillfällen i början haft kontakt med andra män. Detta har nog skadat honom inombords och tilliten är helt borta. Därför tror jag att hans kärlek och tillit till förhållandet förmodligen dött.

Jag vill lämna, men vågar inte. Han har vissa bra sidor som jag älskar mest av allt. Tillit, lojalitet, generositet och omtänksamheten. Är så rädd för att aldrig mer hitta en bra man och att det kommer sluta likadant i nästa förhållande.