Är kär i en underbar arabisk tjej - men...
Jag är nu i den situationen som jag har hört andra berätta om, men aldrig tidigare upplevt själv...förrän nu.
Jag har träffat en smart, vacker och underbar arabisk tjej (född här). Vi har setts i ca 4 månader nu och är jättekära i varandra. Vi skrattar åt samma saker, är båda äventyrliga, vill upptäcka saker ihop, hon har jättebra humor, fina värderingar, etc. Allt klickar.
Men nu kommer problemet. Hon kommer från en arabisk strikt muslimsk familj - hon får inte ha pojkvän, hon får inte ha sambo (hon bor hemma just nu men ska flytta snart) - och hon är mellan 25-28 år gammal. Hon har ingen hijab men familjen har massa krav på hur hon ska leva sitt liv och vem hon ska vara med. Hon stretar emot vissa av kraven, men har accepterat att hon exempelvis bara får gifta sig. Jag själv kommer från en iransk ateistisk familj som låter mig vara med vem jag vill. Är oerhört tacksam för det.
Hon har givetvis hemlighållt mig för sin familj. Vi beslutade att sluta ses för 4 veckor sedan för vi båda ansåg att det inte kunde funka. Det enda alternativ där det funkar är om jag frågar hennes föräldrar om hennes hand (giftemål) och ljuger om att jag är muslim. Sedan efter två veckor hörde hon av sig och saknade mig och då kunde jag inte låta bli att fråga om hon ville ses för jag saknade henne så mycket. Och nu ses vi igen och jag är ännu mer kär ???????
Båda hör av oss ofta men jag är den som oftare frågar om hon vill ses och hänga. Jag bjuder alltid med henne till att hänga med mina vänner, jag har bara fått hänga med hon och hennes vänner 2 ggr (de är åxå muslimer i liknande familjesituation som henne - don't know if that's relevant). Jag har börjat tänka om hon skäms att ha med mig bland sina vänner eftersom hon säkert sagt till dem att det aldrig kommer funka mellan mig och henne pga omständigheter. Då kanske det ser ut som att vi hänger bara för att vi ligger (om det ändå inte kan bli seriöst). Och då blir det konstigt att vi skulle hänga som ett par kanske. Men jag vet att hon är jättekär i mig, hon uttrycker det verbalt och med kroppsspråk (ögonkontakt, kramar, gos, grymt sex, etc).
Vet inte ens varför jag skriver av mig. Behöver nog nyktra perspektiv. Det är så jobbigt att båda vill ha varandra men att det inte går pga yttre omständigheter :(
Ibland i mina osäkrare stunder undrar jag om hon bara träffar mig som en förbjuden flört, men egentligen kmr lämna mig när som helst. Jag blir helt galen av situationen och skulle aldrig önska min värsta fiende en sådan situation.
Vad borde jag göra? Kan någon banka vett i mitt huvud? Jag har dejtat ca 13-18 tjejer i mitt liv (är 28) och hon är den första jag någonsin varit kär i på riktigt. Kan tänka mig vara med henne långsiktigt, t o m giftemål om hon går att bo med. Men jag vill gå genom klassiskt svenskt sambostadie innan jag bara gifter mig med någon. Pls help me here.
