Verkar inte komma över mitt ex.

Hej!

Jag är idag i en fast relation, har barn och har ?allt man ska ha?. Inkl kärlek och gemenskap från den jag är sambo med.

Men, jag kommer inte över mitt ex. Det är 4 år sen vi gick skilda vägar. Vi var ihop i 2 år. Min sambo är medveten om detta och bryr sig inte så mycket egentligen då mitt ex inte ens är bosatt i Sverige.

När jag var med mitt ex så var han som en drog. En bra drog. Fick mig att känna mig bäst i världen. Gjorde allt för mig. Jag kände mig som en kvinna. Visst vi hade våra duster pga kulturella skillnader men vi fick det att fungera, trots 4 timmars flyg mellan oss så träffades vi en gång i månaden minst en helg, i 2 år. Vi var på semester ihop och hade det bra. Vi träffades när jag var på semester. En så kallad semesterflört som varade i två år. Jag blev alltså förälskad så fort jag mötte hans blick och han lika så.

Dock var det saker som gjorde att det inte fungerade. Mest för att jag inte var redo att lämna Sverige och jag var inte redo för att låta honom lämna sitt land. Rädsla helt enkelt.

Men, alltså jag kommer inte över honom. Han är i mina tankar till och från. Jag pratar ibland med honom för att stilla mina tankar och släppa det. Det funkar ett tag.

Nu, ska han gifta sig. Jag känner att det är så fel. Varför ska någon gifta sig med min **** ? Han är min. Jag vill liksom krascha det.

Jag älskar min sambo över allt men alltså, jag kan inte låta bli att undra om jag gjort ett misstag. Det är ändå så många år sen. Varför kommer jag inte över honom ?

Han är fortfarande i ditt huvud och hjärta för att du fortsätter prata med honom och hålla dig uppdaterad om hans liv. Klipp kontakten helt om du vill komma över honom.

Ofta när man gör slut så har man levt ihop och hunnit slita på varandra. När man lämnar har man inte längre någon romantiserad bild av personen utan är fullt medveten om dennes brister och sämre sidor. Attraktionen har sinat.

I det här fallet låter det som en fortsatt semesterflirt. Ni har aldrig delat en vardag ihop och varje tillfälle ni setts har varit ?speciellt? från början till slut. Ett event. Klart att du fortfarande har en romantiserad bild av honom och er. Hade han flyttat till Sverige, kämpat med svenskan, tagit ett enkelt jobb han vantrivdes på, kommunicerat knackigt med dina föräldrar och du dagligen exponerat dig för sin hårda mage hade du nog känt annorlunda.

TS, tror du inte att det här beror på att du inte vet hur det skulle ha varit om ni faktiskt hade tagit steget och flyttat ihop i ett av länderna, levt vardagsliv med allt vad det innebär av städning, slänga sopor, gnälla på svärmor, svårt att hitta jobb (antagligen) för den som bytte land, svårt med språk osv? 

Det du har upplevt är EN helg per månad i nån slags förälskelserus, spännande upplevelse, resor och inte ett vardagsliv. Du måste inse att hade ni fortsatt så hade det ju inte varit så sen.