ADHD/ADD utan att medicinera under graviditet

Hej alla, finns det fler som är eller varit gravida och som fick sluta med centralstimulerande? Hur gick det och vad hände?

Jag fick sluta i ca vecka 4 efter konsultation med neuropsyk, är i vecka 7 nu och håller på att gå under.

Min största problematik har alltid varit den inre motorn då jag har ADD, vilket med medicinering gjort att jag klarar av att starta projekt, ha fler bollar i luften och framförallt avsluta dom.

Nu har jag som sagt varit utan medicin i 3 veckor och det känns typ som att hjärnkontoret är en enda potatismos, fast gjord på palsternacka. Jag har ångest över det jag borde göra, klarar bara av hälften och på en nivå som är, enligt min nivå, helt galen. Jag förstår att mycket kan ha o göra med hormoner och trötthet osv i och med graviditeten och jag har inga planer på att starta med medicinering.

Men jag undrar om någon annan varit i liknande situation och kände att det blev bättre, typ att graviditeten hjälpte till med mer energi att slutföra grejer eller ha en större överblick på sitt liv, under senare veckor? Undrar också om du började med centralstimulerande vid amning igen sen eller om det rekommenderas att man fortwäyrrr utan, och hur det isåfall gick då?

Tack på förhand

Nu vill jag inte vara sådan, egentligen, men varför väljer du att ta ett liv till världen när du själva har de diagnoserna. Risken är ju överhängande stor att ditt/ert barn får samma då det är genetiskt. Om du behöver medicinera för att kunna hålla projekt flytande, så är ju barn ett av de största projekten man kan ha. 

Lycka till

Nu vill jag inte vara sådan, egentligen, men varför väljer du att ta ett liv till världen när du själva har de diagnoserna. Risken är ju överhängande stor att ditt/ert barn får samma då det är genetiskt. Om du behöver medicinera för att kunna hålla projekt flytande, så är ju barn ett av de största projekten man kan ha. 

Lycka till

Jag gick på cs medicinering innan jag väntade mitt första barn, slutade dock tvärt när jag plussade och fick utskällning efter noter pga detta och blev istället ombedd att fortsätta medicinering men jag vägrade för barnets skull och jag blev väldigt positivt överraskad för jag mådde som bäst under graviditeten och blev som att kroppen självmedicinerade alla behov, dock tog det en tid in i grav, men ju längre jag gick destu bättre blev det. men däremot så började allt rasera mer och mer efter fl istället men ammade helt 6mån & delvis 8mån fortsättningsvis utan cs tills jag ammat klart för barnets skull, så postpartum var svårare men lyckades ändå. hoppas de lättar upp för dig också, men vissa får/behöver cs även under grav så håll lfortsatt kontakt med förskriv.läk så du får den hjälp som är bäst för dig. (och bry dig inte om kommentarer av fomk som inte ens vet hur det är att leva med dessa diagnoser)

Jag har adhd och väntar mitt tredje barn och jag är en superbra mamma till mina barn dom har hjälpt mig så mycket i min diagnos att jag inte behöver lika mycket medicin som innan jag hade barn. Så det där var bara en så sjukt dålig kommentar!

Till TS i början av graviditeterna var det alltid värst att vara utan, mycket för att man redan är så trött av alla hormoner osv. I andra trimestern har det blivit mycket bättre och jag accepterade även att sänka kraven på mig själv. Jag antar att du även har kontakt med psykiatrin? Blir det för jobbigt så finns det hjälp att få, jag har fått mycket hjälp att hantera kaoset i hjärnan med samtalskontakt och det har varit till stor nytta. Lycka till och du kommer klara det galant!

Nu vill jag inte vara sådan, egentligen, men varför väljer du att ta ett liv till världen när du själva har de diagnoserna. Risken är ju överhängande stor att ditt/ert barn får samma då det är genetiskt. Om du behöver medicinera för att kunna hålla projekt flytande, så är ju barn ett av de största projekten man kan ha. 

Lycka till

Jag väntar mitt andra nu och har visserligen inte ätit cs på ett tag innan denna grav, men en hel del annat som starka smärtstillande & insomning som jag ändå fick fortsätta med fast helst enbart vid behov men börjar klara mig helt bra utan dessa också (v.14 nu). men fra.a så kan jag iaf påstå att hela mitt liv, gällande kaoset adhd:n ställer till blev så mycket lättare att leva med sedan jag skaffade barn. alla rutiner som kommer med att uppfostra barn brukar påverka oss positivt också :) (lite ironiskt att det största ansvar man kan åtaga sig, ger ordning på annat kaos men sant)

vissa fall anser ju läkarna att behovet är för stort så man måste fortsätta cs även under grav så då borde det kanske gå iaf efteråt.

vilket som så hoppas jag du också märker av denna wow effekt som hormonerna lyckas kompensera så småningom. och lycka till med allt :)