Kunde inte köra till förlossningen, hon förlåter mig inte

Du borde meddelat henne att du inte hade bil just då.

Det di kan göra är ju att be om ursäkt för att du inte berättade att du inte alltid hade bilen tillgänglig. I övrigt kan du ju inte göra något. Kanske lugnar det ned sig efter ett tag eller så är hon långsint/det blev för stort trauma för att hon ska vilja förlåta pch då får du finna dig i det. Inte så mycket att göra åt tyvärr. Men det är ju inget som du ska behöva älta i evighet, har du bett om ursäkt blr du ju kunna gå vidare utan problem. Man tänker inte på alla aspekter jämt, det är fullt normalt.

Gick det bra med barnet?

Så går det när man vill hjälpa till. Du har nu lärt dig den hårda vägen att det inte lönar sig att vara schysst. Det biter bara tillbaka.

Alltså, har man lovar att stå för den biten i samband med att pappan är borta så får man nog valet ser till att ha hundraprocentig tillgång till transport under den tid det är aktuellt. Jag förstår att hon är upprörd. Samtidigt löste du det med en taxi, men paniken hon måste ha känt när det hela uppstod tar nog ett tag att smälta.

Det borde vara hennes man hon är arg på som lämnade henne ensam, inte en välmenande granne som stannat hemma i nästan två veckor för att kunna rycka in om det krävdes. Hon hade ingen backup alls innan jag erbjöd mig.

Jag hade ingen aning om att jag inte skulle ha bilen då. Min man behövde åka iväg utan förvarning.

Och jag höll mitt löfte, jag erbjöd mig HJÄLPA henne, och det var vad jag gjorde. Jag förstår att det blev en jobbig upplevelse för henne, men det är inte mitt fel. Jag gjorde vad jag kunde.

Ja, nu lärde du dig att inte lova saker som du inte kunde hålla. Självklart ska man vara hjälpsam men samtidigt också förvarna när saker behöver lösas på annat sätt. I alla fall för en förlossning som kan vara traumatiskt när man inte är trygg.

Men det är inte mycket att göra och nu får du hoppas att hon snart kan lägga det bakom sig. Jag gissar att allt som är jobbigt just nu med en liten spåras till att förlossningen inte alls blev som hon tänkt. 

Kanske såg hon upp till dig rätt mycket och kände sig verkligen trygg. Så det handlar kanske både om förlossningen och att du inte var den hon trodde. 

Vadå jag inte var den hon trodde!? Jag hjälpte ju henne precis som jag lovat. Att det inte blev som hon tänkt är inte mitt fel. Hon borde ha sett till att ha backup för länge sen, hade jag inte erbjudit mig hade hon inte haft någon alls.

Jag tror nog att hon lugnar sig med tiden och kanske också då kan förstå att taxi är en fullgod transport. Men det här handlade nog mest om känslan, att hon kände sig övergiven av allt och alla och kanske var livrädd för att något skulle bli fel med förlossningen. 

Mitt erbjudande var att HJÄLPA henne, det är hon som översatt det i att jag ska köra henne. Jag hade gjort det om jag kunnat, men det var inte uttalat. Jag skulle hjälpa henne att komma in till förlossningen och det var vad jag gjorde. Jag hade ingen skyldighet att anpassa mitt liv efter henne, men jag gjorde det för att jag bryr mig om andra. Känns otroligt orättvist att hon klandrar mig för att förlossningen inte blev som hon tänkt.

Hon var ju inte övergiven, jag var där och gjorde allt för att hjälpa henne trots att vi bara är ytligt bekanta. Jag hade sett till att vara hemma hela tiden hon var ensam.

Det var deras ansvar att ha backup.