Små barn på hvb-hem - hur är det möjligt?

Det är ju inte vanliga barn som placeras på dessa hem utan tex barn med svåra diagnoser eller andra problem, som gör att de inte kan bo hemma.

Det är naturligtvis inte ett första alternativ att placera barnet på ett HVB-hem. Det vanligaste är att man har placerat barnet i flera familjehem där det tyvärr, inte har fungerat. Familjerna har inte kunnat möta barnets behov trots att de ska ha kunskap om bemötande och vård kring diverse diagnoser. Det finns alltså speciella familjehem som ska ha bättre kunskap kring barn med diagnoser, det är när inte ens dessa klarar av barnet som man istället placerar på HVB. Hemskt naturligtvis men det är den sista utvägen när de vanliga inte fungerar.

Det handlar i första hand om föräldrar som är olämpliga, det spelar ingen roll hur små barnen är. Vissa kan tas redan från BB, andra kan vara några år gamla.

Att små barn bor på korttidsboende tex varannan helg eller varannan vecka är inte alls ovanligt. Att de bor heltid på hvb är väldigt ovanligt. Då klarar inte föräldrarna av att tillgodose barnets behov. Inte ens på halvtid för då hade korttids varit ett alternativ. Inte heller familjehem har fungerat, hvb är ett sista alternativ.

Nja. Man placerar inte nyfödda barn på HVB-hem. HVB-hem är till för barn som behöver vård. I första hand är det alltid fosterhem som gäller när föräldrarna inte kan ge omsorgen barnet behöver.

Ibland ja, men ibland kan även ena föräldern inte klara av ansvaret för barnen, som ofta har multidiagnoser som är komplicerade. Föräldrarna kanske har andra barn och behöver en avlastning någon gång.

Väldigt ofta, om barnet har multidiagnoser så har även någon av föräldrarna eller bägge någon form av diagnoser.
Här borde man som förälder med diagnos ta en funderare innan man sätter ett liv till värden. Det är egoistiskt och naivt att tro att barnen kommer få en lätt uppväxt när mamman är bipolär, har ADHD och grov dyslexi, och pappan har ADD, dyslexi och beroendeproblematik. 

Dock är det ju så att med många av dessa diagnoser kommer bristande självinsikt och bristande konsekvenstänk/impulskontroll. Frågan är om man kan komma åt detta utan att göra väldigt invasiva åtgärder i någons liv för att försöka förhindra att det blir barn i olämpliga familjer. 

Att ha barn är ju en utmaning för de flesta, men inser man inte det samt redan har en stor utmaning bara med sig själv och dessutom får ett barn med svårigheter så kan det bli det helt övermäktigt. 

Väldigt många barn placeras av eget beteende som grund. Det behöver inte alls betyda att föräldrarna är olämpliga, de kan bara inte möta barnets behov (som är övermäktiga utan rätt kompetens). Bebisar tas inte från BB till HVB hem, de placeras i sådana fall i familjehem. Alla barn placeras i familjehem som första åtgärd. HVB är en sista utväg när inget annat fungerar.

Det har jag också funderat på, när jag hörde talas om femåringen som rymde och drunknade. Jag har svårt att se att en femåring är så svårhanterlig att hen blir placerad på grund av eget beteende, och att det inte funkar med familjehem. Med tanke på att han kunde rymma borde det ju inte vara något omfattande fysiskt funktionshinder heller...

Jag minns en artikel för 30-40 år sedan i nån större tidning. Föräldrar i skilsmässa där ingen ville/kunde/ha barnen kvar. Varken mamma eller pappa ansåg sig ha ekonom eller praktiskt möjlighet...

En vanlig femårig hade naturligtvis aldrig placerats på ett HVB från början. Det här barnet hade multidiagnoser, vilket är en komplex målgrupp. Barnet skulle flytta till familjehem och man provade också andra avlastningslösningar, något som inte fungerade. Man beslutade därför att barnet skulle flytta till ett HVB.

Föräldrarna klarade inte av barnet, familjehemmen klarade inte av barnet, avlastningslösningarna fungerade inte, den sista utvägen var att placera barnet på ett HVB.