Hjälp mig, hur ska jag göra?

Om du känner att du inte blir en bra mamma och om du och din man är överens ska du inte känna skuld över att göra abort. Rätt tanke att fokusera på de barn du har i första hand!

Du är vare sig den första eller sista som blir oplanerat gravid och har tätt mellan andra barn och skulle få tätt till det nya. Och vet du vad- det brukar gå bra för de allra flesta.    Jag vet en som fick 5 barn inom 3,5 år och dessutom hade några barn till som bara var några år äldre. Det gick det med. 

Allt som gäller det praktiska går lösa. Barnet skulle ju inte födas imorron direkt. Och att få syskon är inget svek mot äldre barn. De vänjer sig. 

Vad skulle du ångra mest tror du? Att föda ett oplanerat barn du mot alla odds blivit spontant gravid med och få ändra dina planer lite eller göra abort och det var det barnet det? Det är det som det i slutändan handlar om- vilket beslut du kan leva med i längden. Inte just nu för stunden utan om 1 år, 5 år och 20 år. 

Man får göra abort fast man kämpat med att bli med barn tidigare. Man kan också behålla ett barn fast det är nytt jobb och husbygge. Och ja, man kan ha ett barn till fast det är mycket med de andra just nu, en graviditet tar också 9 månader och saker förändras. Barn anpassar sig dessutom.

Frågan är om du/ni vill ha ett barn till alls eller inte? Så tänk bort de andra faktorerna och titta på det istället. Om ni är färdiga med barn - gör abort. Om ni vill ha ett till överhuvudtaget - behåll.

Hej fina du!

Ditt inlägg... vet inte vart jag ska börja.. jag är, eller var i samma sits. Jag har två fantastiska barn som vi fått via ivf. I lördags fick jag reda på att jag mot alla odds är gravid. Våra barn är också under 3 år och min tankar har alltid varit på dom, att jag vill ge dom hela min uppmärksamhet och tid. Vi bestämde rätt snabbt för att avsluta graviditeten. Vi är ca 40 år så vi känner oss lite gamla också. Jag har aldrig mått så dåligt och aldrig velat behöva ta ett sånt här beslut. Jag är lättad att det inte hann gå så många veckor. Idag tog jag första tabletten för abort. Ikväll har jag gråtit och varit så ledsen för den man aldrig kommer att träffa. Fast jag är så ledsen, så känner jag ändå att det är rätt beslut. Jag är så lycklig i min livssituation, jag har två så härliga barn som ger mig allt o lite till. Det här kommer vara det jobbigaste jag varit med om och jag kommer aldrig glömma.

Så jag vet hur du känner sig. Så här fick du min historia.

Stor kram!

Abort är aldrig någon bra lösning eftersom den alltid dödar en människa.
Det är inte heller något svek mot dina två födda barn att ge dem en syskon, det är tvärtom ett svek mot dem att döda deras syskon. Läs www.abortnej.se/fragor-och-svar/ och tänk på vad som skrivs där.

Vårt första barn kom till genom IVF efter 8 års ofrivillig barnlöshet. Den andra graviditeten var spontan. Vi har idag två högt älskade barn och känner att det räcker för oss. För ett par år sedan blev jag igen gravid spontant och vi valde faktiskt då att göra abort. Det var inget lätt beslut med tanke på hur länge vi kämpade för att få vårt första barn. Med facit i hand var det dock helt rätt beslut för oss. Jag förstår TS dina känslor, på något sätt känns det så fel med abort då man tidigare har fått kämpa för att alls få barn. För oss var det ändå rätt beslut.

Hur vill Du göra? Det är din kropp och noga räknat ditt beslut. Jag har två barn, varav en IVF. Jag har gjort en abort. Det svåraste jag gjort i mitt liv. Men det blev rätt beslut. Dock hade jag aldrig kunna göra abort, om jag inte hade varit 100 procent säker på min sak. Kram!