Bortskämd unge

Tydligen har hon inte fått lära sig normalt hyfs. Bortskämdhet kommer inte bara av att få många saker.

Jag tål inte bortskämda barn. Eller bortskämda människor överhuvudtaget. Bortskämdhet ska belönas med mindre saker. En person som är otacksam för nån present eller julklapp skulle inte få något mer.

Och en sak till som saknas, tacksamhet. Att nöja sig med det lilla, att se glädjen i det.

Kan ju börja med att se till att hon inte använder sociala medier på ett tag... Kan nästan garantera att hennes attityd kommer från alla influencertjejer som alltid flashar med dyra märken och dyra resor etc...

Har såna barn i min närhet också. Jag tycker föräldrarna är dumma i huvudet, så jag undviker dem.

Föräldrarna till det här barnet har uppenbarligen misslyckats med sin uppfostran och borde redan gjort klart och tydligt att man ska visa tacksamhet. Är man missnöjd med något så håller man det för sig själv.

Otacksamhet kan vara något av de fulaste drag en människa kan ha, vuxen som barn.

Föräldrarna har inte lärt henne hyfs helt enkelt. Hon behöver uppfostran.

Vi lär (försöker lära iaf!) våra barn att inga känslor är fel, men det finns felaktiga sätt och olämpliga tillfälle att uttrycka dem.

Det man gör som förälder i ett sånt läge är väl att prata med barnet vid dessa tillfällen och talar om hur beteendet upffattas av andra och att hon gör andra ledsen och att det inte är ok.

Föräldrarna har flera gånger sagt till barnet, skällt på barnet och även försökt sitta ner och prata om det i efterhand.. men ingen förändring sker

Föräldrarna har försökt detta flera gånger och skällt på barnet när det händer och även suttit ner lugnt och diskuterat saken. Men inget av de har hjälpt.. Om det var min dotter så hade hon inte ens fått presenterna från första början med det beteendet..

Tyvärr är det ju inte så att uppfostran funkar på en gång utan ofta kan man som förälder behöva nöta samma sak under en längre tid.

En sak som jag försökte tänka på när mitt barn växte upp var vad som var syftet med regeln/uppfostran och i de flesta fall är det ju att barnet ska ha med sig ramarna som vuxen, dvs det viktigaste är inte alltid att det ska funka här och nu utan att det ska funka på lång sikt.

Föräldrarna kan ju inte ge upp för att det inte funkar på en gång utan får fortsätta och fortsätta och fortsätta, en del av föräldraskapet. Det är ju mycket möjligt att barnet tar till sig det föräldrarna säger men ännu ej har förmåga att ändra sitt betende, men så helt plötsligt en dag klarar hon att agera efter det som hon lärt sig av föräldrarna att är rätt. Så har det de gjort ändå spelat roll

Det kanske är konsekvenser som saknas då. Om mitt barn gnällde om för få presenter skulle jag ta dem tillbaka igen.

Prata med föräldrarna, felet ligger hos dem då det tydligen brister i uppfostran.

Kan vara hennes personlighet, dvs föräldrarna kan göra allt och förhoppningsvis landar det till att barnet kan lära sig dölja detta och bete sig vettigt. Men avundsjukan, vill ha mer/bättre/ dyrare och det missunsamma kommer alltid finnas med.

De personerna finns och kommer alltid att finnas

Det är bara att fortsätta. Olika barn har olika svårigheter.

De kan försöka hjälpa henne hitta strategier för att komma över besvikelse som komplement till att berätta vad som är ok beteende.

Men hur är hon annars? Kan hon filtrera det som kommer ur munnen eller är det inget filter mellan tanke/känsla och det hon säger?

Hon låter som min pojke med adhd. Han vill inte göra någon ledsen och vet vad som är ok att säga men hinner oftast inte stoppa sig själv.

Vad säger hon när föräldrarna resonerar med henne? Får hon mest skäll när hon gör fel eller är det någon som pratar med henne och faktiskt lyssnar på varför det blev som det blev?