Förkrossad

Är så jävla ledsen... var på ultraljud igår och fick reda på att jag var I vecka 9. Då jag haft otroligt ont i brösten så jag varit tvungen att stanna bilen när jag kör och sitter och gråter i ett hörn någonstans i 10-15 min varje gång så frågade jag gyn vad som hjälper mot det. Hon sa att det bara var att stå ut då det var hormoner men det var precis samma svar jag fick av min fastlege här I norge 1 dag innan. " Du kan väl stå ut en dag till" sa han då. Jag frågade gyn när det blir bättre för jag redan plågats i 3 veckor och då fick utskrivet 10 tabletter som innehöll kodein (Då trodde dom jag hade fått missfall) Hon sa det blir bättre om 3 veckor... Tack för den trösten. Jag har börjat tänka på döden och hur jag ska avsluta allt eller skada mig själv när smärtorna i brösten kom och började bli rädd för mig själv. Efter mötet med gyn ringde jag fastlegen igen då smärtorna kom och jag verkligen inte stod ut längre. Dom var så nonchalanta.. Han sa "vad vill du jag ska göra åt det?" Jag sa paracet inte hjälpte hur mycket jag ön tryckte i mig och han är läkaren så han måste ju veta vad jag får ta när jag är gravid! Jag bröt ihop totalt och fick en panik och och ångest attack och kunde knappt prata tillslut. Dom förstod ingenting.. Tillslut skrev han ut kodein igen men jag fick aldrig svar vad för skada det kunde göra på barnet. Det verkade inte ens som han förstod frågan.. Några timmar senare känner jag något är fel och jag vill verkligen inte gå och lägga mig. Jag kan inte sova för det kändes som panikattacken skulle drabba mig negativt. Jag har aldrig tur i livet... efter mycket om och men så somnar jag bara till att vakna kl 3 neddränkt i mitt blod och 1/3 del av sägen är täckt av blod... jag stapplar mig ner för trappen för att skölja av mig men svimmar nästan på toa. Får lägga mig på golvet för att sen släpa mig upp till sambon för hjälp.. nu vill jag bara ge upp och dö.. Det värsta med hela historien är att jag trodde jag hade fått ett missfall för 4 veckor sen då allt tydde på det men blev bara bollar runt och fick aldrig någon gyn undersökning. 4 veckor senare känner jag att jag fortfarande är gravid. Hela jag känns så men ingen tror på mig för "jag hade ju ett missfall för inte alls längesen ". Jag var så trött psykisk efter allt det här och när ingen trodde på att jag hade det olidligt ont i brösten så tror jag stressen blev för mycket helt enkelt.. Det känns som om dom tog ifrån mig mitt barn.. jag var så glad på ultraljudet igår när jag fick se den men hjärtslag och allt. Allt såg bra ut sen händer det här..