Min mamma bryr sig inte om mig och min familj, vad trycker ni om hennes beteende?

Kort info; Min mamma fick mig när hon var 19 år gammal år 1994 och har under mina första månader och år i livet försummat mig grovt och lämnade mig ofta hemma ensam om nätterna för att hon och min far skulle få festa och supa med vänner. Hon har generellt sett haft ett väldigt empatilöst beteende mot mig hela min barndom och skrek ofta år mig när hennes humör inte klarade av det ett barn kan behöva från en förälder. När jag var något/några år gammal bestämde socialen att min farmor med sambo skulle adoptera mig. Hon har aldrig ens försökt att få tillbaka vårdnaden om mig trots att detta till en början var tanken från soc sida men har träffat henne 1ggr/vecka i några timmar vilket verkade räcka för henne och lovade ibland att hitta på aktiviteter med mig dessa dagar som jag såg fram emot men var sedan tvungen att ringa och ?avboka? att träffa mig pga bakfylla. Detta beteende hände säkert 100 gånger och hon kände aldrig ånger eller ändrade på sig.

Sedan jag själv blivit vuxen och skaffat egen familj och barn så påverkas jag inte på samma sätt av hennes beteende då jag valt att se henne som hon är och inte ta åt mig och att inte ge henne allt för mycket plats i mitt liv. Det har fungerat helt okej på dessa villkor och vår relation har bestått av att höras på sms några ggr i veckan, setts 1ggr/veckan och ibland hittat på roliga aktiviteter mm tillsammans. Hon har bjudit hem min familj vid varje högtid och vi har umgåtts som en mer ?normal? familj.

Jag känner fortfarande att hon är ointresserad och egocentrisk och gör bara det som är bekvämt och passar henne själv, passar aldrig tider, avbokar fortfarande aktiviteter ibland Pga bakfulla och sitter hellre med en äldre man som hon umgås med och super på en högtid än att bjuda hem min familj(tror egentligen hon känner det som ett måste och därför gör det). Hon frågar heller aldrig om vi ska hitta på saker tillsammans med min familj längre och vill inte göra resor tillsammans trots att jag uppmuntrat till det vid flera tillfällen.

Till saken; En vecka innan midsommar detta år så berättar hon allt gott hon ska laga inför midsommar och att hon planerar att bjuda hem oss på midsommaraftonen. Dagarna innan midsommarafton säger hon att hon kan ta hand om min son varje dag innan midsommar. Detta gör genast att varningsklockorna ringer för mig eftersom hon brukar göra detta när hon vill vara okontaktbar i några dagar eller supa med den äldre mannen jag nämnde tidigare om. Jag säger ok då det är helt ok för mig att sonen är med henne då hon ofta tar med honom ut och leker och gör roliga saker tillsammans med honom och han blir glad. Dagen innan midsommaraftonen när hon kommer och ska lämna sonen till oss på kvällen så säger hon helt plötsligt ?Jag tänker ha midsommarbjudningen på Lördag istället? och jag stirrar bara förvånat på henne och frågar varför? Hon hittar på massa bortförklaringar men jag orkar inte lyssna och säger bara okej. Blir ännu mer misstänksam av erfarenhet och besviken bara. Har inga förhoppningar att ens morgondagen blir av. Kvällen på fredagen ansar hon och säger att den äldre gubben hon umgås med druckit upp ölen hon skulle bjuda min man på(jag är själv gravid så dricker inte) och sa att hon skulle ha bjudningen till veckan istället. Jag blir så matt av hennes totala nonchalans och respektlösa beteende och känner att det där var verkligen droppen! Jag svarar att jag och min familj inte är intresserad av att komma på hennes bjudning och att hon kan sitta och fortsätta supa med denna äldre man. Säger att hon inte ska kontakta mig mer och det ända hon svarar är att hon förstår att jag är upprörd och berättar om att hon ska åka och titta på sommarstugor hon eventuellt ska köpa och gör massa emoji-hjärtan som om ingenting har hänt.

Idag har två veckor gått och hon har inte hört av sig ännu. Väldigt ovanligt för att vara henne och så nonchalant beteende. Jag misstänker att hon och den äldre mannen nu njuter av sommaren tillsammans och dricker öl fritt utan krav att vara tillgänglig och ?nykter? för att träffa mig eller mina barn. Hon tror förmodligen att vi snart kommer att pratas vid igen eller så är hon obrydd om detta och tyckte att det var skönt att säga upp kontakten med mig tillslut och sluta känna krav på sig att bete sig som en mamma och mormor. Min man säger att jag inte ska vara ledsen för att jag ej har kontakt med henne mer och säger att hon behandlar mig så illa. Han säger att han givetvis inte vill lägga sig i vår relation men att han vill mitt bästa och anser att hon beter sig oacceptabelt mot mig vilket jag såklart också tycker.

Jag saknar henne egentligen inte men hade varit bra att ha NÅN som ibland kunde vara barnvakt tex när jag ska föda eller kunna ställa upp för en vid behov med barnen. Nog för att det inte är garanti att hon är nykter när jag vill men?

Jag vill bara höra vad NI tycker om detta? Skriv ALLT ni vill och jag mår bara bättre av att höra dåliga saker om henne så ni behöver inte vara rädda för vad ni skriver. Tycker ni att jag gör rätt i att säga upp kontakten (vilket jag indirekt gjort)?