Mobilsamtal

Att vara mammig eller pappig kan gå i perioder. Finns det skäl, som du ser, till att han nu tar avstånd och inte vill vara hos sin mamma?

Kan vara, men att ringa mig konstant under arbetstid, och varje dag!!!
Det är inte hon som ringer, de är bara han som ringer..

Hur gammalt är barnet?
Är du orolig att barnet inte har det bra hos mamman?
Du kan inte bli sur på att ett barn ringer dig på arbetstid väl? Om barnet ringer måste det väl vara något viktigt? (eller tror du det är något fel på barnet som inte förstår att det inte ska ringa så många gånger?)

Om ett barn gråter varje gång det ska till den andra föräldern så behöver man ta reda på varför, prata med den andra föräldern och försöka komma på hur man kan hjälpa barnet, för det låter inte sunt att ett barn gråter varje gång man ska lämna. 

Han är 4, Min oro är att hon har inga pengar, söker inga jobb, har a-kassa.
Hon brukar sitta i youtube och titta på drama videos hela dagarna, sällan ut.
Ibland kan de bli jobbigt att han ringer, han måste ju inte ringa över 30 samtal på kort tid för att inte prata om något viktigt.
De går inte prata med mamman, soc gör inget, hon har lyckats undvika en hel del orosanmälningar och utredningar, domstolen har gett över till familjerätten.
När han är med mig försöker han inte ens ringa mamman, vi är ute, vi badar, åker bil, fiskar, osv..
Vi har förskola- med mig är han ju heltid när jag jobbar, men men med henne så har han ju rätt till 15h/ veckan, men eftersom "hon är ju hemma" så behöver han inte gå dit, t om personalen på förskolan har uttryckt sin oro att han halkar efter socialt

Ja men då är det väl dags för dig att ännu mer ta tag i detta? Blir smått oroad när din tråd handlar om att barnet ringer och stör dig på arbetet, men sen när man ställer frågor så är det ju djupare än så. 

Om familjerätten inte funkar (eftersom det är frivilligt) och soc-anmälningar än så länge inte gett något (eller menar du att inga gjorts - du skriver "lyckats undviks"?), så är nästa steg jurist. 
Hur länge sen var det du pratade med personalen på förskolan? Har de någon gång gjort en orosanmälan? Om inte, kanske det är dags att de gör en. Har du själv gjort någon orosanmälan om hur det är när barnet är hos mamman? 

Vad skulle hända om du sa till mamman att sonen får stanna längre hos dig, tex 1,5 vecka och kortare hos henne, med motiveringen att sonen faktiskt far illa av att hon inte engagerar sig, inte ens orkar lämna honom på förskolan? Har ni pratat på det viset? 

Att Soc "inte gör något" beror på att ni har gemensam vårdnad. Föräldrar förväntas samarbeta för att barn ska ha det bra. Soc kan enbart säga vad de tycker efter en utredning, men om sen ena parten skiter i det så kan inte Soc göra mer än att tala om för den andre föräldern att den har ansvar för att se till att barnet har det bra. Därför är min erfarenhet att det blir en helt annan sak när man kontaktar jurist. Det är inte så kul med vårdnadstvister men om det till slut blir den vägen för dig, så kommer du upptäcka en annan värld. Där handlar det enbart om juridiken och det finns så klart en helt annan kraft i det än det som Soc kan göra. 

För mig låter det som att du behöver driva på mer i detta. Ett så litet barn ska inte behöva ringa sin andra förälder 30 gånger samma dag och längta bort från där barnet är.