Delad vårdnad- men han vägrar ta ansvar!

Han har rätt i sak, det finns ingen skyldighet (utöver den ekonomiska) att ta hand om sina barn. Sen kan man ju tycka att han har moraliskt fel men det gör ju ingen skillnad för dig i praktiken.

Så vad jag personligen tycker att du ska göra är att skapa dig ett liv utifrån de ramar som finns - att barnet är hos sin amdra förälder varannan helg (om jag förstod dig rätt, du skriver olika) och att du i övrigt är ensamatående förälder med fullt ansvar för barnet. Bygg upp ditt liv på det sättet och inte på förväntningar på pappan. Det kommer bli mycket enklare för dig, tror jag.

Du ska inte göra nånting annat än att acceptera läget, för hur svinig han än är så har han rätt. Han har inga skyldigheter alls att ställa upp för dig. När det är vv brukar man säga din vecka, ditt problem, och det funkar likadant oavsett hur mycket eller lite ni vardera har barnet. Underhållet har däremot inte med saken att göra, det är hans lagliga skyldighet i vilket fall.

Sen det där med hans nya flickvän osv är totalt irrelevant så släpp det. Däremot så får du vara beredd att stötta ditt barn i framtiden när hen upptäcker att pappa skiter i hen. Och prata inte illa om pappa, det är tungt nog för ett barn att bära sina egna känslor, hen behöver inte era vuxenproblem ovanpå det.

Du vet ingenting om hur det kommer gå med hans nya barn. Han kan mycket väl ta fullt ansvar för det barnet. Och oavsett så har du inte med detta att göra.

Det är bestämt i familjerätten att han skall ha varannan helg. Och det är vad det betyder.

Han har inga skyldigheter att ta barnet för att du skall arbeta (jag antar att barnet har förskola). Om du arbetar obekväma tider så får du se till att få barnomsorg eller byta arbete om detta inte finns att tillgå.

Om barnet är sjukt på hans helg har han naturligtvis ansvar för att ta hand om sitt sjuka barn, men han har inga skyldigheter att vabba för barnet när det är bestämt att du har barnet boende all övrig tid.

Man kan tycka vad man vill om att pappan borde ställa upp. Men rent juridiskt har han inga som helst skyldigheter att vabba eller ta hand om barnet för att du skall arbeta

Jag tycker han är en skithög men vad hjälper det. Det finns inget du kan göra för att han ska bli bättre, han är den han är och utöver underhåll så kan han inte tvingas att ta mer ansvar tyvärr.

Det enda du skulle kunna göra är att du också överger barnet och hoppas att han kliver in när du sviker. Men det är inget jag rekommenderar

Om ni har gjort upp om att han bara har barnet varannan helg så är de så. Man kan tycka att han borde vabba mitt i en vecka osv, men det "behöver" han inte med ert upplägg. 
Du kan inte göra om honom. Han kommer vara en skitpappa tills den dagen han själv möjligen ändrar sig. Eller så är han en jättebra pappa men bara inte ett bra ex till dig. Du får svälja det hela.

Du kan inte både få underhåll och ha barnet nästan heltid och samtidigt förvänta dig att pappan ska ställa upp på saker under tid barnet är hos dig, tyvärr. 

Fast det är inte kopplat till underhållet (om det inte blir väldigt mycket vabb då underhållet skulle kunna påverkas ). Självklart kan man få fullt underhåll även om pappan vabbar nån gång då och då. Vabba kan ju tom en kompis göra. Så det ha dlar mer om pappans vilja. Vill han inte vabba på mammans dagarså behöver han inte.

Att han ska hjälpa DIG är fel ordval egentligen. Barnets bästa bör väl stå främst och pappan bör ställa upp för att det ska lösa sig så bra som möjligt för BARNETS skull. Tex att du behöver hjälp nångång, i den bästa av världar bör ju pappan då steppa in istället för att tex en granne får passa barnet.

Även om han bara har varannan helg (?) så kan ju han vabba ibland. Eftersom han vill hjälpa sitt barn. Eftersom han vill träffa sitt barn

Men, tyvärr tänker han inte så. Och det kommer sannolikt aldrig att ändras, så att försöka tala honom tillrätta är lönlöst. Antingen finns kärleken och omtanken till barnet där redan från början, eller så finns den inte.

Glöm honom så gott det går. Se dig själv som en i princip ensamstående mamma. Hitta hjälp och stöd på annat håll. Kanske har du en väninna där ni kan hjälpas åt att passa varandras barn? Mormor och morfar, syskon. Har du ett jobb med obekväma arbetstider, försök att byta. Jag vet att det verkligen inte är bara byta jobb, särskilt inte nu. Men sök och håll ögonen öppna efter nytt.

Framöver kommer du sannolikt även att få stötta barnet då barnet märker hur pappa är. Gör det så skonsamt som möjligt för barnet.