Närhet i en relation

Jag är lite tvärtom, jag gillar inte närhet så speciellt mycket och definitivt inte med någon som inte är ens "partner" än när man fortfarande dejtar. Min sambo var tvärtom, han älskade att hålla mig i handen, ta på mig och visa närhet. Jag var dock ärlig från första början att jag är ganska kall när det kommer till sånt.

Med åren så har jag blivit mycket mjukare! Jag tycker det är mysigt att kyssas och ta på honom, utan att jag indikerar till sex. Är ju förstås inte alls lika närgången som han är fortfarande, men har absolut öppnat upp mig mer och ändrat min inställning till "mys och närhet" till det bättre.

Det finns många tråder här på forumet om par som varit ihop länge där det är så att den ena inte gärna har fysisk närhet i vardagen medan den andra går sönder inombords av längtan. Är detta viktigt så ska man nog fundera en gång till innan man går in i en relation, om det är så här redan. 

Tack för ditt svar. Har har din sambo hanterat era skillnader? Är han lika nära som han känner för eller lägger han band på sig? Känner han sig sedd och uppskattad? (Förstår att det kanske är svårt för dig att veta till fullo men ni kanske har pratat om det?)

I början kände han sig nog inte lika uppskattad och säkerligen lite frustrerad på närhet, jag är dålig på att visa genom närhet att jag tycker om personen. Men han vande sig och framför allt så försökte jag inte avvärja honom när han gav mig närhet. Förstår ju att det är jobbigt att hela tiden ge men att aldrig få något tillbaka.

Nu när jag har blivit mer van med närhet och även kan ge på eget initiativ så blir han snarare överlycklig, det syns på honom. Han berättar att det gör honom lycklig att jag t.ex. tar på honom, och såklart vill jag ju kunna ge honom den lilla extra glädjen i vardagen av en sådan simpel sak.

Hur brukar din göra, är det liksom "tack men nej tack" eller låter han dig gosa på honom? Som den kalla personen förstår jag ju nu att man förlorar inte själv på att låta den andre visa sin närhet och få utlopp för sina känslor. Jag tycker att man får försöka mötas halvvägs även om det gör en obekväm och inte alls stämmer överens med sin personlighet, och det är ju så lite energi som krävs för att göra sin partner glad.

Läs på om de 5 kärleksspråken. Fysisk beröring är ett av språken, men det ligger ju inte i topp för alla och det gäller att hitta någon medelväg för att båda parter ska bli nöjda i ett förhållande.