Jag är lämnad

Ja men det finns det ju så det är inte osant. Däremot är du inte i form just nu att försöka träffa någon. Du vet, man behöver inte göra det. Man har ett egenvärde utan partner också. Till och med skönt, kanske du tycker om ett tag. 

Beklagar också sorgen TS, förstår att det känns tomt, hopplöst och kanske lite förvirrat just nu. Den som kämpar blir starkare.

Jag tror att du gör klokt i att inte ställa dig frågan "är alla män så här?". Det är individer som du har haft relationer med, att förenkla på gruppnivå där du delar in världens befolkning i två läger är lite enfaldigt.

 

Vad synd att bli lämnad efter så lång tid.

Vi är på år 22 ihop och jag känner mig ibland kluven. För ett år sen trodde ajg nästan att det var jag som skulle lämna, för att jag fick en "hälsosmocka" och började fråga mig själv vad mer jag vill ha ut av livet, och om jag verkligen kan leva med att bara ha en man livet ut.

Men sen la det sig igen och jag vet ju att vi har det väldigt bra och stabilt i vardagen, det är osannolikt att jag hittar en bättre man. Och sen blir jag istället orolig för att han går runt och är missnöjd i hemlighet och plötsligt en dag bara kommer att lämna.

Det är två år tills vårt barn flyttar hemifrån för studier, så det blir väl sanningens ögonblick då. 

Hur vet man vad man vill egentligen?

Det går att leva ett makalöst liv - utan man!  En väninna gör just det sedan sju år tillbaka. Första äktenskapet kraschade efter fyra år, han var otrogen konstant. Ett barn nu tjugo år, var endast några månader då skilsmässan gick igenom. Andra samboförhållandet höll i några år. det var en icke otrogen men mycket kontrollerande man. Nu är slut med karlar, konstaterade väninnan, köpte hund, hus och tog upp ridning igen - det var i ridhuset vi träffades som tonåringar en gång i tiden.  Hon är framgångsrik i sitt yrke, satsade helhjärtat när hon blev singel, har stor vänkrets och är populär och lättsam att vara med. Hon lever inte i celibat har hon sagt mig, men en karl till släpper hon inte in i sitt liv. Jag tror henne och ser också hur bra hon mår nu  i jämförelse med samboåren.

Ta nya tag, TS. Det går fint ska du se.

Ånä, jag kommer att vara själv ett tag o bearbeta chocken .

Då var det fel uttryck av mig ang männen?

Ja, det var inte väntat alls. Trodde verkligen vi hade det bra. Han teg i det i det sista som en del kan göra. Har aldrig bråkat/grälat. Tyvärr försent som inte fick chans att göra nåt, därav chocken.